1. De fyra största

Detta är första delen i min guide till de svenska klassikerna. Denna guide är självfallet färgad av mitt eget tycke och smak, men jag försöker ge en någorlunda översiktlig och rättvisande bild av de olika författarna och verken. "De fyra största" är en genomgång av vad jag skulle säga är de objektivt mest omtalade och hyllade klassiska författarna, men det var inte helt lätt att välja ut dem. De kriterier jag har använt mig av är nuvarande försäljningslistor, vad man hör talas om i skolan, och nobelpriset har också varit en avgörande faktor. Det finns dock andra som skulle kunnat passa på en topp fyra lista, däribland Vilhelm Moberg, Karin Boye med flera. Följande är dock de jag skulle säga är "De fyra största" inom svensk litteratur:

Selma Lagerlöf

"För den , som inte känner av sitt hjärta varken i sorg eller i glädje, den kan säkert inte räknas som en riktig människa"

Första kvinnan i Svenska akademien och den första kvinnan att få nobelpriset, Selma Lagerlöf var en pionjär på många områden. Dessutom skrev hon fantastiska böcker. Det var hon som återupplivade den romantiska stilen i Sverige. Hon hämtade inspiration från sitt kära Värmland för att få liv i sina spökhistorier och skrönor. I En saga om en saga skrev hon om hur hon alltid drömt om att skriva, men att det var först när hennes barndomshem Mårbacka såldes som hon lyckades skriva debutromanen Gösta Berlings saga för att på något sätt nedteckna sina minnen från uppväxtorten.

Mest kända verk: Gösta Berlings saga

Gösta Berlings saga är nog, möjligen med undantag av Nils Holgerssons underbara resa genom Sverige, Lagerlöfs mest kända verk. Boken handlar om den avsatte prästen Gösta Berling och människorna runt om kring honom där han bosätter sig på godset Ekeby i Värmland. Romanen är full av energi och berättarglädje, men lite spretig vilket Lagerlöf själv skriver i En saga om en saga. Språket är dessutom enligt mig mycket sämre än det i många av hennes senare böcker. Med tiden utvecklade Lagerlöf ett väldigt vackert men ganska enkelt språk som inte riktigt visar sig i debuten.

Mitt favoritverk: Kejsaren av Portugallien

Utan tvekan mitt favoritverk av Lagerlöf, men jag börjar nästan gråta bara jag tänker på det. På något sätt påminner Kejsaren av Portugallien mig lite om Steinbecks Möss och människor. Kanske bara för att de båda är korta, sorgliga och behandlar fattigdom, men kanske har de även något mer svårgripligt gemensamt, en slags mänsklighet kanske? Det är en så fantastiskt vacker skildring av föräldraskap och galenskap (något mina föräldrar säkert skulle hävda är samma sak). Har du inte läst Kejsaren av Portugallien ladda upp med pappersnäsdukar och gör det bums!

Annorlunda verk: Löwensköldska ringen

Jag har bara läst första delen i trilogin om familjen Löwensköld, men den är speciell då det är en slags tidig fantasytrilogi som kretsar kring en magisk ring (påminner det om något?). Löwensköldska ringen utspelar sig dock i Värmland och inte Midgård och magin är lite mer lågmäld. Utan att spoila kan jag säga att den har ett väldigt realistiskt och därför helt oväntat slut. Löwensköldska ringen är lite seg i början, men absolut läsvärd, särskilt om man vill läsa något som inte riktigt är "det gamla vanliga".

August Strindberg

 "Han kom som ett yrväder en aprilafton och hade ett höganäskrus i en svångrem om halsen."

August Strindberg är en av Sveriges mest kända författare, men det känns som att fler talar om honom än faktiskt läser honom. Idag kritiserats han ofta för sin kvinnofientlighet. Jag har till exempel en utgåva av novellsamlingen Giftas i feministisk utgåva med demonstrativt blanka blad; man har alltså redigerat bort hela boken. 

August Strindberg var den första av 80-talisterna (1880-tal), vilket var en realistisk strömning i Sverige, och jag personligen har ganska svårt för honom. Jag erkänner att Strindberg var en fantastisk plats- och stämningsskildrare, men tycker att han är som bäst när man håller honom kort, det vill säga i pjäser och noveller.

Mest kända verk: Röda rummet

Ja, vad kan man säga om Röda rummet? Kanske att det i förhållande till hur känt den är knappast är någon som orkat läsa den. Jag ska göra ett nytt försök efter den här artikeln, jag lovar!

Röda rummet var i alla fall startskottet för 80-talismen och skildrar Stockholm och framför allt görandena och låtandena av de som besöker Röda rummet på Berns.

Mitt favoritverk: Ett halvt ark papper

Som sagt, jag tycker att Strindberg ska hållas kort, men då är han faktiskt riktigt bra. Ett halvt ark papper skulle faktiskt nästan rymmas på ett halvt A4:a, men lyckas ändå få in så många år och så mycket känslor.

Annorlunda verk: Från Fjärdingen och Svartbäcken

Om man studerat vid Uppsala universitet, måste man nästan läsa novellsamlingen Från Fjärdingen och Svartbäcken som skildrar studentlivet här på Strindbergs tid. Det var mycket underhållande läsning måste jag säga och förvånansvärt hög igenkänningsfaktor trots alla år som gått.

Hjalmar Söderberg

"Man vill bli älskad, i brist därpå beundrad, i brist därpå fruktad, i brist därpå avskydd och föraktad. Man vill ingiva människorna något slag känsla. Själen ryser för tomrummet och vill kontakt till vad pris som helst." 

Hjalmar Söderberg är inte en författare för den som gillar sympatiska karaktärer. Han försöker i stället beskriva den mänskliga felbarheten. Det är förstås ett försök till realism, men jag kan känna att jag tycker att de flesta i min närhet är både smartare och mer sympatiska än Söderbergs karaktärer och av den anledningen har jag svårt att känna med dem. Tekniskt var dock Söderberg en mästare. Tydligen finns ännu idag en dramatisk kurva för Doktor Glas bevarad och om man tänker efter när man läser hans böcker inser man att han måste haft sådana, för hans böcker har en perfekt avvägd känsla för när spänningen ska stiga och när vändningar ska ske.

Mest kända verk: Doktor Glas och Den allvarsamma leken

Jag har haft svårt att säga vilken av böckerna som är mest känd, men eftersom jag nog själv föredrar Doktor Glas skriver jag om den i nästa stycke och tar här upp Den allvarsamma leken. Den allvarsamma leken har beskrivits som en av våra största kärlekshistorier, men jag tvekar att kalla den det och skulle istället kalla den ett relationsdrama. Boken är mer inriktad på att visa kärlekens felbarhet än något annat. Mitt problem med den var att jag inte ens ville att huvudpersonen skulle bli lycklig och därför inte investerade så mycket i historien, men sådant är förstås subjektivt. Något som är intressant med boken är att den är indelad i fem delar för att passa in i en mall för ett klassiskt drama med exposition i den första akten, stegring i den andra, höjdpunkt i den tredje, peripeti i den fjärde och katastrof i den femte. Av någon anledning påminner boken lite om Madame Bovary så om man gillar den ena lär man nog gilla den andra.

Mitt favoritverk: Doktor Glas

Doktor Glas är en dagboksroman om en läkare som önskar livet ur en patient. En fantastisk idé i min mening och lika perfekt uppbyggd som alla Söderbergs verk. Tydligen har det publicerats en "fanfic" om Gregorius, prästen som Doktor Glas önskar livet ur. Det tyder väl på att historien lever och frodas än idag.

Annorlunda verk: Historietter

Jag har faktiskt bara läst Doktor Glas och Den allvarsamma leken av Söderberg, men han skrev också noveller och novellsamlingen Historietter har många rekommenderat, så jag för vidare det rådet och ska försöka ta fasta på det själv i framtiden.

Per Lagerkvist

"Men jag hatar också mig själv. Jag äter mitt eget gallsprängda kött. Jag dricker mitt eget förgiftade blod. Jag begår varje dag min ensliga nattvard som mitt folks dystre överstepräst."

Jag älskar Lagerkvist. Såsom ingen annan författare jag känner till hade han en unikt egen röst och hans böcker liksom flyter. Per Lagerkvist tilldelades Nobelpriset 1951 och trots att han själv satt i Svenska akademien vid den tidpunkten tycker jag att det var välförtjänt. Jag har bestämt mig för att i stort sätt försöka läsa mig igenom hans samlade verk.

Mest kända verk: Dvärgen

Dvärgen är väl det verk av Lagerkvist man brukar få läsa i skolan, och trots att det är en fantastisk bok är jag lite tveksam till detta. Dvärgen har så många bottnar att det krävs en viss mogenhet för att förstå och uppskatta den. Till exempel är den uppdelad i stycken som är extremt genomtänkta, liksom klatschigt skrivna och så är det ju så att man inte kan lita på vad berättaren säger för fem öre då Dvärgen är vårt kanske främsta exempel på en opålitlig berättare. Å andra sidan kan man ju tänka sig att ungdomarna som läser Dvärgen får sig god litteratur till livs vilket inte är fy skam, och den är dessutom väldigt spännande. 

Mitt favoritverk: Dvärgen

<3

Annorlunda verk: Själarnas maskerad

Det här är nästan ett rop på hjälp, är det någon som läst Själarnas maskerad? Det är en mycket udda och svårförståelig bok om den perfekta själsliga kärleken som ärligt talat verkar långt ifrån perfekt. Den är välskriven, underlig och det är mycket jag inte förstår mig på. Om det är någon som läst den diskuterar jag den gärna. Om man vill läsa något riktigt udda, eller bara älskar Lagerkvist, tycker jag att man ska läsa den, men annars kan man nog låta bli om man inte vill göra det för att göra mig en tjänst och sedan förklara den för mig. 

Nästa del i denna serie kommer handla om motsatsen till detta: "Det riktigt udda", eller så udda något kan bli och fortfarande definieras som klassiker.