måndag 7 september 2015

I love deadlines. I love the whooshing noise they make as they go by.

...sa Douglas Adams.

Jag däremot har inte lyckats skaka av mig det lutherska arvet. Lämning på tidningen imorgon!

måndag 17 augusti 2015

Introduktionskurs i panikångest 7,5 hp

Jag är numera redaktör för en studenttidning och var nyligen, för första gången i mitt liv, i kontakt med ett tryckeri. Vi som inte ens har skrivit något än! Jag förväntar mig att få en introduktionskurs i Indesign, bildredigering, tjatande på skribenter och panikångest. Det blir nog kul tror jag. 

onsdag 12 augusti 2015

lördag 1 augusti 2015

Sommar och glada dagar

Det är sommar och jag har inte skrivit så mycket på bloggen. Däremot har jag skrivit en del på en novell och på min roman. (Ni vet den där plågsamt långsamt framväxande romanen som jag har hållit på med i en halv evighet.) Dessutom läser jag mycket. Bland annat har jag läst om Daughter of the Empire som är en av de bästa fantasyböckerna jag vet och dessutom har jag läst ganska mycket bildande litteratur. Just nu håller jag till exempel på med Montesquieus "Om lagarnas anda".

Annars studerar jag mestadels och så håller vi på att modifiera våra bokhyllor. Vi har Billybokhyllor, men nu ska de förlängas ända upp till taket. Vi har redan byggt speciella, högre överhyllor, eftersom vi har väldigt högt i tak. För ögonblicket är de spridda över hela lägenheten, men imorgon hoppas vi kunna sätta upp dem. Det kommer bli jättefint och vi kommer få plats med så många nya böcker!

måndag 6 juli 2015

Att läsa mellan raderna

Jag måste säga att jag ofta blir deprimerad av litterära diskussioner, särskilt på nätet. Många har en total oförmåga att se litteratur som något annat än exakt de ord som står skrivna. Ironi, satir, opålitliga berättare, många verkar totalt missa allt sådant. "Lolita" är en kärlekshistoria där Lolita sviker den tragiska hjälten Humbert, "Dvärgen" handlar om en helt igenom ond dvärg som inte har några försonande drag och Frankensteins monster är helt klart det enda monstret i "Frankenstein". Sedan finns det såklart mycket intelligenta läsare med fantastiska åsikter om böcker och det är ju inte som att jag inte själv missat saker i böcker. Det läskiga är att vissa inte verkar inse att det går att läsa en bok annat än rakt av. Om författaren skämtar måste hen nästan lägga till ett *Jag skämtar* #ironi ;). Jag undrar om allt för många inte lär sig förhålla sig till litteratur och fiktion överlag som något som kan ha flera bottnar. 

måndag 15 juni 2015

Klittra

Ingen kan väl ha missat det men rfsu lanserar ett nytt ord för kvinnlig onani: klittra. Är det inte vackert, poetiskt till och med? Älskar det och ska börja använda det på stört! Sedan om man inte känner att det passar in behöver man ju inte använda det, men jag tycker att det är jättetrevligt.

http://www.rfsu.se/sv/Sex--relationer/Sexteknik-och-praktik/Onani/Tavling-Hjalp-oss-hitta-ordet/Tavlingen-ar-avgjord/

tisdag 9 juni 2015

Sommarkurser

Det är kul att plugga under sommaren och få göra något helt annat. Just nu läser jag Voltaire på franska och känner mig jätteintellektuell  och hela dagen har jag utsatts för vittnespsykologiska experiment så nu är min hjärna helt förstörd. Visste ni hur extremt opålitliga vi är som vittnen, tex att 60% av alla felaktigt fällande domar antas bero på felaktiga vittnesutsagor?

Det vore intressant att skriva något om en opålitlig berättare som är opålitlig på grund av någon minneslucka.

söndag 7 juni 2015

Den blomstertid nu kommer

Äntligen är sommaren här. Faktum är att min tenta blev avklarad för ett litet tag sedan, men jag har inte riktigt haft ork att skriva något. Jag har samlat inspiration istället bland annat genom läsning. För en liten tid sedan hittade jag Margit Sandemos Häxmästaren på loppis och har börjat läsa serien. Den är lite som knark faktiskt extremt dålig för en, men samtidigt beroendeframkallande. Dock är det synd att jag inte upptäckte dem i elva års åldern. Jag tror att de skulle kommit bättre till sin rätt då, alldeles särskilt som de tydligen anses lite barnförbjudna. Nu tycker man ju mest sådant är löjligt, men då var det ju lite intressant. Överlag pendlar jag mellan att slänga böckerna i väggen på grund av hur extremt dåligt skrivna de är och hur oerhört töntig huvudpersonen är (hon är perfekt, inte vacker, men alla män vill ha henne, snäll och extremt godhjärtad, alla djur och alla fattiga älskar henne) samtidigt fascineras jag av författarens användning av historia och isländska berättelser som mynnar ut i en historia som man måste ha mer av. Väldigt ohälsosamt. 

Samtidigt kanske ganska bra för jag känner redan hur inspirationen återvänder och jag vill skriva själv. För bara något ögonblick sedan var jag tvungen att klottra lite i ett block jag har. Margit Sandemo själv läser tydligen väldigt lite för att hon är rädd att råka plagiera. Det har uppenbarligen fungerat för henne, men för mig är det otänkbart; jag är inget stängt ekosystem, utan behöver näring utifrån. Jag tycker överlag inte att man behöver vara rädd för att råka plagiera. För mig blir det så att böcker efter ett tag assimileras med min inre värld och blir en del av något eget, något annat.

fredag 15 maj 2015

Allt har sin tid

Tentaperioden är här och det är förstås därför det har tystnat lite här på senaste tiden. Jag försöker hålla ångan uppe med skrivandet, men medger att det inte blivit många sidor skrivna. Nåväl, allt har sin tid och jag tror att det är viktigt att kunna prioritera. 

Sommaren är snart här och då kommer jag ha massvis med tid att skriva. Nästa termin bjuder också på spännande utmaningar. Då tar jag över som redaktör för nationens tidning. (Teoretiskt sätt är jag inte vald än, men ingen annan har ställt upp så jag känner mig rätt säker i min kandidatur.) Jag formligen bubblar av idéer, men det är något som jag får ta tag i nästa termin. Jag är säker på att det kommer bli givande att dels få en möjlighet att skriva, dels eventuellt lära mig använda Indesign.

Så tills vidare: Adjö, vi ses när tentadimmorna lättar!

måndag 4 maj 2015

Antagningsbeskedet för sommarkurser är här!

...och det är jättejobbigt.
Man kommer nämligen in på 3 kurser när man ska läsa 2 så en måste bort. Jag brukar inte vara velig, men nu är det som någon slags livskris, vilket är jättelöjligt eftersom det är en sommarkurs på 7.5 poäng och inte resten av mitt liv. Alternativen är läskurs i franska, vittnespsykologi och litteraturvetenskap. Först var jag helt övertygad om att jag skulle läsa litteraturvetenskap och franska, men sedan insåg jag att litteraturvetenskapen kommer ha fokus på poesi samtidigt som vittnespsykologi kursen verkade oväntat rolig så nu väger jag åt att läsa franska och vittnespsykologi. Franskan är som sagt en läskurs och vi ska läsa Voltaire, Mdme de Stael etc så jag känner att det kanske blir kulturellt nog utan litteraturvetenskapen. Äh, vänta... Skjut mig nu! 

tisdag 28 april 2015

Mycket planer och ingen verkstad

Det går trögt med skrivandet nu då jag är lite för trött för att ha någon riktig inspiration. Men i sommar blir det andra bullar, då ska jag plugga sommarkurser på distans och skriva. Just nu väntar jag spänt på att se vilka sommarkurser jag kommit in på.

Och snart är det Valborg, vilket ju är en stor tillställning i Uppsala. Det ska nog bli kul, även om jag har mer planer inför första maj då det blir sillunch, tre slag och ränna (typ brännboll) och högtidsmiddag på kvällen. 

Kanske får våren mig att piggna till lite, men i vilket fall som helst så har jag som mål att ha färdigställt åtminstone ett stort verk innan hösten.

fredag 24 april 2015

Utdrag ur en text som ännu inte skrivits

Det finns ett dilemma med olika lösningar. Det är frågan om hur man bäst tar av ett plåster. Rycker man av det snabbt, eller pillar man av det långsamt? Vissa klarar inte av någotdera utan låter det lossna av sig självt. En persons tillvägagångssätt säger mycket om henne; jag kunde ha talat om för Malin att hon inte skulle dumpa Fredrik den där dagen i maj bara utifrån hur hon lirkade av sitt rosa Hello Kitty-plåster. Det jag däremot inte kunde ha någon aning om var vilka förödande konsekvenser det skulle ha...

måndag 20 april 2015

10 böcker jag önskar att jag hade skrivit


Jag blev inspirerad av Rebecka Edgren Aldén, här, att skriva om böcker jag önskar jag hade skrivit. Så här kommer de utan någon inbördes ordning.


1. La Sombra del Viento (Vindens skugga) av Carlos Ruiz Zafón

Tänk den som kunde få till den perfekta mystiska stämningen som Ruiz Zafón får till i sitt mästerverk.


2. The Picture of Dorian Gray av Oscar Wilde

Wilde är nog min absoluta favoritförfattare, jag är inte helt säker på vad det är, men framför allt är det nog den fantastiska, helt osannolika dialogen.


3. Dvärgen av Per Lagerkvist

För att den är så välskriven, och varje ord känns så genomtänkt. Jag vet att jag själv kan vara lite slarvig när jag skriver.


4. Jane Eyre av Charlotte Bronte

För att Jane Eyre är en så fantastisk karaktär; hon är fångad i en fälla av fattigdom och kvinnlighet, men vägrar ändå att leva livet på annat än sina egna villkor. Verkligen en mångfacetterad kvinnlig karaktär.


5.The Caves of Steel av Isaac Asimov

För att jag älskar Asimov och för att jag känner att det finns beröringspunkter mellan The Caves of Steel och boken jag skriver. Asimov lyckas dessutom väl med att vara både djup och så underhållande att man glömmer det.


6. 1984 av George Orwell

För att det är en fantastisk bok och för att jag älskar litterärt mörker.


7. Kallokain av Karin Boye

Karin Boye är bäst, hennes behärskning av det svenska språket var något alldeles extra och jag älskar sci-fi.


8. Glasblåsarns barn av Maria Gripe

Glasblåsarns barn är förledande kort och enkel, men trots att det är en barnbok är den djupare än de flesta vuxenböcker. När jag läser den får jag illusionen av att "det här skulle jag också ha kunnat skrivit" och sedan inser jag att, "ja, om jag var ett geni".


9. Lexicon av Max Barry

Här är jag faktiskt lite bitter för jag känner att det hade varit underbart att komma på den fantastiska idén som Lexicon bygger på, men jag hade nog skruvat den lite annorlunda. Jag önskar att jag hade skrivit den och fått peta bara lite, lite i den. En väldigt bra bok som det är, men...


10. Daugther of the Empire av Raymond E. Feist och Janny Wurts

För att wow! Fantasy som kretsar kring politiska intriger på den nivån är inte vanliga och det görs så bra och så i linje med den egenskapade världen. Jag önskar att jag också hade den förmågan att väva samman allt.




söndag 19 april 2015

Loppisfynd


Igår var jag på loppis och som vanligt förirrade jag mig till bokhörnan och stannade där mest hela tiden medan min pojkvän strosade runt. Sedan när vi var klara och satte oss på loppisens fik ångrade jag mig bittert när jag fick se en tjej som hittat en jättefin klänning och kilade iväg med den till provhytten. Sån tur var ville hon inte ha klänningen och jag kunde snappa upp den.

Böckerna jag köpte var PC Jersilds "Geniernas återkomst", Peter Nilsons "Rymdväktaren", Joanne Harris "En doft av apelsin och Majgull Axelssons "Jag heter inte Miriam".

lördag 18 april 2015

Länk: Vad kvinnor vill ha

Jag vill bara göra folk uppmärksamma på det här inlägget jag hittade om vad romaner säger att kvinnor vill ha av en man. Alldeles för sant! Det viktigaste fanns dock inte med: Kom ihåg att det inte är våldtäkt om mannen är snygg. (OBS ironi)

Nu är ju listan på engelska och allt stämmer kanske inte in, men det är iallafall lite saker att tänka på när man skriver fiktiva förhållanden och män.

torsdag 16 april 2015

1. De fyra största


Detta är första delen i min guide till de svenska klassikerna. Denna guide är självfallet färgad av mitt eget tycke och smak, men jag försöker ge en någorlunda översiktlig och rättvisande bild av de olika författarna och verken. "De fyra största" är en genomgång av vad jag skulle säga är de objektivt mest omtalade och hyllade klassiska författarna, men det var inte helt lätt att välja ut dem. De kriterier jag har använt mig av är nuvarande försäljningslistor, vad man hör talas om i skolan, och nobelpriset har också varit en avgörande faktor. Det finns dock andra som skulle kunnat passa på en topp fyra lista, däribland Vilhelm Moberg, Karin Boye med flera. Följande är dock de jag skulle säga är "De fyra största" inom svensk litteratur:

Selma Lagerlöf



"För den , som inte känner av sitt hjärta varken i sorg eller i glädje, den kan säkert inte räknas som en riktig människa"
Första kvinnan i Svenska akademien och den första kvinnan att få nobelpriset, Selma Lagerlöf var en pionjär på många områden. Dessutom skrev hon fantastiska böcker. Det var hon som återupplivade den romantiska stilen i Sverige. Hon hämtade inspiration från sitt kära Värmland för att få liv i sina spökhistorier och skrönor. I En saga om en saga skrev hon om hur hon alltid drömt om att skriva, men att det var först när hennes barndomshem Mårbacka såldes som hon lyckades skriva debutromanen Gösta Berlings saga för att på något sätt nedteckna sina minnen från uppväxtorten.

Mest kända verk: Gösta Berlings saga

Gösta Berlings saga är nog, möjligen med undantag av Nils Holgerssons underbara resa genom Sverige, Lagerlöfs mest kända verk. Boken handlar om den avsatte prästen Gösta Berling och människorna runt om kring honom där han bosätter sig på godset Ekeby i Värmland. Romanen är full av energi och berättarglädje, men lite spretig vilket Lagerlöf själv skriver i En saga om en saga. Språket är dessutom enligt mig mycket sämre än det i många av hennes senare böcker. Med tiden utvecklade Lagerlöf ett väldigt vackert men ganska enkelt språk som inte riktigt visar sig i debuten.

Mitt favoritverk: Kejsaren av Portugallien

Utan tvekan mitt favoritverk av Lagerlöf, men jag börjar nästan gråta bara jag tänker på det. På något sätt påminner Kejsaren av Portugallien mig lite om Steinbecks Möss och människor. Kanske bara för att de båda är korta, sorgliga och behandlar fattigdom, men kanske har de även något mer svårgripligt gemensamt, en slags mänsklighet kanske? Det är en så fantastiskt vacker skildring av föräldraskap och galenskap (något mina föräldrar säkert skulle hävda är samma sak). Har du inte läst Kejsaren av Portugallien ladda upp med pappersnäsdukar och gör det bums!

Annorlunda verk: Löwensköldska ringen

Jag har bara läst första delen i trilogin om familjen Löwensköld, men den är speciell då det är en slags tidig fantasytrilogi som kretsar kring en magisk ring (påminner det om något?). Löwensköldska ringen utspelar sig dock i Värmland och inte Midgård och magin är lite mer lågmäld. Utan att spoila kan jag säga att den har ett väldigt realistiskt och därför helt oväntat slut. Löwensköldska ringen är lite seg i början, men absolut läsvärd, särskilt om man vill läsa något som inte riktigt är "det gamla vanliga".

August Strindberg


 "Han kom som ett yrväder en aprilafton och hade ett höganäskrus i en svångrem om halsen."
August Strindberg är en av Sveriges mest kända författare, men det känns som att fler talar om honom än faktiskt läser honom. Idag kritiserats han ofta för sin kvinnofientlighet. Jag har till exempel en utgåva av novellsamlingen Giftas i feministisk utgåva med demonstrativt blanka blad; man har alltså redigerat bort hela boken. 

August Strindberg var den första av 80-talisterna (1880-tal), vilket var en realistisk strömning i Sverige, och jag personligen har ganska svårt för honom. Jag erkänner att Strindberg var en fantastisk plats- och stämningsskildrare, men tycker att han är som bäst när man håller honom kort, det vill säga i pjäser och noveller.


Mest kända verk: Röda rummet

Ja, vad kan man säga om Röda rummet? Kanske att det i förhållande till hur känt den är knappast är någon som orkat läsa den. Jag ska göra ett nytt försök efter den här artikeln, jag lovar!

Röda rummet var i alla fall startskottet för 80-talismen och skildrar Stockholm och framför allt görandena och låtandena av de som besöker Röda rummet på Berns.

Mitt favoritverk: Ett halvt ark papper

Som sagt, jag tycker att Strindberg ska hållas kort, men då är han faktiskt riktigt bra. Ett halvt ark papper skulle faktiskt nästan rymmas på ett halvt A4:a, men lyckas ändå få in så många år och så mycket känslor.

Annorlunda verk: Från Fjärdingen och Svartbäcken

Om man studerat vid Uppsala universitet, måste man nästan läsa novellsamlingen Från Fjärdingen och Svartbäcken som skildrar studentlivet här på Strindbergs tid. Det var mycket underhållande läsning måste jag säga och förvånansvärt hög igenkänningsfaktor trots alla år som gått.

Hjalmar Söderberg



"Man vill bli älskad, i brist därpå beundrad, i brist därpå fruktad, i brist därpå avskydd och föraktad. Man vill ingiva människorna något slag känsla. Själen ryser för tomrummet och vill kontakt till vad pris som helst." 
Hjalmar Söderberg är inte en författare för den som gillar sympatiska karaktärer. Han försöker i stället beskriva den mänskliga felbarheten. Det är förstås ett försök till realism, men jag kan känna att jag tycker att de flesta i min närhet är både smartare och mer sympatiska än Söderbergs karaktärer och av den anledningen har jag svårt att känna med dem. Tekniskt var dock Söderberg en mästare. Tydligen finns ännu idag en dramatisk kurva för Doktor Glas bevarad och om man tänker efter när man läser hans böcker inser man att han måste haft sådana, för hans böcker har en perfekt avvägd känsla för när spänningen ska stiga och när vändningar ska ske.

Mest kända verk: Doktor Glas och Den allvarsamma leken

Jag har haft svårt att säga vilken av böckerna som är mest känd, men eftersom jag nog själv föredrar Doktor Glas skriver jag om den i nästa stycke och tar här upp Den allvarsamma leken. Den allvarsamma leken har beskrivits som en av våra största kärlekshistorier, men jag tvekar att kalla den det och skulle istället kalla den ett relationsdrama. Boken är mer inriktad på att visa kärlekens felbarhet än något annat. Mitt problem med den var att jag inte ens ville att huvudpersonen skulle bli lycklig och därför inte investerade så mycket i historien, men sådant är förstås subjektivt. Något som är intressant med boken är att den är indelad i fem delar för att passa in i en mall för ett klassiskt drama med exposition i den första akten, stegring i den andra, höjdpunkt i den tredje, peripeti i den fjärde och katastrof i den femte. Av någon anledning påminner boken lite om Madame Bovary så om man gillar den ena lär man nog gilla den andra.

Mitt favoritverk: Doktor Glas

Doktor Glas är en dagboksroman om en läkare som önskar livet ur en patient. En fantastisk idé i min mening och lika perfekt uppbyggd som alla Söderbergs verk. Tydligen har det publicerats en "fanfic" om Gregorius, prästen som Doktor Glas önskar livet ur. Det tyder väl på att historien lever och frodas än idag.

Annorlunda verk: Historietter

Jag har faktiskt bara läst Doktor Glas och Den allvarsamma leken av Söderberg, men han skrev också noveller och novellsamlingen Historietter har många rekommenderat, så jag för vidare det rådet och ska försöka ta fasta på det själv i framtiden.

Per Lagerkvist




"Men jag hatar också mig själv. Jag äter mitt eget gallsprängda kött. Jag dricker mitt eget förgiftade blod. Jag begår varje dag min ensliga nattvard som mitt folks dystre överstepräst."
Jag älskar Lagerkvist. Såsom ingen annan författare jag känner till hade han en unikt egen röst och hans böcker liksom flyter. Per Lagerkvist tilldelades Nobelpriset 1951 och trots att han själv satt i Svenska akademien vid den tidpunkten tycker jag att det var välförtjänt. Jag har bestämt mig för att i stort sätt försöka läsa mig igenom hans samlade verk.

Mest kända verk: Dvärgen

Dvärgen är väl det verk av Lagerkvist man brukar få läsa i skolan, och trots att det är en fantastisk bok är jag lite tveksam till detta. Dvärgen har så många bottnar att det krävs en viss mogenhet för att förstå och uppskatta den. Till exempel är den uppdelad i stycken som är extremt genomtänkta, liksom klatschigt skrivna och så är det ju så att man inte kan lita på vad berättaren säger för fem öre då Dvärgen är vårt kanske främsta exempel på en opålitlig berättare. Å andra sidan kan man ju tänka sig att ungdomarna som läser Dvärgen får sig god litteratur till livs vilket inte är fy skam, och den är dessutom väldigt spännande. 

Mitt favoritverk: Dvärgen

<3

Annorlunda verk: Själarnas maskerad




Det här är nästan ett rop på hjälp, är det någon som läst Själarnas maskerad? Det är en mycket udda och svårförståelig bok om den perfekta själsliga kärleken som ärligt talat verkar långt ifrån perfekt. Den är välskriven, underlig och det är mycket jag inte förstår mig på. Om det är någon som läst den diskuterar jag den gärna. Om man vill läsa något riktigt udda, eller bara älskar Lagerkvist, tycker jag att man ska läsa den, men annars kan man nog låta bli om man inte vill göra det för att göra mig en tjänst och sedan förklara den för mig. 




Nästa del i denna serie kommer handla om motsatsen till detta: "Det riktigt udda", eller så udda något kan bli och fortfarande definieras som klassiker.

tisdag 14 april 2015

Sci-fivapen


Är inte det här ett snyggt sci-fivapen?  Min kille slängde ihop det :)

söndag 12 april 2015

Lite språknörderi i veckan

Jag är rent allmänt en språknörd av rang. Det är inte bara skrivande som är min passion utan nästan allt som har med språk att göra; jag älskar läsning, lingvistik, etymologi, utländska språk etc. (Ett tag funderade jag faktiskt på att studera lingvistik, men det slog mig att det nog skulle vara roligare att studera än att faktiskt arbeta med.) Denna vecka har jag inte skrivit särskilt mycket men däremot hållit på med lite andra språknördiga grejer. Framför allt har jag ägnat mig åt kinesisk litteratur. Jag pratar kinesiska flytande, men jag får erkänna att jag läser extremt dåligt. Jag har aldrig tagit mig igenom en text längre än en novell. Denna vecka har jag försökt ta mig förbi det hindret genom att börja läsa en taiwanesisk ungdomsbok som på engelska kallas "The Legend of the Sun Knight"( 吾命骑士). Det är ingen höglitteratur direkt, men den är ganska rolig. Dessutom tror jag att det är nyttigt att läsa annat än svensk och engelskspråkig litteratur oavsett om man gör det på originalspråk eller i översättning. Jag har också försökt få i mig lite kinesisk litteratur genom att lyssna på den via en kinesisk podcast där de läser upp delar ur böcker. 

Inte så mycket skrivande alltså, men jag kan väl skylla på att jag inhämtat inspiration. Förhoppningsvis kommer jag hinna skriva mer denna vecka, för jag är egentligen väldigt entusiastisk över mina två projekt (en novell och en roman/kortroman). 

onsdag 8 april 2015

Klassikeruppdatering

Jag lämnade just in min PM och Gud vilken lättnad. Det känns lite löjligt men stressen gjorde mig nästan apatisk, och jag har inte kunnat skriva (knappt ens på PM:en) och inte haft någon ork att läsa något förutom de allra simplaste texter. Nu i morse tog jag mig i kragen och fick in tre timmars effektivt arbete innan jag lämnade in den. T3 kallas allmänt Väggen och inte för att jag är på väg in i väggen, men jag har förståelse för hur namnet uppstod. Nu när PM:en är inlämnad känns det lite tomt faktiskt, men kanske mest för att jag är ensam hemma och inte träffat någon på två dagar. Nu sitter jag och funderar på om jag orkar skriva på något eller komma igång med en bok.

Jag vet att det var jättelänge (flera månader!!!) sedan jag aviserade att det skulle komma en Disas nya guide till de svenska klassikerna, och om det är någon som väntat på den tror ni säkert att jag har glömt bort den helt. Oroa er inte, så är inte fallet! Jag insåg bara hur mycket research jag behövde göra för att skriva något bra (+ se stycket innan om Väggen). Det första inlägget i serien kanske kommer upp nästa vecka om ni har tur. 

söndag 5 april 2015

Den gamle lyktgubben

Det hände sig så en dag i april att en lyktgubbe mötte en vacker ung kvinna i sin skog. Det var länge sedan han haft ett offer, och han fnissade lite för sig själv. Bäva inför min makt, tänkte han men sa just ingenting utan höjde sin lykta för att förvrida synen på henne så att hon gick riktigt vilse. Men kvinnan bara skrattade och virvlade runt ett helt varv så att han såg ryggen på henne. Den var helt ihålig.
– Jaså, sa lyktgubben, jag har alltså fått besök av ett skogsrå i min skog. Du ska veta att jag blev mäkta besviken för det är sällan någon människa förirrar sig in hit och jag tänkte att jag äntligen skulle få mig ett offer.
Skogsrået tyckte synd om den gamle lyktgubben och sa:
– Jo, jag förstår minsann att du blir besviken. Det är sant att människor sällan går ut i skogen i dessa tider, men det gäller att vara lite progressiv.
– Prog vadå? undrade lyktgubben.
– Progressiv, svarade skogsrået, det gäller att ha en game plan för det nya millenniet, så kan man få många offer än idag.
Lyktgubben förstod inte riktigt vad skogsrået pratade om, men det lät lovande så han nickade.
– Vad ska jag göra då.
– Har du försökt med geocashing?
– Vad är det?
– Jo, det är som en skattjakt. Människorna gömmer en loggbok någonstans och postar sedan koordinaterna på nätet så kan man söka upp den via GPS. Jag är med på ett forum där man kan lägga upp sånt och det är så kuuul! Och så ligger jag där och väntar när de kommer jagande och sen...
Skogsrået fnittrade och kastade med sitt långa hår, men lyktgubben var förvirrad.
– Ursäkta, vackra skogsrå men jag förstår fortfarande inte vad geocaching, GPS, eller forum är. Koordinater tror jag jag har hört talas om någon gång.
Skogsrået suckade.
– Orienteringstävlingar då, du kanske kan få någon att anordna en sådan och sedan flytta skärmar och så.
– Men hur gör man det?
– Utlys en på nätet!
– De enda nät jag har är spindelnät.
Nu hade skogsrået tröttnat.
– Ja, du har spindelnät i skallen. Hopplöst passé. Förra millenniet ringde och ville ha tillbaka sin teknik, eller den skulle om du hade en telefon.
Skogsrået vände sig om och sprang med lätta steg iväg och lyktgubben suckade lite, satte sig ned på en stubbe och såg medan hennes ihåliga rygg försvann mellan träden.







lördag 4 april 2015

En författares röst

Glad påsk allesammans!



DN hade idag en sån där rolig gissningslek där man fick påskcitat ur böcker och skulle gissa var de kom ifrån. Ett av citaten kom från Per Lagerkvists Barbaras. Jag har inte läst just den boken av honom, även om jag försöker ta mig igenom hans verk, men jag kände direkt igen stilen. Den är så extremt karakteristisk för honom. Jag har nog generellt inte någon välutvecklad känsla för författares stil, men det är fascinerande hur vissa författare är så extremt sina egna.

Det sägs ju också att det är just en egen röst som många förlag letar efter och jag märker att många skrivande människor är desperata efter att hitta och behålla den rösten. Vissa vägrar gå på författarkurser av rädsla för att förlora sin röst och det går rykten om att förläggare vet precis vilka författare som gått vilka kurser bara utifrån deras verk.

Jag kan tycka att det verkar finnas vissa drag av paranoia i det hela, men vad vet jag. Jag är inte ens säker på att jag har någon röst och den är i alla fall definitivt inte så distinkt som Per Lagerkvists var. Sen fick ju han nobelpriset också.

söndag 29 mars 2015

Lite allmänt svammel på söndag eftermiddag

Jag har alldeles försoffat mig de senaste dagarna och har jag gjort något har det mestadels varit att försöka få ur mig delar av min PM (visst låter min PM så fel trots att det är rätt?). Sen har jag mest läst lite klyschiga kärleksromaner och hängt på facebook. Detta trots att jag borde bli klar med min futuristiska skräcknovell eller, som jag börjat kalla den, cyberpunksaga. Den kräver egentligen inte mycket mer jobb. Jag har i princip skrivit klart den, det är bara en fyra sidor som ska in från papper i datorn. (För er som inte vet skriver jag alltid först för hand och sedan in i datorn.)Vad sägs om första meningen: Kvinnans kropp låg slängd i en av Kresis favoritcontainrar. (?) Jo, jag vet mina historier har en tendens att bli ganska mörka...

Jag vill också gärna dela med mig av min glädje över att min orkidé har blommat om. Vem har gröna fingrar? Jag!

onsdag 25 mars 2015

Den gudagivna tydlighetskommateringen

Kan du kommatera? Jag får erkänna att jag är lite svajig på det området och det stör mig. När jag gick i skolan fick jag höra att jag skrev bra. Det var bara det där med kommateringen.
   – Hur ska jag kommatera då? frågade jag.
   – Tydligt.

Det var ju som ni hör ett ganska otydligt råd. Det har sannolikt att göra med att vi för ett tag sedan gick över från satskommatering till tydlighetskommatering. Satskommatering innebär att man kommaterar varje enskild sats. Såhär: Jag tycker, att det är viktigt, att den, som är sjuk, får läkarvård. Det hela blir ju ganska hackigt. En dag sa någon: 
  – Låt oss skita i satskommatering och tydlighetskommatera istället. 
Men vad betyder det egentligen? Betyder det att det inte finns några kommateringsregler förutom tydlighet längre? Inte riktigt. Såhär skriver Ylva Byrman: 

"Att tydlighetskommatering skulle innebära total regellöshet är inte sant. Tvärtom. Det finns tydliga huvudprinciper som beskrivs på ett stringent vis i Svenska skrivregler, avsnitt 12.5, och på ett mer pratigt och reflekterande sätt här i Språkbloggens kommateringsföljetong. Dessa principer bör man lära sig utantill och tillämpa med gott omdöme."

Intressant, det finns alltså regler. Dessa regler är lite lösare och ger skribenten större frihet än vid satskommatering, men de finns! Jag vet inte om jag vill tro att min lärare inte kände till dessa, eller att hon bara inte ville lära ut dem. Ingetdera är särskilt smickrande, särskilt som hon i övrigt var en riktigt bra svensklärare. Tyvärr verkar kommateringen helt ha fallit mellan stolarna i den svenska skolan, men man kan väl för guds skull åtminstone dela ut grammatikböcker så att eleverna kan lära sig själva, inte som i mitt fall lura i eleven att det är naturligt, närmast gudagivet, var kommat ska sitta. (Visst, kan man ofta höra när ett komma är på sin plats, men ofta är inte alltid och jag strävar efter god språkbehandling, inte okej sådan.)

Om du också känner att du skulle må bra av att lära dig kommatera bättre rekommenderar jag, precis som Byrman, Svenska skrivregler eller hennes Svd-blogg.

tisdag 24 mars 2015

Tänk om jag är sämst på att skriva

Det sägs att en tredjedel av Sveriges befolkning vill skriva. Det är ju lovvärt om det nu stämmer. Jag tror snarare de flesta önskar att de var publicerade författare som många önskar att de vore rockstjärnor eller skådespelare, utan att egentligen vilja skriva. De flesta av dem sätter nog aldrig penna till pappret och skulle inte njuta om de gjorde det heller. 

Sedan finns ju vi som älskar skrivandet som sådant. Många av oss har nog onödig ångest. Tänk om jag är sämst på att skriva. Tänk om jag aldrig blir publicerad. Varför känner vi som skriver detta i så mycket högre grad än till exempel de som målar? Det hela hänger nog ihop med de där människorna som egentligen inte ville skriva. De har skapat en bild av publicering som det enda oundvikliga målet. Detta gör oss så låsta till resultatet att vi inte kan se processen. Det är nog det som skapar skrivkramp och gör även de som älskar att skriva oförmögna att sätta penna till pappret. 

Alldeles för få pratar om glädjen med att skriva. Ibland talas om att det är terapeutiskt, men sällan att det är kul. Jag skulle väldigt gärna bli publicerad i framtiden (och har börjat känna mig för lite där), men jag skriver för att det är intressant att bygga historier och givande att finna de rätta orden. Det kan ingen förläggare ta ifrån mig och då spelar det lite mindre roll om jag är sämst på att skriva och helt opublicerbar. Så om du faktiskt tycker att det är kul att skriva (eller terapeutiskt, eller på något annat sätt givande) låt inte kvalitén ge dig ångest.

måndag 23 mars 2015

Limerick - En liten man

Det var en liten man ifrån Vilhelmina
För sina medmänniskor var han en pina
Krossade deras själar
Under sina hälar
Ty det gör dem mjuka och fina

söndag 22 mars 2015

Är kortromanens tid inne?


Jag har funderat lite på om det inte är dags för kortromanen att slå snart. (Precis samtidigt som min kortroman kanske håller på att utvecklas till en roman.) 

Om jag höftar lite skulle jag säga att en novell är några sidor, en långnovell kan vara upp emot 50 sidor, en kortroman från 50 till 120 och en roman allt över det. Självfallet beror det också på berättelsen och gränserna är inte skarpa. En novell ska väl traditionellt sett handla om en enskild händelse, dock gärna på ett sätt som ger läsaren en bild av en större historia. En roman å andra sidan har ofta ett mycket större persongalleri och utspelar sig i allmänhet under en längre tid. Det finns noveller och romaner som tar sig utanför dessa ramar. Många noveller beskriver längre händelseförlopp, såsom Benjamin Buttons otroliga liv, och visst finns det romaner som utspelar sig under en kortare tid med färre karaktärer, men grundregeln står fast. Sedan finns det något mitt emellan: långnoveller och kortromaner (novellettes och novellas på engelska). Det verkar som att mycket av det som säljes som e-noveller idag faktiskt är långnoveller. Internet har öppnat en marknad för noveller publicerade för sig själva, men för att läsare ska känna sig bekväma att betala för dem vill de ha lite mer en bara några sidors läsning. Därför har långnovellen kommit att dominera i så hög grad att vi oftast inte ens tänker på dem som långa om vi inte läser någon av de mer klassiska novellmästarna och inser att de skriver extremt mycket kortare. 

Långnovellen har alltså slagit, men kortromanen då? Det finns ett gäng kända kortromaner, Möss och människor till exempel, men jag skulle inte säga att formatet är särskilt populärt idag. Många traditionella förlag tvekar nog att trycka upp en kortroman om inte författaren är känd (Neil Gaiman publicerade för inte så länge sedan The Ocean at the End of the Lane som jag förstår är av kortromanslängd). Borde inte kortromanen kunna få samma genomslag som långnovellen nu fått via internet? Dagens människor är stressade och läser kanske inte så mycket som de gjorde, men borde det inte finnas ett sug efter det lite mer utförliga? Här tror jag kortromanen skulle kunna komma in. Rimligt prissatta och marknadsförda som just kortromaner tror jag att de skulle fylla ett behov av lite kortare läsning, men med ännu lite mer kött på benen än långnovellen.

Nebula Awards definierar 
en novell som under 7500 ord
en långnovell mellan 7500 och 17 500 ord
en kortroman mellan  17 500 och 40 000 
och en roman som allt där över

torsdag 19 mars 2015

Det här med kvinnliga författare

... och huvudkaraktärer för den delen.

Jag har funderat på detta länge, men kanske extra mycket sedan jag läste detta inlägg från en kvinnlig författare av ungdomsböcker. Hon berättar hur hon var på skolbesök och bara fick tala inför flickorna, för inte skulle väl pojkarna vara intresserade av vad en kvinnlig författare hade att säga. Visst, hon hade skrivit böcker med ordet prinsessa i titeln, men dels var hon där för att prata om böcker och skrivande och dels är det uppenbart från hennes inlägg att det även är pojkar som läser hennes böcker, pojkar som nu fått lära sig att det var fel och omanligt.
     Detta är ett stort problem. Medan kvinnor idag läser böcker om män och kvinnor av män och kvinnor upplever jag att män inte gärna läser böcker om kvinnor av kvinnor. Jag tycker mig minnas att J.K Rowling använde J.K istället för Joanne (hon har inte ens ett K i sitt namn) för att dölja sitt kön och att hon funderade på att göra Harry Potter till tjej, men insåg att det inte skulle sälja lika bra. Oavsett vad Rowling egentligen tänkte så tror jag att det stämmer. Hon skulle nog förlorat enormt många pojkar som läsare om hon skrivit ut sitt riktiga namn och bytt kön på Harry. 
     En annan sak jag har funderat på gäller kärlekshistorier. Om de är skrivna av en kvinna känns det som att de automatiskt hamnar i Harlequinfacket medan om de är skrivna av en man är det finlitteratur. Ta bara Nicholas Sparks som skriver enormt såpiga kärleksromaner men med tvisten att de inte slutar riktigt lyckligt. Nicholas Sparks hävdar att det inte finns någon annan som gör det han gör, men jag tror inte det stämmer. Det finns ingen annan som kommer undan med att göra det Nicholas Sparks gör, det vill säga skriva såpiga kärleksromaner och få dem att bli lite finare. (Inget ont om såpiga kärleksromaner, det är sexismen som stör mig) 
     Jag har också funderat på en serie jag själv ogillar: Grottbjörnens folk av Jean M. Auel. Den är känd som en serie snaskiga historiska kärleksromaner. Det hela är lite konstigt då huvudpersonen inte möter mannen hon blir kär i förrän andra boken då Auel i och för sig väljer att skriva ut deras sexscener. Hade en man skrivit en liknande serie (och jag tror jag har läst några) där en manlig huvudperson tar sig igenom livet i en historisk epok och i andra boken träffar en kvinna han har sex med hade den nog fått ett helt annat eftermäle. Sedan ogillar jag själv boken, bland annat på grund av det helt absurda i att huvudpersonen själv uppfinner allt som uppfanns under stenåldern, men det är en annan sak. 
     Kvinnliga författare och kvinnliga huvudkaraktärer döms mycket hårdare och män drar sig för att läsa den sortens litteratur. Detta leder nog också till att män får svårare att identifiera sig med kvinnliga huvudkaraktärer och kanske kvinnor överlag. Det leder också till att kvinnors erfarenheter osynliggörs.
     Själv skriver jag just nu en sf-roman (eller kortroman, det är fortfarande lite oklart) med två kvinnliga huvudkaraktärer. Jag har inte funderat så jättemycket på publicering än, men det vore ju kul. En sci-fi (fortfarande en av de mest manliga genrer som finns) med kvinnliga huvudkaraktärer hur ska det se ut? Det finns dessutom lite kärlek i den, inte mycket men med en kvinnlig författare och kvinnliga huvudkaraktärer är jag rädd att det lätt blir en "romantisk" sci-fi istället för bara en sci-fi. Jag satt för inte så länge sedan med ett gäng ganska okända människor och pratade sci-fi och märkte att det liksom inte penetrerade att jag som kvinna var ett fan och att jag läst hundratals böcker av Asimov, Heinlein, Bradbury och company. Kanske är det bara att byta kön på åtminstone en av mina huvudkaraktärer och skriva under pseudonym. Karl A. Karlsson kanske?

tisdag 17 mars 2015

Saxen

Inspirerad av ordet sax från skrivpuff.



Klippningen kostade
Trehundra för topparna
och ena örat



måndag 16 mars 2015

Ett första utkast klart!

Jag är klar med ett utkast till min kortroman nu. Det är mycket jobb kvar så klart, särskilt som jag skrivit två narrativ separat och måste infoga dem med varandra. Dessutom har jag flera gånger ändrat mig vad gäller berättarperspektiv och lagt till ett flertal karaktärer retroaktivt. Nu är det dock snart dags att skriva in allt från mitt lilla block till datorn och då lär det ordna sig hoppas jag. Jag har fortfarande ett problem med hur jag ska låta en av huvudpersonerna överleva en ganska dödlig scen. Hon får inte dö där, men samtidigt känns alla sätt att rädda henne ganska klyschiga. Det skulle förstås vara jätteoklyschigt att döda henne där, men jag känner också att det vore en väldigt dålig story. Vi får se hur jag gör. Någon som har en idé hur man undkommer en man med ett vapen samtidigt som han tror att man är död?

Medan jag funderar på detta och låter manuset vila skriver jag noveller. Bland annat jobbar jag på en samling Uppsalanoveller och så har jag väldigt läskig idé till en futuristisk skräcknovell.


söndag 15 mars 2015

Dikt till ett hänglås

*

De enfaldiga vill ha
Öppna dörrar
Öppna hjärtan
Och öppna vidder

Men ge mig hellre
Låsta dörrar
Stängda hjärtan
Och mörka vrår

Det blir vackrare då
När de öppnar och förstår
Att vidderna är vidare
Inuti
Än utanpå

*


torsdag 12 mars 2015

Poesiöverflöd

Det har blivit mycket poesi i dagarna och mycket blir mer för nu har Mohamed Omars Natt öfver Upsala kommit! 

Snyggt omslag eller hur?

Jag ska erkänna att jag ännu bara läst två av de fyra dikterna (texterna?), men jag måste säga att jag inte höll med författaren själv om att de var för långa. Dagens digitala liv är alldeles för snuttifierat som det är. Dikterna är lite drömska och svävar mellan en verklighet som är extremt nära i alla fall för oss Uppsalabor, men samtidigt någon annanstans dit Omar bjuder in oss. Kanske är det Upsala till skillnad från det Uppsala vi är vana vid. Jag tycker i alla fall att detta är en form som verkligen gör att Omars dikter kommer till sin rätt. Som jag antydde tidigare är det svårt att säga om detta är diktning eller någon form av kåserande berättelser, men vem vet egentligen vad poesi är i vårt post-modernistiska samhälle? Det är bra i alla fall. 
Om jag ska säga något dåligt så skulle det vara att det ibland ryms lite mycket information i dessa små berättelser så att vi oinvigda läsare ibland får svårt att förstå. Efter en eller två snabba googlingar är jag dock med på noterna i alla fall så mycket som det är menat att man ska vara.

Jag fick mitt ex signerat idag på Uplands nations bokcirkel där vi också pratade poesi denna gång med tema föräldraskap. Både höga och låga positiva och negativa dikter lästes och diskuterades. Dikter har ju en unik förmåga att få fram känslor. Kanske är det det som får definiera poesi idag: Texter som laborerar mer med känslor än med narrativ. 

Igår läste jag dessutom en hel del av Edith Södergrans dikter och hör och häpna hon är temat för bokcirkelns nästa poesiträff. Ni Uppsalabor får gärna komma förbi!

Massvis med poesi i mitt liv alltså.

måndag 9 mars 2015

Motgångar övervinns bäst med kladdkaka

Jo, jag vet, det är inte vackert. Över lag är jag totalt oestetisk. Det är därför jag skriver och inte målar eller något. Gott var det i alla fall.

Varje dag är inte en bra dag. Det började som den där bröderna Marx-scenen där alldeles för många ska tränga in sig i en liten skeppshytt. Den här gången var det dock 60 juriststuderande och en lärare som skulle tränga in sig i ett rum som knappt rymmer 30. Hem igen för lite mat och plugg, men det gick inte särskilt bra med det senare då jag utvecklade akut mensvärk. Sedan var det dags att ta sig på en föreläsning om kommission. Tillbaka hemma rör jag ihop en kladdkaka och kollapsar framför ugnen i smärta och sötsug. Får höra att jag ser ut som ett poster child för mensvärk. Får sedan i mig min kladdkaka och blir lite gladare. Sent omsider lyckas jag plugga lite och skriva några sidor på min kortroman. Tänk vad svårt livet kan vara ibland och tänk hur mycket bättre det blir av kladdkaka.

P.S. Dessutom lyssnade jag lite på Författarpodden. Den är riktigt intressant så om någon har missat den kan den vara värd att kolla in D.S.

söndag 8 mars 2015

Det går an

Jag har inte skrivit så mycket om skrivande på senaste tiden, men sanningen är för att det går ganska mycket på rutin. Så blir det väl när man skriver längre verk. Det är ju inte lika snabba vändningar som när man skriver noveller.

Det går bra i alla fall. Jag skriver på min lilla kortroman och hoppas på att bli kvar med ett utkast om någon månad. Som vanligt har jag massvis med andra idéer som pockar på uppmärksamheten, men jag håller dem på avstånd så länge. Sedan hoppas jag kunna skriva ihop lite noveller till sommarens novelltävlingar.

lördag 7 mars 2015

Organisera din bokhylla: tio förslag



Vi har nyligen fått upp nya bokhyllor. Det är underbart för nu kan vi gå från att ha böcker över allt, huller om buller till att få någon slags ordning. Då är bara frågan: Vilken ordning ska man ha? Här kommer några idéer jag hade:


  • En vän till mig hade inte sin bokhylla särskilt välorganiserad, men han hade en regel: Låt inte författare som ogillade varandra eller vars åsikter går isär stå  bredvid varandra. Ett väldigt nördigt sätt att organisera sina böcker som kräver viss kunskap.



  • Själv är jag något av en språknörd och har i omgångar sorterat efter språk. Jag vill inte skryta, men det blir faktiskt fem kategorier i min bokhylla då.



  • På en blogg såg jag nyligen en bokhandel som sorterat böckerna efter alla möjliga underliga teman. Dessa teman kunde till exempel vara män utan tröjor (på framsidan alltså), böcker som gör mig nervös, ställen att bajsa osv.



  • Det går också att organisera på andra känslomässiga sätt. Här kan man till exempel sätta en biografi om en författare bredvid hans verk eller en bok om Indiens historia bredvid en indisk roman.



  • Ett annat spännande sätt att organisera sina böcker vore efter utgivningsår. Då skulle man nog få en trevlig överblick över böckernas historiska sammanhang.



  • Har du problemet att massvis av böckerna i din bokhylla är olästa? Dela upp dem i lästa och olästa. Kanske kan du till och med sortera i vilken ordning du tänker läsa dem.



  • Gör om hela din bokhylla till en topplista där din absoluta favoritbok får stå först och resten följer i ordning.


  • Kanske vill du inte vara så äventyrlig i din bokhyllesortering. Kanske en enkel uppdelning i fakta, skönlitteratur och lyrik passar dig bäst.



  • Var det föregående förslaget också för äventyrligt för dig? Kanske alfabetisk ordning från början till slut passar dig bäst.



  • Vill du vara så oäventyrlig att det blir nördigt? Använd något av bibliotekens klassificeringssystem t.ex. SAB:s klassifikationssystem (det vanligaste i Sverige) eller Dewey decimalklassifikation (det vanligaste i världen).

OBS! Sortera absolut inte efter färg. Inget talar mer om för en besökare att du faktiskt inte gillar böcker och förmodligen inte har läst dem än när de förvandlas till enbart en inredningsdetalj.
[Edit: Ja du färgsorterare är menad att känna dig precis lagom provocerad och sedan fortsätta ha din bokhylla på det sätt du trivs bäst med. ;)]

Kom gärna med andra bra förslag!

fredag 6 mars 2015

Högläsningens charm

Jag och min pojkvän har börjat läsa högt för varandra. Det är riktigt mysigt och inte alls något man bara kan göra för barn. Vi har varierat lite och dels läst H.C. Andersens sagor och dels Steven Pinkers "The Better Angels of Our Nature", en fackbok om hur världen faktiskt blir mindre våldsam hela tiden trots att det kanske inte verkar så. Lustigt nog är Pinkers bok långt mycket mer uppmuntrande läsning än Andersens barnsagor. Andersen var ju en gamska mörk författare som ni kanske minns.

tisdag 3 mars 2015

Skrivandets bibel

Nu har jag haft två mycket bra dagar i skrivhänseende och har dessutom kommit halvvägs genom en bra bok (Arken av Peter Nilson). Då var det dags att ägna sig åt studierna igen. Idag gick jag på början på en kort kurs i juridisk retorik. Den var alldeles frivillig men vilken jurist kommer inte behöva tala inför folk någon gång?  


Snart måste jag också börja på min PM och det sammanfaller faktiskt med min hobby. Jag har i samband med PM:en köpt ett exemplar av alla skrivandes bibel, det vill säga Språkrådets Svenska skrivregler och tänkte börja nörda ned mig i denna. Jag har redan lärt mig vissa nya saker, till exempel att kapitäler är versaler i samma storlek som gemener och att det latinska uttrycket Språkrådet använder för att visa korrekt typografi: "In girum imus nocte ecce et consumimur igni" betyder Vi vandrar i cirklar om natten, och så förgörs vi av elden. Meningen är också ett palindrom. Försök läsa den baklänges! Den kan eventuellt vara en gåta med svaret nattfjärilar, men det verkar man inte veta så säkert. 

Nu var det kanske inte just sådana saker jag borde lära mig utan snarare bättre användning av kolon och komman. Speciellt kommatecken är något av min nemesis. När jag lärt mig något nyttigt kanske jag återkommer. 

söndag 1 mars 2015

Tyst söndag



Idag har varit en perfekt lugn dag då jag kunnat skriva. Så här effektiv har jag inte varit på länge nu. Jag har fortsatt på min sci-firoman. Den började som jag tidigare skrivit som en novell, men den håller på att bli åtminstone en kortroman. Jag tror att jag har kommit på ett sätt som fungerar för mig när det gäller att skriva längre texter. Jag skriver varje intrig för sig istället för att skriva boken som den ska läsas från början. Jag känner att jag får bättre koll på det sättet. Sedan antar jag att det kommer att bli något av ett pussel att sätta ihop det hela till slut, men det är alltid lättare att skriva när man har ett råmaterial att arbeta med.

lördag 28 februari 2015

Sånger om semikolon

Av någon oklar anledning har jag snöat in på sånger om semikolon. Denna är sjuk:


Denna är ett perfekt exempel på hur man INTE använder semikolon:


Undrar du hur man använder ett semikolon? Jag skrev en något humoristisk post om det för ett tag sedan: Semikolonets nytta

Så vad ville jag säga med detta inlägg? Det är oklart; jag ska tänka på saken.

fredag 27 februari 2015

Passion, avlägsna öar och varför Ikea tagit bort 60 cm bokhyllor ur sortimentet

Vi har köpt två nya bokhyllor för att få en hel bokhyllevägg. Hyllorna är vanliga Billyhyllor från Ikea som matchar de tre vi redan har. Vi köpte dem begagnade för tydligen har Ikea tagit bort den 60 cm breda Billybokhyllan från sortimentet. Min pojkvän var förvånad. 
 –  Varför har de tagit bort den? Det är ju den bästa storleken för böcker. Den lilla är för liten och den stora bågnar ju under för mycket böcker.
 –  Kära du, svarade jag, du tror väl inte att folk har böcker i sina bokhyllor nuförtiden. Folk idag väljer de större och de mindre för att de passar att ha dörrar på och prydnader i.
Vi behövde i alla fall bokhyllor för böcker för våra tre är överfulla. Vi har inte fått upp bokhyllorna utan de ligger bara och är i vägen just nu, men jag har redan köpt nya böcker för att fira.

Två stycken bokhyllor som ligger i vägen.
I förr igår köpte jag sex böcker på loppis och idag köpte jag tre på bokrean. Bland dessa böcker fanns Jeeves klarar skivan av P.G. Woodhouse, Beowulf, Arken av Peter Nilsson och antologin Maskinblod 3, men den bok som jag är mest upphetsad över och som har fångat mig helt är något oväntat: en atlas jag tog upp och bläddrade i på måfå.


Atlas över avlägsna öar : Femtio öar jag aldrig besökt och aldrig kommer att besöka av Judith Schalansky. Vänta tänker ni nu, du har köpt en hel drös med science fiction och klassiker och du är upphetsad över en atlas? Är du riktigt klok? Svar nej. Jag är en nörd och om det finns något jag älskar är det när andra är nördiga och passionerade. När jag läser Atlas över avlägsna öar får jag känslan att Schalansky är så passionerad att hon närmast går igång på kartor och avlägsna öar. Schalansky skriver att: "Det är hög tid att vi börjar räkna kartografin till poesin och erkänner att atlasen hör till skönlitteraturen..." Detta citat är symptomatiskt för hur boken är skriven, med bilder och beskrivningar av avlägsna öar som verkar påhittade, nästan lite som små noveller eller dikter fastän det mestadels är anekdoter baserade på fakta. Det eggar verkligen min fantasi. Schalansky själv växte upp på fel sida om Berlinmuren och drömde sig bort via kartor över fjärran länder. Jag har också haft ett intresse för kartografi; jag skrev mitt projektarbete på gymnasiet om kartografi och världsbild. Däremot har jag aldrig varit den som fantiserat över en atlas, men Schalansky lyckas dela med sig av sin entusiasm så att jag själv drömmer mig bort.  

Det är detta som är så fantastiskt med folk som är passionerade över något, hur det liksom sprider sig. Om någon vore riktigt passionerad skulle jag säkert kunna lyssna på eller läsa om rörmokeri eller diskning. Jag sörjer för dem som inte uppskattar och kan låta sig ryckas med av andras passion på samma sätt som jag. De som bara ser en atlas och tänker gäsp och de som köper bokhyllor utan en tanke på att de kan fyllas med böcker som kan öppna nya världar för dem, deras liv måste vara lite fattigare. Kom ihåg det till nästa gång: Det finns något spännande i allt och har man chansen att låna någon annans entusiasm för att se det ska man ta den.


torsdag 26 februari 2015

Kallt ljus

Jag sitter ensam i min salong. Utanför mitt fönster står staden nästan helt stilla. Det är mörkt och rummets enda ljussken kommer från min laptop. Mörkret kom så långsamt smygande att jag aldrig kom mig för att släcka lampan och nu känns det av någon oförklarlig anledning som att det är för sent. Rummet har blivit en plats där inte ens gudar träder och det kalla ljuset från min dator härskar oinskränkt.

torsdag 19 februari 2015

Tankstreck – en fantastisk upptäckt

Jag har upptäckt hur man gör tankstreck på min laptop utan att behöva förlita mig på att word gör om mina vanliga bindestreck och jag får in dem i blogger. Jag är så lycklig! 

Tricket är alt+fn+0150 på det numeriska tangentbordet. Min laptop har egentligen inget numeriskt tangentbord utan siffror inskrivna i blått mitt i det vanliga tangentbordet, men det fungerar. Hädanefter kommer jag att bli rent utsagt fascistisk i användandet av tankstreck och bindestreck. Detta är ett litet kliv för mänskligheten, men ett jättekliv för mig.

Se så vackert det blir: – -

tisdag 17 februari 2015

måndag 16 februari 2015

Bokshopping och tsundoku

I helgen var jag i Norrköping för att fira min pojkväns födelsedag. Det slutade med att jag ägnade mig åt min favoritsysselsättning: bokshopping! Det finns något så fantastiskt spännande med att handla nya böcker. Man står där och smeker inbindningarna på nya världar som ännu inte öppnat sig. Jag har en tendens att köpa på mig lite för många böcker, särskilt nuförtiden då jag inte har lika mycket tid att läsa som i tonåren. Många böcker samlas olästa på hög. Detta beteende kallas tydligen på japanska tsundoku men jag läser ju faktiskt böckerna förr eller senare så det är väl okej?

Tsundoku (s) Att köpa böcker och inte läsa dem utan låta dem samlas på hög.

Nu i helgen köpte jag böcker på loppis och det är lite extra trevligt om inte annat för att man faktiskt har råd att köpa det man hittar där. Problemet med loppisar och antikvariat är att där oftast inte går att hitta så mycket fantastik eller böcker på engelska men nu när jag håller på att köpa på mig böcker för mitt klassikerprojekt är det perfekt. Det första riktiga inlägget om det kommer snart.

I helgen lyckades jag köpa på mig Karin Boyes För lite (inköpt i lördags utläst samma dag, rekommenderas), Edith Södergrans och Per Lagerkvists samlade dikter och Rydbergs Singoalla. 
En god skörd.

söndag 15 februari 2015

Attentatet i Danmark

Jag vet inte riktigt vad jag ska skriva om attentatet i Danmark förutom att jag blir deprimerad bara jag tänker på det. Jag är rädd att detta bara är början, terror föder terror och även om inte en ensam terrorist kan hota yttrandefriheten kan flera det. Dessutom finns en risk att västvärldens svar också är att inskränka yttrandefriheten med mer övervakning och förbud mot "förhärligande av terrorism". Tragiskt är vad det är helt enkelt.

torsdag 12 februari 2015

Fröding - Bokcirkeln på Uplands


Ikväll hade vi ett bokcirkelmöte på Uplands nation. Vi diskuterade Fröding och hade det mycket trevligt. Jag kan inte säga att jag är så väldigt imponerad av Fröding. Han har sina styrkor och dikter som "Vackert väder" och "Idealism och realism" tycker jag visar prov på dessa, men det finns också många dikter som jag kan känna att han bara satt sig ned och skrivit för att han borde. Kanske hade någon av dåtidens självhjälpsböcker liksom dagens tipsat om att det bästa sättet att bota skrivkramp är att skriva. Vad de glömde säga är att man inte nödvändigtvis behöver publicera resultatet.

Vi berörde kort ämnet varför så många litterära storheter tycks komma från Värmland. Inte bara Fröding utan också Ferlin, Tegnér och Geijer stammar ju därifrån, för att inte tala om Lagerlöf. Visste ni förresten att förebilden till Lagerlöfs Gösta Berling sannolikt var Frödings farmors bror som han själv skrivit om i dikten "Prästen Bodenius"

Värmland verkar verkligen ha haft en rik berättartradition för dessa författare att ta av. Jag läste nyligen Lagerlöfs beskrivning av Värmland i Löwensköldska ringen och den är så fantastisk att jag bara måste återge en bit av den: 


...hos oss i Värmland var skogarna vida på den tiden och åkrarna små, gårdsplanerna stora, men stugorna trånga, vägarna smala, men backarna branta, dörrarna låga, men trösklarna höga, kyrkorna oansenliga, men gudstjänsterna långa, levnadsdagarna få, men bekymmerna oräkneliga. [Men det fanns en tröstare på alla gårdar] Det var bara något helt oskyldigt och vardagligt, det var ingenting annat än eldbrasan [...] "Nu är det kvällens stund. Gör nu som jag fladdra och lys! Lek och värm!"[sade elden till människosjälen] Och själarna lydde eldbrasan och började leka. De berättade sagor...

Får inte denna beskrivning en nästan att önska att man stammade från Värmland? Det gör jag ju i och för sig på sätt och vis, eller delar av släkten i alla fall, men jag kan ju knappast säga att jag känner någon närmare anknytning till landskapet. Uppland är ju inte fy skam det heller även om den enda litterära beskrivning jag kan finna av min hemort Hallstavik är mäkta deprimerande (Slumpvandring av Majgull Axelsson s.64 för den som är intresserad). Fröding skrev tydligen två dikter om Uppsala där han ju studerade. Båda handlade om prostituerade; det kanske säger något om hans studietid. Vi läste "En Uppsalaflicka" ikväll, den har lite Bellmanstil över sig får jag säga.



En viss Mohammed Omar var också på bokcirkeln och han bloggade också i anknytning till det. Se det här.  Jag medger, han kom på tanken först, själv hade jag inte tänkt skriva något, men sedan gick jag in på Frödings Wikipediasida och började fundera på saken och fick lust att göra ett inlägg.

måndag 9 februari 2015

Cirkusdirektörens dotter: en reflektion

Det här är inte egentligen en recension, men jag kom att tänka på en bok idag av Jostein Gaarder: Cirkusdirektörens dotter. Den är riktigt underhållande och läsvärd även om jag inte kan hävda att det är någon av mina absoluta favoritböcker. Den handlar om en man med fantastisk fantasi som skriver synopsis till andras böcker. Han är dock inte själv intresserad av att skriva. Det som slog mig är att jag är lite lik honom på det sättet att jag producerar extremt många bokidéer, fler än jag någonsin kommer hinna skriva. Jag har verkligen motsatsen till idétorka, det jag har svårt med är istället att koncentrera mig på att skriva en sak och göra det väl. Jag slits alltid mellan åtminstone två idéer och då ligger ett femtiotal i byrålådan och väntar. Just nu skriver jag en kortroman, men min samling Uppsalanoveller bara ber om att bli skrivna. Ibland kan nog ett överflöd av idéer vara nästan lika handikappande som idétorka.

lördag 7 februari 2015

En snabb shoppingtur

Jag hade slut på bläck så jag var tvungen att springa och köpa påfyllning. Nu kan jag börja skriva igen. Jippi! Jag hade andra pennor, men jag har blivit mer och mer elitistisk när det gäller sådant och nu kan jag knappt skriva med kulspetspennor, utan det är bara gelpennor som gäller. Det flyter så skönt med dem. 



Nej, jag är inte köpt av Pentel, men om valfritt pennföretag vill muta mig med gelpennor går det bra; jag är student och har inte råd med integritet. Det börjar bli ganska dyrt med allt bläck jag gör av med. Min årskonsumtion ligger nog på närmare 300 kronor och då köper jag påfyllningspatroner vilket är så billigt det kan bli.

fredag 6 februari 2015

Dagens skrivpuff

Dagens skrivpuff var att skriva någonting utifrån andra meningen på sidan 25 i en bok. Jag valde Igelkottens elegans av Muriel Barbery.


Alltså: "Hur kan man vara så begåvad och samtidigt blind för tingen omkring sig?"

*

Maria spände ögonen i spegeln. Håret hade kanske blivit någon centimeter för kort, det räckte knappt till hakan, men hon hade äntligen lyckats med eyelinern. Kanske lite läppglans vore pricken över i:et. Hon smetade på ett tjockt lager rosa läppglans, men tog snabbt bort det mesta med fingret. Det kanske verkade lite väl ansträngt. Ett mobillarm ringde. Oj, dags att gå. Fötterna pressades ned i ett par trånga högklackade skor som hon inte burit sedan gymnasietiden som hon drog ut i snöslasket. Redan halvvägs till bussen hade vatten börjat tränga in. Vill man vara fin får man lida pin mässade hon om och om igen i huvudet. Väl på bussen slängde hon en blick i en fickspegel. Skönt, eyelinern var fortfarande på plats.

När hon öppnade dörren till kontoret lade hon märke till att naglarna var nedbitna som vanligt. Det borde hon förstås ha fixat. Det var ett typiskt tecken på hennes dåliga öga för detaljer. Max visslade till när hon gick förbi hans kontor. 
"Någon har ansträngt sig idag!"

Hon kunde inte koncentrera sig på hela förmiddagen. Istället surfade hon runt på damtidningars fråga-svarsidor vilket normalt inte var likt henne alls.

Prick klockan tolv knackade det som vanligt på hennes kontorsdörr. Den öppnades och trots att hon var förberedd hoppade hjärtat över ett slag, eller kanske två.
"Är du färdig för lunch?" frågade Joel.
"Absolut", svarade hon med en nästan helt stadig röst.

På vägen ned till kafeterian pratade han om sitt jobb något hon normalt älskade, inte för att hon förstod så mycket utan för att det märktes hur briljant han var. Han var doktor i teknisk fysik och beräkningar som hon inte ens skulle förstått om hon fått dem förklarade för sig gjorde han i huvudet. Hon tyckte det var sjukt sexigt. Just nu blev hon mest irriterad dock. Hon ville ju prata med honom. Hon sa det på vad hon hoppades var ett avslappnat sätt och han han svarade: "Jo, jag skulle vilja prata med dig med. Låt oss ta mat först bara." 
"Okej."
Joel tog soppa och lyckades genast spilla lite på sin gulliga men ganska töntiga älgmönstrade kofta. Hon tog kyckling. Den såg torr ut, men hon skulle nog ändå inte få i sig mycket.

Väl, vid bordet tänkte hon börja haspa ur sig det hon tänkt säga men han hann före.
"Kan jag prata med dig?"
"Visst."
"Jo, alltså du är verkligen min enda vän här och jag behöver verkligen en vän idag."
"Du vet att jag är här för dig."
Joel nickade. "Jo, det är så skönt med dig. Jag frågade ut Nina på en dejt idag."
Maria satte en kycklingbit i halsen. Nina, den blonda bimbon?
"Okej, umm... vad sa hon?"

"Hon skrattade i säkert en minut."
Jag kunde just tänka mig det. I mina ögon var Joel perfekt, men han var knappast Ninas typ, för mycket hjärna och för lite muskler.

"Jag är en sådan tönt. Jag kommer aldrig hitta en kvinna som tycker om mig på riktigt", fortsatte han.
Okej, här kommer det, tänkte hon.
"Jag tycker om dig," fick hon ur sig.
"Jo, alltså, men jag menar en riktig kvinna som tycker om mig på riktigt. Har du klippt dig förresten?"

*

Känns lite som början på en chick-lit eller kärleksroman eller något.