torsdag 4 december 2014

Några väl valda ord

Jag är väldigt förtjust i citat, här kommer några apropå regeringskrisen:

Det är naturligt att dumbommarna är i majoritet i riksdagen; de är i majoritet i folket!


- Hjalmar Söderberg


Det är lättare att vinna ett land än att styra det.


- Svenskt ordspråk


Only a crisis—actual or perceived—produces real change. When that crisis occurs, the actions that are taken depend on the ideas that are lying around. 

- Milton Freeman

There cannot be a crisis next week, my schedule is already full. 

- Henry A. Kissinger

måndag 1 december 2014

Nattlig vandring i adventstid

Jag är ingen nattmänniska, men energidryck hjälper.
Det är sent nu. Till och med Ica Nära har stängt. Jag som trodde de var öppna dygnet runt.
Adventsljus och stjärnor lyser i varje fönster som funnes det en lag om att de skulle sitta där.
En buss utan passagerare åker förbi, annars är bara jag vaken.
Kanske är det annorlunda vid Stora torget, där ungdomar brukar klunga sig och polis cirklar varv efter varv, men i Luthagen är jag ensam. Ensam att tänka. Man tänker klarare på natten. Tänker om dagen efter.
Jag stannar vid Äppelparken och lägger mig en stund, gör snöänglar på marken.
Ligger sedan kvar, matt och rusig på samma gång.
En bil stannar. Men se det är polisen! De cirklar inte alls Stora torget som jag trodde.
De frågar om jag behöver hjälp, tror jag är berusad.
Jag svarar att jag är spiknykter och bara gör snöänglar i parken.
Polisen blir bekymrad. Det finns ju ingen snö.
Ska väl de strunta i. Jag är nykter och går själv.
Går iväg och lämnar dem att jaga kriminella som brutit mot regeln att ett ljus ska stå i fönstret.
Ser upp mot min egen lilla lägenhet och kommer på att det är ju jag. Det är mörkt i mitt fönster.
Ett för stort tomrum mellan två ljuspunkter.
Som om min lägenhet inte fanns, ett svart hål bland adventsstjärnor.

onsdag 26 november 2014

Disas nya guide till de svenska klassikerna

Denna blogg handlar mestadels om mitt eget skrivande, men eftersom det är min blogg och jag får göra vad jag vill tänker jag dessutom sätta igång ett litet litteraturprojekt som ni kommer få följa. Bakgrunden är följande: Jag diskuterade för inte länge sedan Strindberg med en grupp vänner och vi kom fram till att hans bästa verk är hans noveller. Detta är tydligen allmänt känt utomlands där hans pjäser och noveller läses men inte romanerna. Här i Sverige anses dock höjden av svensk litteratur vara Röda rummet. Jag insåg då att det ofta, i mitt tycke, är fel verk som lovordas inom den svenska klassiska litteraturen. Det verkar finnas en komplott att göra svenska klassiker så tråkiga och osexiga som möjligt och istället lockas många av de engelska klassikerna. Jag tror framför allt att problemet är det avgrundsdjupa förakt för allting fantasifullt som länge funnits i Sverige. I Sverige prisas realismen, ju mer realistiskt desto bättre. Ibland går detta så långt att allt vad dramatiska grepp heter verkar ha glömts bort. 

Är då den svenska litteraturen hopplös? Nej, inte alls, den är underbar, problemet är bara att det inte alltid är de böcker som prisas högst som är de bästa. (Jag skyller delvis på svensklärarna. De flesta av mina svensklärare tyckte att klassiker var Strindberg och uppväxtskildringar från 70-talet, framför allt det senare.) 
Det är här jag kommer in. Jag vill skriva en guide: Disas nya guide till de svenska klassikerna.  Denna guide skulle ta upp de lite mer speciella klassikerna, vidga vyerna lite. Detta projekt är förstås något som kommer ta lite tid då jag måste läsa och leta mer än jag hittills har gjort, men ha tålamod, den första delen kommer nog snarare än ni tror. 
Tills dess kan ni fundera på om ni vet vilken svensk nobelpristagare som skrev science fiction på vers, vilken roman som ledde till att svenska kvinnor blev myndiga, om ni känner till några svenska 1600-talspoeter och vem Sveriges Edgar Allan Poe var.

Status: Guldfisk

Jag är en dålig människa, men min roman har omärkligt smugit över till en novell i mitt anteckningsblock. Hur omärkligt det nu kan vara när en fantasyroman helt plötsligt blir en sci-fi-novell... Till mitt försvar är det en väldigt bra novell, åtminstone i eget tycke och den är nästan klar. Jag känner mig i vilket fall som lite som en guldfisk: simma, simma, simma, oj en vägg; simma, simma, oj en vägg!


tisdag 25 november 2014

Ny novell av Mohammed Omar

Jag tänkte tipsa om Mohammed Omars nya novell Professor Frans Stenberg och det stulna gudahuvudet. Jag skulle kunna göra det bara för att det dyker upp en karaktär som är misstänkt lik mig i den, som dessutom beskrivs som lärd, sug på den, men den är också en väldigt bra blandning mellan en kåserande Uppsalaskildring och ett Sherlock Holmes-äventyr. 
Jag tror många kan läsa denna novell med stor behållning, men det är extra roligt för mig som känner att jag har sett flera av idéerna i novellen växa fram. Jag undrar om det är så vissa människor som känner mig känner när de läser mina noveller. Jag hoppas i alla fall det.

måndag 24 november 2014

Ge papper och penna en chans!

Jag har inte helt gett upp Nanowrimo även om jag inser att chanserna att vinna nu är små, men jag har gått över till den gamla beprövade metoden att skriva för hand.


Jag har tidigare skrivit om hur jag föredrar att skriva för hand, något som många kanske tycker känns gammaldags så här år 2014, men jag måste verkligen slå ett slag för det igen efter att jag hittade det här inlägget. Det handlar om hur det faktiskt finns vissa forskare som säger att barn blir bättre på att läsa och uttrycka sig om de får lära sig skriva med papper och penna än via läsplattor och datorer som börjar bli vanligt idag. Tydligen är det andra delar av hjärnan som aktiveras. 

Jag kan inte värdera dessa vetenskapliga rön, men de stämmer väl överens med mina egna upplevelser. Det är en helt annan process att skriva för hand än att skriva på papper. Jag upplever det som att jag har närmare till orden när jag får avbilda dem med mina händer. Idéerna kommer lättare och ordvändningarna blir elegantare. Jag har dessutom bättre överblick över texten om den finns på papper än på dator. Detta stämmer också överens med vetenskapliga rön. En norsk studie visar att läsbarheten är större på papper än på skärm då man lättare visualiserar var på sidan saker befinner sig. 

En annan fördel är att man inte redigerar sin text i det första skedet utan måste gå tillbaka och renskriva den efteråt. Jag tror att det leder till att man skriver mer avslappnat första gången och att man sedan verkligen får skriva om vilket är väldigt viktigt om man vill skriva en bra text.

Det kan också vara positivt att inte ha internet alltför nära tillhands om man vill koncentrera sig.

Jag vet inte riktigt vad jag vill ha sagt med den är texten. Jag skulle inte drömma om att säga åt de som känner att de skriver bäst på datorn att de gör fel. Vi har alla våra egna sätt att skriva. Detta är väl på sin höjd ett tips till de som inte vet hur det bäst skriver. Det är också en vädjan till det svenska skolsystemet. Om jag hade lärt mig skriva på en surfplatta kanske det skulle varit mer naturligt för mig, eller så kanske det i linje med vad studierna visar skulle gjort att jag förlorat förmågan att verkligen skapa i textform. Nu är jag kanske inte vår nästa Lagerlöf eller Strindberg, men det vore ändå tragiskt. 

Så till de skolor som lär barnen läsa och skriva med surfplattor vill jag säga: Teknik lär barnen sig använda efterhand ändå, men det verkligt viktiga är att de kan uttrycka sig. Ge dem åtminstone en ärlig chans att se om de uttrycker sig bättre med de gamla hederliga hjälpmedlen papper och penna!

söndag 9 november 2014

Besten i Mörkskogen

*

I Mörkskogen lurar en ohygglig best
Om någon går in ja då blir det fest
Snabb som en vind, lätt som en skugga
Rätt vad det är då kan han hugga
Ilar sen fram, över stock över sten
Ilar sen fram, över stock över ben

*

Dikt ur min pågående roman Svala


fredag 7 november 2014

Motgångar

Som ni kanske märker på mätaren i hörnet har jag inte skrivit på några dagar. Det är ju trist och beror dels på studierna och dels på att jag körde fast lite med min roman. Anledningen till att jag körde fast var främst att jag insett att jag är alldeles för fast i tekniken att skriva noveller och har ett ganska rakt narrativ utan alltför många utvikningar. Nu har jag funderat över det och hoppas kunna fixa till det.

Sedan har vi ju studierna. Jag vet inte om man ska se nano som mitt sätt att prokrastinera studierna eller tvärt om. I vilket fall som är det svårt att skriva en PM och en roman samtidigt, men jag jobbar på det. Ikväll hoppas jag kunna skriva lite mer på min roman och sedan får jag väl sprinta de i helgen. Jag vill verkligen inte ge upp då jag har insätt att jag lär mig  väldigt mycket om mitt skrivande på det här, trots att min roman i sig kanske aldrig kommer vara publicerbar.

måndag 3 november 2014

Vardagen igång igen och ett litet tips

Så, idag var det vardag igen ja och vardag innebär plugg. Det känns lite tufft att jag skriver en PM samtidigt som min roman. PM:ett har självklart företräde och jag har skrivit närmare 1000 ord på det idag. Jag tänker mig att jag inte får börja skriva på romanen igen förrän jag skrivit klart ett utkast på PM:ett och förberett mig inför seminariet på onsdag. Sedan är det väl bara att försöka fokusera och panikskriva ihop dagens nanoord.

Vem har sagt att man måste ha det dåligt när man pluggar?

På tal om att fokusera har jag börjat använda FocusWriter till NaNoWriMo. FocusWriter har ett helskärmsläge där man bara ser texten vilket jag gillar. Personligen föredrar jag ju att skriva på papper, men detta är det närmsta den känslan som man kommer med en dator. Så den rekommenderar jag.

söndag 2 november 2014

Mitt nanopussel

Jag inser att min roman håller på att utvecklas till ett pussel, eller kanske ett collage som jag såg att någon skrev. Att skriva ca 1600 ord om dagen är hittills inget problem, men i kombination med att jag inte har någon vidare planering blir resultatet att jag sprutar ur mig lösryckta scener som jag binder ihop med meningar som: och så hände det och det. 

Jag väljer att se positivt på det hela. Jag kommer sannolikt att klara nano och jag kommer ha väldigt mycket att jobba med när jag blir klar men jag lär bli tvungen att skriva ut allt och bokstavligen pussla ihop det och skriva om och fylla i.

Jag älskar pixabay.

Vad jag har lärt mig hittills av NaNoWriMo:

1. Ha en planering.
2. Ha en planering.
3. Ett dåligt utkast till en roman kommer att bli sämre än ett dåligt utkast till en novell helt enkelt därför att det finns mer att hålla reda på i en roman. 
4. Författare är coola.
5. Ha mer än en rolig karaktär uttänkt från början. (Hör ihop med 1. och 2.)

lördag 1 november 2014

1691 ord skrivna Nano är påbörjat!

Jag har skrivit mina ord för idag! Steg upp tidigt och skrev 1691 ord innan pojkvännen vaknade. Min första mening blev: Ingen som visste något om familjen Svala skulle ha informerat änkan först.

Måste medge att jag tycker det är svårt. Blev tvungen att skissa lite handling för att ens komma igång, men hålen i min historia är fortfarande stora nog att fösa en hjord elefanter genom. Jag är dessutom så van att skriva kortfattat att jag tycker det är svårt att brodera ut så mycket som det krävs i en roman, men men dagens ord är i alla fall skrivna.

Det var för övrigt kul på festen i går. Här kommer en bild på skelettet, som sannolikt är ett tjejskellett vilket förstör storyn ganska rejält så det låtsas vi inte om.

fredag 31 oktober 2014

Innan NaNoWriMo ska jag festa med ett skelett

I natt börjar alltså NaNoWriMo då jag och många andra ska försöka skriva ett utkast på en roman på 50 000 ord eller mer. Det ska bli jättespännande. Mitt projekt har arbetsnamnet Svala vilket är huvudkaraktärens efternamn och jag har tidigare skrivit om att min idé inte är särskilt väl genomatbrtad, men nu har jag tänkt ut en början och det är ju en början :). Jag har en första mening i huvudet, men jag tänker inte skriva upp den förrän efter tolv för det vore fusk.
I natt ska jag festa med ett skelett på Göteborgs och ÖG nations skelettgasque där de festar med ett skelett tillhörande en tidigare hedersledamot. Lite morbidt va? Jag kanske lägger upp en bild av skelettet senare ikväll tillsammans med min första mening :).

Min planering inför NaNoWriMo. Fattar ni något? Jag gör det inte.

torsdag 30 oktober 2014

Två Disor håller vakt i Uplands bibliotek


I Holmgrenska biblioteket sitter jag och håller vakt, ena skon av och halvt vaken. Jag ser domkyrkans torn genom fönstret över taket på Göteborgs nation. Någon har satt på diskmaskinen. Någon annan spelar piano, jag tror det är en tango. Jag blir distraherad från det jag borde göra, vad det nu är.

I Roslagsbiblioteket sitter en annan Disa och håller vakt, på en get och halvt naken. Målad av Carl Peter Lehrmann och skänkt av Vera von Essen. (Jag kom däremot hit frivilligt.) Denna Disa är mer känd än mig, om henne skrevs ett skådespel. Så vis var hon att hon klarade kungen i Uppsalas gåta och kom varken åkande, ridande, seglande eller roende till slottet. Varken klädd eller oklädd, varken dag eller natt och varken under den tilltagande eller avtagande månens fas kom hon. Sedan räddade hon oskyldiga från våld och svält och blev drottning på kuppen. 

När jag var liten ville jag alltid vara drottning och inte prinsessa. Om det berodde på tidig feminism eller var ett spratt av ödet vågar jag inte svara på, Johannes Messenius skådespel kände jag i vart fall inte till. För att dra ironin till sin spets var Messenius professor i juridik här i Uppsala där jag studerar just juridik. Lustigt va?

Personen på pianot har bytt till jazz nu och jag återvänder till en bok i köprätt. Så kan det vara en vanlig dag på Uplands nation när Disa och Disa vaktar ett rum var. Den ena halvt naken och den andra halvt vaken.

Bokcirkelmöte på Uplands rebloggat

Idag tänkte jag bara länka till min vän Omars inlägg om vår bokcirkel och en av mina företrädare på posten som bibliotekarie på Uplands nation.
http://nyailconvito.wordpress.com/2014/10/29/fran-fjerdingen-och-svartbacken-bokcirkeln-pa-uplands-nation-pratar-strindberg/

Här sitter vi och pratar Strindberg

lördag 25 oktober 2014

Författare som inspirerar

Jag älskar att läsa och det finns många författare som jag håller väldigt högt och gärna läser, men jag har märkt att det är vissa speciella som verkligen inspirerar mig i mitt skrivande. Ofta inspirerar de mig för att jag i någon del vill skriva som dem eller genom sina tankeväckande idéer. 

Exempel på författare som inspirerar mig är:
Oscar Wilde, för att han skriver så vackert och vitsigt. 
Carlos Ruiz Zafón, för att han i alla fall i vissa av sina böcker har den där perfekta mystiska, halvmagiska stämningen.
Selma Lagerlöf, för sin användning av svenska sägner och hur vackert hon skriver. Sen är det lite häftigt att hon i princip är en svensk fantasyförfattare även om de flesta svensklärare nog går i taket om de får höra det.
Kurt Vonnegut, för att han vågade bryta mot normer i litteraturen och verkligen vara nyskapande.

Om jag skrev som jag ville skulle jag alltså ha ett språk som Oscar Wilde och Selma Lagerlöf, skapa samma stämning som Carlos Ruiz Zafón och vara nyskapande som Kurt Vonnegut. Riktigt så bra kan nog ingen skriva, men kommer man i alla fall en bit på vägen har man kommit ofantligt långt.

Vilka författare inspirerar er?


torsdag 23 oktober 2014

Skriva snabbt

Gjorde ett litet test för att se hur snabbt jag skriver på datorn, om man ska vara med i NaNoWriMo så är det ju ganska viktigt. 30 ord i minuten skriver jag tydligen vilket inte är så tokigt. Tycker dock att jag skriver mycket bättre för hand. Jag får ett bättre flyt då och blir inte lika lätt distraherad. Trots detta har jag valt att skriva min Nano på datorn. Det finns tydligen sätt att validera bidrag skrivna för hand också men det verkar krångligt.



Jag kan skriva30ord i minuten
Hur många klarar du?

tisdag 21 oktober 2014

Konsten att inte bli distraherad

...är en jag ännu inte behärskar. Apropå min bokcirkel som denna termin har Uppsalatema har jag nu en jättespännande idé på en samling sammanhängande noveller som skulle utspela sig i Uppsala. Det var inte det jag skulle koncentrera mig på! Det är ju NaNoWriMo snart och innan dess borde jag plugga hårt så att jag hinner skriva i november. Skrev ned mina idéer och försöker att glömma dem och plugga istället. Borde kanske samla lite idéer till mitt Nanoprojekt också. Jag har verkligen inte skrivit något mer än presentationen. Sedan är visserligen världen en färdig en bland annat den här novellen utspelar sig där så det är inget problem. Problemet är att jag inte har någon aning om vad som ska hända, men då tänker jag nog låta mig inspireras av NaNoWriMos forum och story generators och annat flummigt. Jaja, nu gäller det bara att hinna plugga innan så att jag kan behålla fokus.
Mitt bästa tips för att fokusera är att inte vara hemma utan gå till ett café eller bibliotek (Uplands bibliotek är bäst!). Någon annan som har tips och idéer?

måndag 20 oktober 2014

Framsida till NaNoWriMo

Ritade en liten framsida till min NaNoWriMo! Mestadels var det en kul grej. Jag är som synes inte någon konstnär och titeln är bara en arbetstitel, men det är lite trevligt med en framsida.

(Egentligen är det ett bindestreck mellan Ingalunda och roman, men det föll ur bild får ändå göra om framsidan i typ Photoshop om jag blir klar med romanen. Det är inte heller en svala jag har ritat vilket den kunniga kan se på stjärten.:)

söndag 19 oktober 2014

Utopia


*

En dag ler jag
Nästa dag ser jag
Den framkrypande rosten
Här i vårt Utopia

En dag grät jag
Samtidigt förlät jag
Det tanklöst spillda blodet
Här i vårt Utopia

Idag drömde jag
Då glömde jag
Det missbrukade ordet
Här i vårt Utopia


*


Bilden är från pixabay.

Det finns få saker så farliga som vackra ord och Utopier. Ju vackrare ändamål, desto värre medel kan du rättfärdiga användningen av.



torsdag 16 oktober 2014

Hem bitterljuva hem

Här kommer en novell som beskriver bostadssituationen för studenter. Jag står inte för någonting jag skriver och novellen är helt skönlitterär, vilket inte förhindrar att det mesta i den har hänt. Novellen går även att ladda ned som pdf. 



Jag visste inte var namnet Stigbergsvägen egentligen kom ifrån, men jag var säker på att det inte hade något med skogsstigar att göra utan betydde brant stigande väg upp på Eriksberg. Den var mördande att cykla upp för och det hjälpte inte att min cykel var lastad in absurdum. Min cykelkorg var fullpackad, på pakethållaren var en plastkasse fastspänd och på ryggen bar jag en stor ryggsäck. Som om allt detta inte räckte hade jag surrat fast en stor rullväska så att den rullade efter cykeln. De Uppsalabor som svär över att studenter är trafikfaror skulle fått alla sina fördomar bekräftade.

Väl uppe på toppen av backen tornade Eriksbergs funktionalistiska höghus upp sig. Snart skulle ett av dem bli mitt nya hem och äntligen skulle jag slippa sova i sin kursares garderob i Flogsta.

Min entusiasm började sina redan i entrén. På hissdörrarna satt en lapp som sa: Ur funktion. Jag lämnade rullväskan i entrén och började med att bära upp ryggsäcken och kassarna. Lägenheten låg på sjätte våningen och hade en julkrans på dörren vilket var lite underligt då det bara var oktober. Jag pressade in nyckeln i låset och försökte vrida på den, men den rubbades inte. Jag försökte lirka med den. Den vickade halvhjärtat fram och tillbaka. Slutligen försökte jag dra ut nyckeln igen, men den hade fastnat.
       -  Helve...
Duns! Dörren som slogs upp i ansiktet på mig tystade effektivt min svordom. Det var verkligen inte min dag idag.
   -  Vem är du, frågade en ung bohem iförd flipflop och vad som snarare borde kallats farfarsfarskofta än farfarskofta.
       -  Hej, jag heter Lisa och jag ska ta över det lediga rummet.
       -  Tjena, sa bohemen utan att presentera sig.
       -  Du skulle inte kunna hjälpa mig med min väska? Den står nedanför trappen.
Då väskan var av det abnormt stora slaget, medan jag sannolikt haft pygméer till förfäder behövde jag verkligen hjälp.
       -  Tyvärr, sa bohemen, måste dra.
Han klev ut genom dörren.
       -  Vänta, kan du hjälpa mig med nyckeln i alla fall?
Bohemen drog ut nyckeln lika enkelt som om låset varit nyoljat.
       -  Tack, sa jag, men var för småsint för att mena det.
       -  Anytime, svarade han och gick.

Jag klev in i lägenheten och gjorde ett aktivt försök till att känna mig lyckligt lottad. Uppsalas bostadsmarknad är galen. Nu skulle jag i alla fall slippa sova i en garderob eller tälta. Dessutom var hyran låg och vännen vars rum jag hyrde, svart så klart, medan han var på Erasmus i Bratislava hade försäkrat mig om att det varken fanns mögel eller vägglöss. Tacksamhetskänslan vägrade infinna sig. När jag såg mig om i lägenheten förstod jag varför min vän bestämt sig för att åka till Bratislava. Jag började fundera på om det inte fanns något utbytesprogram för juriststudenter, kanske till Vladivostok eller möjligen Ulanbator.

Lägenhetsgolvet var dammigt och översållat med svarta skoavtryck och en eller annan fimp. Det visade sig även att min vän inte varit helt ärlig gällande möglet. Det fanns där, det råkade bara vara avgränsat till två kastruller och ett glas på köksbänken.

Mitt rum var i alla fall fritt från fotavtryck, fimpar och mögel, men dammet låg centimetertjockt.

Jag suckade. Dags att släpa upp väskan. På grund av väskans storlek var jag tvungen att kämpa mig upp för varje trappsteg. Redan efter tre trappsteg började jag fundera på om jag egentligen behövt ta med mig så många skor. Vid trappsteg nummer åtta ångrade jag bittert att jag valt att läsa till jurist. Det finns ju så många utbildningar med mindre kurslitteratur. Vid trappsteg tio var jag beredd att helt ge upp mina universitetsstudier och bli rörmokare istället. Uppe på andra våningen lät jag armar och lungor vila ett ögonblick innan jag fortsatte kampen. Glöm rörmokare, nunnor har väl inga ägodelar alls, tänkte jag. Det spelade ingen roll att jag var ateist, väl uppe på sjätte våningen tackade jag ändå Gud att det var över.

De följande dagarna städade jag upp i mitt rum och försökte göra mig hemtam. Jag upptäckte att lägenheten inte hade wifi och blåste studiemedlet på en router som jag mödosamt installerade.

Jag började känna igen de andra i lägenheten. Det var två par. Bohemen, som fortfarande inte presenterat sig, och Hannele bodde i rummet bredvid mitt och Ali och Matilda i rummet mittemot.
Matilda började jag snart tänka på som Rösten. Hennes röst var skrikig och gäll även när hon var på gott humör och när hon var arg var den ett dödligt vapen. Tyvärr skulle hon snart få många anledningar att skrika.

Några veckor efter det att jag flyttat in började toaletten strula. Den hade redan från början varit ganska äcklig, killarna i lägenheten var inget vidare på att pricka rätt, men plötsligt en dag blev det stopp i den. När jag petade runt i den med toaborsten i ett försök att lösa upp stoppet visade det sig att någon slängt bindor i toaletten. Jag var tvungen att springa över till Preemmacken runt hörnet och låna deras toalett istället.
När jag kom tillbaka hade Rösten upptäckt samma sak. Så fort jag öppnade dörren kom hon springande och hennes röst träffade mig som en tsunami träffar land.
       -  Det är stopp i toaletten!
Jag fick hindra mig själv från att hålla för öronen.
       -  Jag har sett det.
       -  Var det du?!
Hon lyckades höja rösten ytterligare några decibel.
       -  Nej.
       -  Det är någon som slängt bindor i toan. Var det du?!
       -  Nej, det var det inte.
Andra gången verkade hon tro mig. Det räddade mig dock inte. Hon klampade genast vidare till rummet bredvid och knackade på dörren. Det måste ha gått en timme innan hon slutade skrika på Hannele. Jag var också arg över stoppet, men ingen förtjänar sådan tortyr. Jag misstänkte att Hannele skulle vara helt förstörd efteråt. Själv lade jag i alla fall öronproppar och cyanidtabletter till min mentala inköpslista.

Rösten och Ali tog på sig att ringa hyresvärden för att laga toaletten, vilket var ganska rimlig då de var de enda som bodde där lagligt. I tre dagars tid tvingades jag springa in och ut på Preem. Efter ett tag började personalen ge mig underliga blickar. Till slut kände jag mig så skyldig att jag köpte en chokladkaka.
Den fjärde dagen upptäckta jag att toaletten, som via magi fungerade igen. Lyckan blev kortvarig. Nästa morgon när jag skulle borsta tänderna var toalettdörren låst. Jag kontrollerade den flera gånger, men den var hela tiden upptagen. Tydligen var någon så lycklig över att återigen ha en fungerande toalett att han eller hon bosatt sig där. Jag blev tvungen att borsta tänderna i köket för att hinna till min föreläsning.
När jag kom hem på eftermiddagen och dörren fortfarande var låst började en misstanke formas. Toalettdörren i vår lägenhet var speciell så till vida att den var mer lik en ytterdörr än en innerdörr, det vill säga den gick att låsa utifrån med nyckel. Jag hade aldrig sett skymten av någon nyckel, men det betydde inte att den inte fanns. Om någon hade nyckeln till toalettdörren var det rimligtvis Ali och Matilda.

Samma kväll knackade någon på dörren. Det var Bohemen som stod där med ett mycket plågat ansiktsuttryck.
       -  Toadörren är låst.
       -  Jo, jag har märkt det.
       -  Har du nyckeln?
       -  Nej, tyvärr.
       -  Vet du om Matilda och Ali har den?
       - Ingen aning.
Han vände sig om för att knacka på Matilda och Alis dörr. Det var helt meningslöst så klart. När Rösten var hemma hördes det.
Jag steg in i mitt rum igen och stängde dörren, bara för att genast rycka upp den igen när jag hörde ett förskräckligt brak. Jag stack ut huvudet genom dörren. Strax innanför den uppbrutna toalettdörren låg Bohemen och flämtade. Jag suckade inombords. Det var den toalettdörren.

Dörren var så illa tilltygad att den inte gick att stänga och Rösten gick förstås i taket. Då det visade sig att det var Rösten som låst dörren från början, kunde jag inte riktigt sympatisera. Mig var det väl i sådana fall mer synd om, men jag hade börjat utveckla en hyfsat god relation till personalen på Preem.

Något som däremot oroade mig var de fimpar som de andra slängde överallt. Förutom att jag som icke-rökare tyckte att det luktade förfärligt började jag oroa mig för brandrisken. En kväll när jag kom hem låg det en fimp och pyrde precis under vardagsrummets gula syntetgardiner. Jag tillintetgjorde den med klacken och gick för att prata med de andra i lägenheten. I denna fråga var de tyvärr ense. Hannele sa åt mig att sluta vara en sådan moraltant och Ali menade att jag försökte skuldbelägga dem för att de rökte.
       -  Vi är faktiskt inte sämre människor!
Efter det mötet upptäckte jag lustigt nog hur mycket mitt förråd av svordomar ökat under min vistelse i Uppsala.

Terminen började lida mot sitt slut och lägenheten hade ännu inte brunnit ned. Faktum var att det var lugnare än vanligt kanske för att jag tillbringade det mesta av min tid på Café Linné med mitt tentaplugg och livnärde mig på cheesecake och kaffe.

Lördagen efter min tenta vaknade jag med ett leende på läpparna. Jag sträckte mig efter min bärbara dator för att se om något hänt på Facebook medan jag gått runt i tentadimma. ”Sidan kan inte visas.” Jag tittade ned på skärmens högra hörn. ”Ingen internet åtkomst.” Jag släpade mig in i vardagsrummet i morgonrock och fluffiga tofflor. Jag tittade på routern. Den verkade fungera, det fanns bara ett litet problem. Det fanns ingen internetkabel. Jag bankade på Matildas och Alis dörr. Hannele öppnade sin dörr istället.
       -  Vet du vad som hänt med internetkabeln, frågade jag.
       -  Nä, jag försökte surfa ikväll, men det funkade inte.
       -  Fan!
Matilda och Ali kom inte tillbaka förrän söndag kväll och då mer eller mindre rök det ur öronen på mig.
       -  Var det ni som tog sladden till routern?
       -  Ja, hurså, sa Ali.
     -  Ni tänkte inte på att vi andra kanske skulle vilja använda internet? Förresten var det jag som köpte routern och sladden.
       -  Jo, men den är ju så långsam. Vi tänkte fixa sladdar till allas rum snart.
       -  Kunde ni inte låtit sladden vara kvar tills dess?
       -  Alltså, det var en kille som behövd låna den. Han har inget internet annars.
       -  Så ni lånade ut min sladd och nu har vi inget internet?
       -  Ja, alltså det kändes som det rätta att göra.
Jag gick in i mitt rum och slet igen dörren. Den gick igen med en smäll och jag stod där fortfarande med dörrhandtaget i handen. Oturligt nog satt inte dörrhandtaget längre fast på dörren.
      -  Satan!

Nästa dag gick jag ut tidigt för att köpa en ny sladd och se om någon kunde laga min dörr. Jag var redan inne i en butik i botten av Sankt Persgallerian och fingrade på en ny sladd när jag ändrade mig. Det skulle inte bli någon ny sladd och dörren var det bara onödigt att laga. Jag gick mot Studerandeexpeditionen på Juridicum istället. Det visade sig att det inte var för sent att lämna in sista minuten ansökningar till att åka på utbyte nästa termin och kvinnan på expeditionen kände till att det fanns vissa universitet dit inga studenter sökt.

Det tog mig bara några timmar att packa och återigen överbelamra min cykel. Jag lämnade den på trottoaren utanför och gick upp i lägenheten en sista gång. Jag stack in huvudet i mitt rum för att försäkra mig om att inget blivit kvarlämnat. Sedan gick jag in i det sjaskiga vardagsrummet. Det låg fem fimpar på golvet. Jag plockade upp en och fiskade upp en nyinköpt tändare ur fickan. Det gav mig en djup tillfredsställelse att tända fimpen och placera den mot den gula gardinfållen. Fållen började glöda, men jag bestämde mig för att den behövde lite hjälp på traven och använde tändaren för att få en fin låga. Elden klättrade ivrigt upp i gardinen, muntert sprakande. Jag gick ut ur lägenheten och började cykla in mot stan. Jag kastade en blick bakåt på röken som börjat blåsa ut genom lägenhetsfönstret och undslapp mig ett litet tjut.
      -  Vladivostok, här kommer jag!

onsdag 15 oktober 2014

Resan är viktigare än målet aka NaNoWriMo-ångest


Jag börjar bli lite nervös inför NaNoWriMo. Jag hoppas att det är sant som de säger "No Plot, No Problem." för jag har inte mycket till handling vilket jag upptäckte när jag nu registrerade min bok på NaNoWriMos site. Det här är vad jag skrev:

I Ingalunda kan allting hända. I en stad mitt i Ingenstans där magi och magiska väsen är något man får räkna med och en tyrannisk hertig styr får Svala ta över sin fars detektivbyrå. Hon är helt oförberedd på att detektivbyrån inte jobbar med att hitta borttappade katter, smycken och otrogna partners, utan jobbar med att hitta information om de familjer som förlorat någon i de försvinnanden som är alldeles för vanliga i Ingalunda. Svala vet inte heller att hennes fars död har en koppling till hans senaste uppdrag, ett försvinnande som ännu inte har hänt. Men allt detta och mer kommer snart göras klart för henne.


Jag vet, det låter inte ens bra i mitt huvud än mindre på papper. Trots detta vill jag inte planera alltför mycket, jag vill kunna vara spontan och ha kul under november. Det löser sig nog. Om inte annat så är ju resan viktigare än målet.




tisdag 14 oktober 2014

Gör om gör rätt!

Jag och mina kursare skämtar ibland om att vi en dag kommer få tillbaka en PM där det bara står med rödpenna: Gör om gör rätt! Detta är ju såklart mardrömmen för en student och vore dessutom på många sätt väldigt opedagogiskt av PM-rättaren. Samtidigt kan jag inte låta bli att tänka att det ofta kan vara det bästa. Nästan alla de texter jag blivit riktigt nöjd med har jag skrivit om från grunden inte en inte två utan tre gånger. Jag läste någonstans att just tre gånger är ett ganska bra tal för sånt här och jag måste hålla med. Dels är det kanske för att tre är ett sagotal, dels är det nog så att tre är ett sagotal för att det är ett väldigt lagomt tal. Det är jobbigt, men inte oöverkomligt att skriva om en text tre gånger. Faktum är att det blir lättare ju fler gånger du skriver om texten. Efter att du skrivit texten en gång vet du vad du vill säga och efter att du skrivit den ännu en gång vet du ännu mer vad du vill säga. Detta skulle säkert kunna pågå i en halv evighet, men tre gånger räcker; ingen av oss orkar höra om hur vargen i sagan om de tre grisarna hustar och frustar ned ytterligare hus. Tre räcker gott och väl.

Däremot gillar jag att vänta rätt länge med att skriva om den tredje gången. Mest är väl detta för att jag inte har så mycket tid, men det ger mig också lite distans till verket och en möjlighet att fundera över vad det egentligen handlade om.

En sekund


*

En sekund för sent
Och tåget har redan gått
En blir till många


*

söndag 12 oktober 2014

En modern Ikaros

*

Jag har förlorat på både gungorna och karusellen.
Vet inte vilket år det är, men jag börjar lida mot kvällen.
Sockervadden smakar salt.
Efter flera hundra stycken får baconchipsen mig att svettas kallt.

Köper vingar av den ballongsäljandeclownen.
Stiger mot skyn, men akta de smälter!
Vaxsvettiga vingar glider ändå bra, men droppar...
bränner de där nedanför.

Landar i en skog utan karusell,
men jag har inget att äta och det börjar bli kväll.


*

fredag 10 oktober 2014

Landet nästan gryning

*

Natten före kommer alltid först. Du ligger i sängen, vrider och vänder. Det känns inte så bra som det borde. Det gör det aldrig, men du kan inte heller känna allvaret. Inuti finns bara den tomhet som ersätter känslorna du inte kan känna. Du är redan imorgon utan att känna morgondagen, fortfarande igår utan att minnas vem du var då. Allt för att slippa vara nu, låst i ett språng över skrevan som skiljer natt från dag i landet nästan gryning.


*

torsdag 9 oktober 2014

Vem är författare?

En vän frågade mig om jag var författare. Jag svarade nej och det står jag fortfarande fast vid. Jag är visserligen författare till en hel massa texter, men vem i dagens samhälle är inte det? Det finns nog nästan ingen i dagens Sverige som aldrig skrivit minsta skoluppsats. Författare innebär för mig något mer, men jag ska vara ärlig och säga att jag inte vet vad. Jag gjorde som man gör när man i vår tidsålder vill ha reda på något, jag googlade. 
En del menade att man måste vara författare på heltid för att vara en riktig författare. Detta diskvalificerar nog majoriteten av Sveriges författare, även vissa större kändare.
Vissa sa att det var publiceringen som räknades. Ju mer du publicerat desto mer författare är du. Var då inte Kafka en riktig författare förrän efter sin död?
Andra sa att man måste ha skrivit en roman, noveller räknades inte. Alice Monroe, är alltså inte författare trots nobelpris i litteratur.
Jag fick alltså inga övertygande svar. Ändå är jag på något sätt säker på att vissa är författare och andra inte, men det kanske bara är dumt. Kanske är det bara jantelagen som styr. Du skall icke tro att du är någon, framför allt inte författare. 

Vem tycker du är författare?


onsdag 8 oktober 2014

Utfyllnadsepisoden - Skrivpuff

Jag sitter i min soffa insvept i en yllefilt och tittar på serier och filmer. Avsnitt efter avsnitt, film efter film. Det känns som att jag suttit här i flera dagar, men det är inte sant. Det dagliga livet måste skötas precis som alltid, men all annan tid, den som är min egen, tillbringar jag här med min dator och min filt. Det är Star Wars episod två och den andra Twilightfilmen som får mig att tänka på det, hur hösten, om året vore en TV-serie, skulle varit den där onödiga episoden i mitten. Den är bara en utfyllnad och förklaring som tar oss från ett bra avsnitt till ett annat. Det är inte logiskt att sommar direkt skulle övergå i vinter, men förutom att göra världen lite mer logisk vad fyller hösten för funktion? Vintern är årstiden för skidåkning och jul. Det är Sveriges egen årstid, den kalla kärva, som gör oss till det land vi är. Våren är glädjens och ungdomens årstid. Framför allt här i Uppsala som är studenternas, ungdomarnas stad är det en ljuvlig tid. Sommaren är glädjens, ledighetens och de långa nätternas tid. Vad har hösten? Vackra löv säger någon. Ja, det är sant, men dessa löv gör sig bäst på bild eller genom stängda fönster. När man cyklar över dem efter ett kallt höstregn ger de ifrån sig ett äckligt mosigt ljud. När man går över dem en torr höstdag pulveriseras de under fötterna. Om det regnar, som det ofta gör på hösten ser man dem kanske inte alls, huvudet är gömt alldeles för djupt in i kapuschongen. Hösten tillbringas bäst inomhus med en film, en filt och en kopp te i väntan på vintern.   

tisdag 7 oktober 2014

Fantastiknovelltävlingen avgjord

...och min novell fick ett hedersomnämnande! Var inte det sött av dem?
Här kommer länken till avgörandet. Är faktiskt lite förvånad då jag insåg att jag lyckats göra en miss så att den skickades in i delvis olika typsnitt, men jag är glad.




En haiku om kaffe och juridikstudier

Lämnade in en PM idag. Förhoppningsvis betyder detta att jag kan återgå till att ha ett liv igen, men jag tvivlar. Här kommer iallafall en haiku om juridikstudier som jag skrev i våras.

*
Läste juridik
Tog överdos av kaffe
Adjö sköna liv!
*

måndag 6 oktober 2014

En enda bokstav

Men du är den ända jag aldrig kan glömma!
Så avslutade hon sitt mejl, det som hade tagit timmar att skriva, månader att tänka igenom och två timmar av vånda innan hon lyckats trycka på skicka. Svaret hon fick var: Hahaha! XD ända???
En enda bokstav för en dyslektiker gjorde all skillnad, så kändes det iallafall. Det var kanske inte sant, men så kändes det iallafall.

onsdag 1 oktober 2014

NaNoWriMo!


Bara en månad kvar till NaNoWriMo (National Novel Writing Month) då jag, tillsammans med en drös andra ämnar ge mig på projekt roman. Jag älskar att skriva och skriver ganska mycket, men jag har aldrig lyckats producera en berättelse på 50. 000+ ord så det ska bli superspännande.
Jag gjorde ett tafatt försök att göra NaNoWriMo förra året men livet kom i vägen. Denna gång ska jag verkligen satsa.
Jag har bara vissa svävande planer på vad jag ska skriva. Det blir inget vidare seriöst utan en humoristisk fantasy idé som jag tänker att jag kan leka runt lite med. Det är inte särskilt viktigt för mig att det jag skriver under november ska bli jättebra. Det viktiga är nämligen att visa för mig själv att jag kan skriva berättelser längre än några sidor.
Om det är någon annan som tänkt ge sig på NaNoWriMo i år så får ni gärna lägga till mig som "writing buddy" på sidan. Jag kallar mig Eoinda på forumet. Jag tänker också försöka lägga ut regelbundna inlägg om min utmaning under november så titta gärna in här på bloggen och ge mig uppmuntran. :)
Önska mig lycka till!

söndag 21 september 2014

En kall höst med chans för mys

Det är inte mycket skönlitterärt skrivande på gång här. Jag har en promemoria om ett rättsfall som måste bli klar och det hjälper inte att jag mest festat och myst i helgen. Snart ska iallafall terminens bokcirkel dra igång. Vi har tema Uppsala och det ska bli spännande att diskutera miljöbeskrivningar och hur var en bok utspelar sig påverkar en bok. Som en inledning läser vi Nils Holgerssons fantastiska resa genom Sverige, kapitlen om Uppland och Uppsala. Sedan får vi se vad det blir. Jag tror iallafall det finns potential för en hög mysfaktor.

tisdag 16 september 2014

Att bero på ingenting...

Att bero på ingenting så tror jag att en professor kallade en professor på ett annat universitet hora igår O.o
Det han sa var: Jag blev erbjuden att ta det där uppdraget, men jag säljer mig inte för jag är minsann inte någon prostituerad. Då tog professor X jobbet istället.
Konkurrensen inom universitetsvärlden alltså. Det skulle bli en bra roman. 

Skenet bedrar- Skrivpuff

Under månskenet
Ger du sken av att vara
Ljus som solstrålen

måndag 15 september 2014

En liten hyllning till demokratin

För de flesta gick nog inte valet riktigt som de ville. Jag skulle gissa att bara 12 procent är riktigt nöjda med utgången, men det finns ändå något väldigt vackert i det svenska demokratiska systemet. Igår sken solen över Uppsala och människor promenerade till sina vallokaler glada och avspända. De äldre var uppklädda. Utanför en solbelyst vallokal i tegel, en skola, satt tre damer i prydliga kjolar och välstrykta blusar som väntade på en tredje dam som antingen fastnat i kön eller haft svårt att bestämma sig. Föräldrar med småbarn tog med sig dem till vallokalen och berättade för dem varför det är viktigt att lämna små lappar i kuvert.
"Gul, vit, blå", sa valförrättarna, eller någon gång: "Gul, vit. Hade du inte tänkt rösta i landstingsvalet?" "Hoppsan", kom svaret, "vänta ett ögonblick!" 
Vissa personer var spända och tog en lapp av varje sort. Andra var självsäkra i tron att de gjorde rätt och att samhället höll med dem. Oavsett var deras röster viktiga.
Det underbara är ju ändå att vi bor i ett land där man får säga vad man tycker. Där jag kan ha denna relativt oskyldiga blogg utan att registrera den hos någon myndighet som censurerar sådant de inte tycker om. Jag skulle till och med kunna ha en mycket mindre oskyldig blogg utan att registrera den hos någon myndighet som censurerar sådant de inte tycker om. Här får vi dessutom lägga små lappar i kuvert var fjärde år och efteråt bryr folk med makt sig om vad det står på de små lapparna. Fantastiskt, eller hur?
Vilken tur att vi bor i detta land egentligen, men om det nu blir klurigt med det parlamentariska läget är det väl bara att sucka och säga som Churchill: ”Demokrati är den sämsta statsformen, bortsett från alla andra.”

måndag 8 september 2014

En bra bok är en bra bok är en bra bok

Jag och några vänner rollspelade igår. Vi spelar Mutant ett rollspel som utspelar sig efter apokalypsen, men det är knappast något hårt, deprimerande spel utan fullt av oseriös Göteborgshumor. Det är faktiskt jättekul. Jag har spelat en kvinnlig militär som är så "jävla kvinnlig" att allt manligt blir mesigt. Nu lär jag väl inte skriva något riktigt baserat på spelet även om små korn av inspiration kommer vid alla kreativa göromål. Jag har dock funderat varför det anses vara så fruktansvärt nedgånget att skriva baserat på rollspel. Visst, en stor del av de författare som skriver baserat på rollspel har ingen känsla för dramatik utan skriver som det spelats vilket ju ofta blir dåligt, men det finns även bra författare som i grunden använt sig av rollspelande till exempel Raymond E. Feist. Jag kan förstå att man ogillar dåligt dramatiserad litteratur. Vem gör inte det? Jag kan också förstå att man undviker böcker skrivna på ett sätt som man vet ofta ger dåliga resultat, men kan man inte vara så nyanserad att man inser att en bra bok är en bra bok oavsett hur den är skriven?
Samma sak med genrer egentligen. Är det inte underligt att så många vill plocka ut bra fantasy/sci-fi ur sina genrer? Hur många gånger har man inte hört att 1984 inte är en sci-fi egentligen, eller att Bradbury skrev höglitteratur "förklädd" som science fiction och Astrid Lindgren, inte kan väl något hon skrivit räknas som fantasy? Återigen trist att folk inte kan se bortom genre och tillkomst och inse att bra böcker kan komma från de mest förunderliga ställen och fortfarande vara bra böcker.

Snälla? - Skrivpuff

Skulle du kunna vara så snäll att titta mig i ögonen? Bakom mig finns bara en stenmur.
Kan du snälla säga att du fortfarande älskar mig? Din tystnad ekar.
Skulle du kunna vara så vänlig att inte krossa mitt hjärta? Jag har inte nog med eltejp för att laga det.

lördag 6 september 2014

Hösten är här.

Mitt liv har tagit fart igen efter sommaren. Det är kul, men samtidigt lite jobbigt. Jag har plugg upp över öronen samtidigt som höstens alla helger redan verkar vara uppbokade med fester, laserdome, biobesök, lajv och annat roligt. Ett aktivt liv är förstås en välsignelse på många sätt, men var finns tiden till te, långa morgnar i sängen, skogspromenader, läsning och skrivande? Var frågar jag? Jag är en människa som verkligen slits mellan ytterligheterna att jag älskar att umgås med folk men samtidigt behöver mycket egentid, en social eremit som någon beskrev det. Jag får helt enkelt gömma några timmar som en sniken ekorre. Skriva in egentid i almanackan och utnyttja den tid jag har så effektivt som möjligt. Vad gäller skrivandet får jag väl se det så att det kanske blir lite mindre av den varan men att jag samtidigt hinner samla på mig mer inspiration. Just nu funderar jag på att göra små tematiska kuvert med tidningsurklipp, citat, bilder och annat som har inspirerat mig. Tanken är inte så annorlunda från anteckningsböcker och Evernote, men jag tänker mig att det skulle kunna bli mer pyssligt och lustfyllt. Sedan har jag bestämt mig för att tjuvlyssna mer på folk. Det verkar som att många författare tjuvlyssnar en hel del och det verkar lite kul, särskilt som det kan göras på café och vem älskar inte att fika?

fredag 5 september 2014

Fristad- Skrivpuff

Hit drar jag mig undan omvärldens blickar, suckar och förväntningar. Här kan jag vara befriande asocial, onormal. Dörren har dubbla lås och är prydd med en skylt: Ingen reklam tack står det. Möblerna är mörka, men rummet ljust. Två orkidéer och en vissen pelargon smyckar stora fönster. En vägg täcks av bokhyllor. Böcker av alla de slag står osorterade huller om buller. Ett gammalt skolexemplar av Nils Holgersson tryckt på tidigt nittonhundratal vilar tungt ovanpå William Shakespeares samlade verk och Sagan om ringens tre band i pocket. På nattygsbordet ligger en bok med världens bästa noveller, som visade sig vara ganska halvdana. Ovanpå står en kallnad kopp te. Det är sådär stökigt som det får vara när inga gäster ska komma på besök. Hit kommer aldrig gäster, många älskade, men aldrig gäster. På soffan ligger jag med benen över över ryggstödet och huvudet upp och ned. Jag betraktar dammet på vardagsrumsbordets barocktassar. Dörren har jag låst med båda låsen, men de jag älskar har nyckeln.

onsdag 3 september 2014

Hur man utvecklas i sitt skrivande

Jag har funderat mycket på vad man kan göra för att utveckla sitt skrivande och sitt språk. Detta är särdeles intressant för mig då jag håller på att utveckla två former av språk parallellt: ett skönlitterärt och ett juridiskt. Läs, läs, läs och skriv, skriv, skriv är väl det enkla svaret på frågan. Allt läsande och skrivande hjälper nog på något sätt, men dessa tips kan kännas lite för generella. Hur ska man läsa och skriva för bästa resultat? Här kommer mina funderingar:

Notera strukturer: En värdefull övning är att läsa en bok eller text och sedan i punktform notera vad som händer. Börjar författaren mitt i för att sedan gå tillbaka till slutet? På mindre skala, hur får författaren dialogen att flyta? Pratar karaktärerna först om det direkt relevanta för bokens handling för att sedan sväva ut i  funderingar?

Kritik: Att få ingående kritik på sina texter och sedan möjlighet att skriva om är väldigt värdefullt. Första terminen på juristprogrammet fick vi skriva om samma promemoria två gånger med ingående kommentarer båda gångerna. Det var fantastiskt bra för utvecklingen av ett juridiskt språk.

Skriv av: Jag har fått tipset att skriva av bra texter för att verkligen lägga märke till hur författaren använder språket. Bra flyt i kommatering och punktering är till exempel svårt att plocka upp från vanligt läsande då man lätt bara flyter förbi den.

Läs om språk och skrivande: Många kan säkert tycka att det är tråkigt, men att läsa om språk och skrivande kan ge mycket. Med läsning om språk och skrivande menar jag allt från böcker om grammatik och lingvistik till böcker av typen "Romanskrivande för dumhuvuden".
"Om konsten att läsa och skriva" av Olof Lagercrantz är en liten guldklimp som man kan börja med om man inte läst den. Den ger kanske inte några handfasta tips, men den sätter igång tankeverksamheten.

Finns det andra tips på till exempel intressanta skrivövningar, eller annat man kan göras för att utvecklas i sitt skrivande?


söndag 31 augusti 2014

Bortom all säkerhet

Hon har gjort det. Hon har tagit sig upp på Himmelskafridens torg. Hon har gått förbi den underjordiska säkerhetskontrollen där hankinesiska vakter scannat och sökt igenom hennes handväska. Det gjorde inget, hon hade ändå inte tändaren och tändvätskan i handväskan. Hela tiden hon befann sig i säkerhetskontrollen var hon noga med att inte tala för att inte avslöja sin tibetanska accent, så när en av vakterna bad att få se hennes väska nickade hon bara.

Nu står hon på torget. Kylan biter i kinderna. Torget är omgivet av staket, stora vägar och på tre sidor tornar grå kommunistarkitektur upp sig. Byggnaderna är stora och fyrkantiga och byggda så att de får förbipasserande att känna sig små och obetydliga. Hon vänder sig mot den fjärde sidan så att hon blickar mot den förbjudna stadens rundade portar och utsirade tak. Även den förbjudna staden är byggd för människor ska känna sig obetydliga.  Minst och obetydligast får porträttet kommunisterna hängt över huvudingången henne att känna sig. Därifrån ler Maos runda ansikte ned mot torget. Han ser faderlig ut, men hon vill skrika svordomar mot honom, visa att han inte bestämmer över hennes liv.

Hon står där och fingrar innanför jackan efter tändare och plastpåsen med tändvätska, men hon funderar på om folkmassan på torget är för liten för att hon ska få någon uppmärksamhet, eller för stor för att hon ska våga. Slutligen är det Maos stadiga blick som får henne att bestämma sig. Hon kom dit för att visa honom och det Kina han byggt något, men hon vill inte dö under deras blickar. Ska hon dö vill hon göra det hemma, i den lilla spillra av ett hem som fortfarande finns kvar. Hon ska precis vända sig om när någon knackar henne på ryggen. Hon snurrar runt. Där står två poliser. De ber henne visa legitimation. Hon vill inte dö här inför de bryska vakterna, de nyfikna turisterna och den hånleende Mao, men det finns saker värre än döden. Hon har sett många och hört talas om fler.

Hon sliter upp plastpåsen med tändvätska och river sönder den över huvudet. Sliter sedan upp tändaren och sätter fyr. Människorna på torget skriker. Till och med vakterna är illa berörda. En av dem försöker släcka elden med sin jacka. Ovanför den förbjudna stadens portar ler Mao fortfarande samma faderlig leende.


lördag 30 augusti 2014

Att hitta tid för skrivandet

Jag har precis avslutat ett relativt stort skrivarbete, men inte ett skönlitterärt sådant utan mitt sommarjobb som varit upplagt ungefär som ett exjobb. (Detta trots att ljuset i slutet av den tunnel som är min utbildning ännu inte är i sikte och att det var i ett ämne jag studerat tidigare och inte juridik som jag studerar nu.) På måndag börjar terminen och då kommer en annan, juridisk, form av skrivande. Jag är lite trött efter sommaren, men det ska bli kul att ta upp studierna igen. Tyvärr misstänker jag att det kommer vara svårare att hitta tid för kreativt skrivande till hösten. (Man ska visserligen inte underskatta kreativiteten i vissa juridiska texter särskilt inte i EU-domstolens domslut, men ändå.) Jag skriver ju alltid en del men den här sommaren har jag varit ovanligt produktiv, delvis för att jag pendlat och kunnat skriva på pendeln och delvis för att jag inte haft något socialt liv då alla mina vänner och min pojkvän varit i andra delar av landet. Hoppas att jag ska kunna hålla ångan uppe nu till hösten. Man lär sig visserligen mycket av alla former av skrivande och jag vill ju bli jurist, men det skönlitterära skrivandet är ett fantastiskt utlopp för kreativiteten. Någon som har några tips på hur man hittar tid? Funderar på att försöka göra NaNoWriMo (National Novel Writing Month) i november för att äntligen få ur mig något längre än femsidiga noveller, men då krävs det ju att jag hittar tiden till det.

tisdag 26 augusti 2014

Hög som ett höghus - Skrivpuff



Når över taken
Hög som det högsta höghus
På lust och kaffe



måndag 25 augusti 2014

Det går trögt

Det går ganska trögt med skrivandet just nu. För mycket jobb och för lite sömn gör att jag blir ganska trött och inte orkar skriva även när jag har tid, som nu på bussen. Kommer dock på en del idéer som jag skriver upp. Jag har skaffat en ny mobil och börjat använda appen Evernote  för anteckningar istället för det klassiska anteckningsblocket. Jag är inte helt  säker på om det är bra eller dåligt. Det är positivt att det även går att lägga in ljud och bilder  i Evernote och att jag alltid har mobilen med mig, men jag gillar att skriva med papper och penna och med ett block kan man också när som helst börja skriva en hel novell och inte bara idéer.
Sedan läser jag rätt mycket just nu. Inte egentligen för att få nya idéer, för jag skulle läsa om jag aldrig skrev en rad, det är läsningen som är hönan och skrivandet som är ägget. Trots det så får jag ju självfallet mycket idéer. Just nu läser jag en bok av Kurt Vonnegut, en författare som jag beundrar mer och mer ju mer jag läser av honom.  Vonnegut skriver en väldigt speciell blandning av science fiction och nutida (andra halvan av 1900-talet) samhällsskildringar. Han är väldigt svår att hitta i en bokhandel då han lika gärna kan stå på science fiction, allmän skönlitteratur eller i klassikerhyllan
Det som är så väldigt inspirerande med hans verk är hur han verkligen experimenterar med stilar och berättelser utan att vara bunden till konventioner samtidigt som han kan hantverket utan och innan. Det skulle verkligen inte skada att suga upp lite av hans storhet så att jag, när tar upp mitt skrivande någon gång nästa vecka, satte mig ned och skrev en ny Breakfast of Champions.

tisdag 19 augusti 2014

Semikolonets nytta

Ett semikolon är utan konkurrens det mest användbara skiljetecknet den stilmedvetna författaren kan använda. Å ena sidan har det stort praktiskt värde; man kan använda det för att skilja på två fullständiga satser när de står varandra så pass innehållsmässigt nära att en punkt blir för abrupt och för att separera delar av uppräkningar. Exempel: Jag tog med mig det nödvändigaste: en handduk och en bok; regnkläder och rymddräkt. Slutligen kan man använda det till att forma ögonen i en blinkande smiley ;).
Å andra sidan, och det är än viktigare, kan ett semikolon ha ett oskattbart psykologiskt värde. Om till exempel en läsare upptäcker att författaren kan använda ett semikolon korrekt tror han av någon anledning automatiskt att författaren också kan använda punkt, komma, talstreck, tankstreck, bindestreck, citationstecken etc. etc. Det blir då så mycket lättare för läsaren att förlåta eventuella "slarvfel" som författaren råkat göra. Läsaren kommer att tro att en författare som kan komma på de vildaste historier, men ändå hålla reda på ett ynka semikolon, en sådan författare har en språkkänsla man kan lita på.


Parodi baserad på Liftarens Guide till Galaxen. Läs här för en seriös åsikt i frågan.

måndag 18 augusti 2014

Varför te får dig att skriva bättre

Det är något magiskt med te. Från de hundra olika dofterna i en tebutik till känslan av att hålla en varm kopp i sina händer lukta och sedan dricka. Smaken kan vara allt från blommig till torr och nästan bitter och får din själ att sväva iväg mot orienten. 

Vad har detta att göra med skrivande, frågar du. Allt, se vilket ode jag redan skapat till téets ära!

Att gå och göra sig en kanna te blir ett välkommet avbrott vare sig det rör sig om skönlitterärt skrivande eller annat sådant. En paus där du kan tänka till och varva ned. För trots sin lilla mängd koffein är te, till skillnad från kaffe något man dricker för att varva ned och lösa upp spänningar (kanske skrivkramp). På något sätt förknippat med zen.

Jag kokar mig nästan alltid en hel kanna te när jag ska skriva, sedan fyller jag på i koppen eftersom. Jag har alltid tyckt om te men det var i Kina jag verkligen lärde mig älska det. Där lärde jag mig också att mjölk i gott te är helgerån. Bara en undermålig kopp Earl Grey kan jag tänka mig att besudla med mjölk.

Att dricka te medan jag skriver har nästan blivit en ritual. Välja te, välja kanna och kopp och sedan njuta en stund innan det är dags att fatta pennan.



Min uppfattning om att te hjälper dig skriva bättre stärks av att till exempel George Orwell skrev en artikel om hur man brygger det perfekta téet. (Helt felaktig såklart i och med att han förespråkar mjölk och indiskt te men det var ett gott försök).

Jag hittade nyligen en blogg helt tillägnad te som man kan hitta här.

Så min fråga är egentligen: Har du några ritualer när du skriver? Och gillar du te?



*
Ute höstdimma
Ångan från min tekopp
På fönstret imma
*

Närkontakt- Skrivpuff

1:a graden: Deras ögon möts för en ynka sekund, men han går sin väg innan de hunnit bli introducerade.
2:a graden: Han lämnar cocktailglaset med körsbäret kvar på botten.
3:e graden: När hon kommer ut står han vid sin bil.
4:e graden: Han frågar: Behöver du skjuts?
5:e graden: Utanför hennes lägenhet kysser hon honom fjäderlätt på kinden.
6:e graden: När han kysser tillbaka nästan stannar hjärtat.
7:e graden: De hinner inte ens till sängen.




Ragg beskrivet med stadierna av närkontakt med utomjordingar. Från början hade skalan bara tre grader men nu finns det folk som räknar med hela nio grader. För mig känns det som en väldigt hypotetisk diskussion, men, men... Vet inte om den blev särskilt bra kanske särskilt om man inte har någon koll på graderna. Och ja nummer sju är faktiskt  sex O.o Läs här för mer info.











fredag 15 augusti 2014

Instängd - Skrivpuff


En dagsljusvitamin
Hjälper, men inte alls som
Solen mot kinden

torsdag 14 augusti 2014

Byråkratsvenska?

Jag läste nyligen justitiedepartementets svarta lista som innehåller ord som anses vara byråkratsvenska och för svåra eller otympliga för att användas i myndighetstexter. Jag blev konfunderad. Visst fanns det ord som rätteligen borde finnas på en sådan lista. Jag förväntar mig till exempel inte att några andra än jurister ska förstå ordet anhängiggöra och eljest låter kanske aningen gammaldags. Men på listan fanns också ord som:

- Angå (den som beslutet angår)
- Belägen (är belägen i)
- Dröjsmål (utan dröjsmål)
- Förflyta (sex månader har förflutit)

 Förstår folk verkligen inte dessa ord idag? Måste man skriva på femåringsnivå? Jag förstår att det är viktigare att myndigheternas språk är förståeligt för alla än att skönlitterärt språkbruk är det, men man måste väl kunna skriva för vuxna? Om det verkligen är så att folk idag inte förstår dessa ord är det hög tid att skolan tar tag i det här för jag blir mörkrädd.

Vad tycker ni, är det svåra ord jag radar upp?

onsdag 13 augusti 2014

Novelltävlingar på gång!

Är nästan klar med alla novelltävlingsbidrag. Nu krävs det bara lite redigering. Till en tävling har jag till och med två möjliga bidrag. Först skrev jag en ny, sen insåg jag att jag hade en annan på datorn som kanske egentligen var bättre så nu måste jag välja. Visst finns möjligheten att tävlingen tar emot flera tävlingsbidrag men jag tycker att det utstrålar svaghet att skicka in mer en ett (och alla vet att novelltävlingsjurys hugger direkt vid första tecken på svaghet ;)).


Självfallet hittade jag en ny tävling så fort jag blivit klar med mina andra bidrag: den här. Jag tycker den verkar jättecool. Vinnarna får sina bidrag översatta till kinesiska! Tycker jag borde vara en självskriven vinnare då jag som kinesisktalande lär vara en av de få som kommer förstå det färdiga resultatet. Jaja, något måste jag komma på för det är en jättekul grej.



Bilderna kan verka som något slumpartat jag lagt upp för att få lite färg (ack, ni tvivlare), men faktum är att den ena novellen jag jobbat på idag handlade om en ängel och den andra om en båt. (Bilderna är tagna av undertecknad)

Agenda - Skrivpuff



Det var en man ifrån Nordanå
Hans kamrater de jobbade på
De hade en agenda
Han satt på sin ända
Men befordran det skulle han få



tisdag 12 augusti 2014

Det är kanske bäst om inte pappa får reda på det här - Skrivpuff

Det här var dagens skrivpuff på temat "mörka". Säg gärna om ni hittar några fel. Jag slängde ihop den direkt i blogger.
 *
 - Det är kanske bäst om inte pappa får reda på det här. Kalle?! Du vet att han inte mår bra just nu.
Att hon bara vågade. Hon hade inte ens trosor på sig och hon visste också att pappa inte mådde bra. Jävla skit morsa, och jävla skit fru. Framför allt var hon väl en skit fru. 
Kalle öppnade och stängde nävarna, öppnade och stängde.Vankade av och an i rummet och försökte låta bli att riva sitt finniga ansikte mer. En finne på tinningen hade redan börjat blöda. Hur fan kunde hon tro att han skulle mörka för henne och hennes sliskige chef? Samtidigt, hur kunde han inte mörka för henne och hennes sliskige chef?
Det är kanske bäst om pappa inte får reda på det här. Det hade hon i alla fall rätt i, det var nog bäst så. 

Middagen dagen efter var så spänd den kunde bli. Det hade ju varit planerat länge att den sliskige chefen skulle komma över på middag för han var ju inte bara mammas chef utan också en god vän.  
Mamma tittade spänt på honom från andra sidan bordet. Han kunde nästan höra hur hon mässade i huvudet: Säg inget, säg inget. 
Chefen å andra sidan tittade överallt förutom på Kalle eller pappa: på blomvasen och ljusstakarna på spiselkransen. Han berömde till och med deras fula gröna taklampa.
Pappa var precis som han brukade vara nuförtiden, åt inte utan glodde ned på maten och drog gaffeln fram och och tillbaka över tallriken så att den gav ifrån sig ilskna skrik.
Kalle åt inte heller så mycket, men grymtade när mamma och chefen försökte prata. Gärna på fel ställen, mitt i en mening eller efter en obehagligt lång tystnad.

Efter middagen väntade han tills det var dags för chefen att gå. Kalle spionerade på när han och mamma kysstes och smet sedan ut genom bakdörren.  Sprang ifatt chefen innan han hunnit ut ur trädgården och bort från dess skymmande syrenbuskar. Han höjde ljusstaken han ryckt åt sig från spiselkransen på väg ut och slog till innan chefen han höja armarna. Dunk, sa det. Han slog och slog tills armen började bli trött och dunken byts ut mot ett slafsande.

Han stod där och hyperventilerade. Jag måste få tag på en spade tänkte han. Det är kanske bäst om inte pappa får reda på det här.

måndag 11 augusti 2014

Jack of All Genres

Just nu håller jag på med tre noveller samtidigt. Igår var det fyra, men en lyckades jag slutföra. Det uppseendeväckande är inte så mycket min förmåga att hålla flera bollar i luften samtidigt utan hur olika de noveller jag skriver är. En sci-fi novell, en fantasy och en mer realistisk "skröna". Novellen jag blev klar med tidigare var någon slags blandning mellan feel-good och samhällskritik. Det händer också att jag skriver kärlekshistorier och annat gott och blandat. Just nu har faktiskt alla de noveller jag skriver på lyckliga slut, men på blogg hittills finns mest olyckliga slut tror jag. En stor variation alltså.

Det är uppenbart att jag ännu inte har nischat mig. Man skulle kunna säga att jag inte blivit bunden av några krav, eller så skulle man kunna säga att jag ännu inte blivit tillräckligt bra på något område. "Jack of all trades, master of none" som man säger på engelska. Jag väljer att tro på det första påståendet för stunden.

Det måste vara svårt det där att bara satsa på ett område? Hur gör man? Ångrar man sig efteråt och vill ut ur den låda man har skapat, eller är man nöjd med att bli bättre och mer framgångsrik inom sin genre?

Jaja, jag skjuter upp väljandet ett tag till.

söndag 10 augusti 2014

Om att skriva haiku

Jag har länge älskat att skriva dikter, framför allt haiku. Haiku är en japansk diktform med många regler som är svåra att ta efter på svenska då språken är totalt olika varandra.

För att ge några exempel så har en japansk haiku sjutton "mora", en mora är ungefär som en stavelse fast inte riktigt ändå, till exempel har namnet Tokyo fyra mora på japanska men bara tre stavelser på svenska. När man skriver på svenska fungerar det dock bäst att använda sjutton stavelser.

Dessa sjutton mora är uppdelade i fraser enligt mönstret 5-7-5. I väst delar vi gärna upp dessa fraser på tre rader trots att de på japanska skrivs lodrätt och i en kolumn. 

Japanska haiku innehåller ofta ett "kigo", ett årstidsord. När man skriver haiku på svenska kan man antingen välja att släppa detta helt, använda något av de ord som på japanska är specifika kigo: som groda som får stå för vår, eller välja att använda ord som på svenska ger intrycket av en speciell årstid.

Haiku bygger också på "kiru" som kanske bäst beskrivs som en oväntad vändning eller användningen av två kontrasterande bilder som gärna ska skapa en känsla av förvåning hos läsaren.

Hur gör man då om man vill skriva en haiku? Det enkla svaret är att man kan göra lite som man vill bara dikten är kort, men jag tycker om att använda ganska strikta regler när jag skriver haiku. Personligen tycker jag att det är lite det som är själva charmen. Jag använder 5-7-5 stavelser uppdelade på tre rader. Haikun ska gärna ge ett hum om under vilken årstid den utspelas och ha en abrupt vändning. Här kommer ett exempel på en haiku jag har skrivit.

 *

Spralligt glittrande
Plaskar solkatt i Fyris
Dränks plötsligt av moln

*

fredag 1 augusti 2014

En ny novell, en kö och, ni gissade rätt, mer skrivande.

Kom just hem från jobbet och är trött och grinig efter att ha stått i bilkö i en timme. Borde nog ändå vara glad att det inte var jag som var tvungen att skäras ut ur ett bilvrak och transporteras till sjukhus i helikopter.
Lyckades skriva lite i bilen medan jag väntade på att kön skulle börja röra sig. Det gäller att alltid ha papper och penna till hands.
Jag har börjat på en ny novell som jag fick idén till sent igår kväll. Detta är alltså inte novellen som jag höll på med igår och som aldrig blir färdig. Den är återigen på is. En dag ska jag göra färdigt den, gärna innan deadlinen på skrivartävlingen jag hade tänkt skicka in den till går ut, men nu har jag en annan bra idé som är riktigt peppande och då kan jag inte låta bli. Inspirationen till den är novellen fick jag igår när jag kollade igenom ett gammalt anteckningsblock. Det som slog an en sträng var: Adam, liftare, djävulens advokat och Gud är inte så kreativ. Fundera på vad det kan bli av den ni!

torsdag 31 juli 2014

Om långsamt skrivande, glädjen i att vara hobbyist och novelltävlingar

Riktigt så gammaldags att jag använder fjäderpenna är jag inte trots att jag hellre använder penna än tekniska hjälpmedel, men det är fint med bilder. (Bilden tagen av mig)

Jag fortsätter att skriva på en novell jag håller på med men har inte skrivit många ord idag, 100 kanske? Just nu är novellen cirka 1200 ord och 6000 tecken lång och jag är kanske halvvägs. Just den här novellen går plågsamt långsamt att skriva. Jag har nog hållit på med den i ett halvår med pauser etcetera emellan.
Det finns nog två anledningar till att det går segt. För det första skriver jag den här novellen på datorn. Jag vet inte varför, jag bara började så och så har jag fortsatt. Jag får ett mycket bättre flyt för hand: idéerna kommer lättare, jag blir inte lika distraherad och det känns som att jag kommer närmare orden på något vis. Den andra anledningen är att ämnet är ganska "djupt" och det är svårt att lägga fram det på ett bra sätt. Antingen skriver jag det jag vill säga på näsan på läsaren eller så blir det kanske för svårt att förstå vad det är jag vill ha sagt.
Antar att det kan verka som att jag skriver jättemycket hela tiden. Det är nog inte riktigt med sanningen överensstämmande även om jag skriver en del och jag älskar det. (Varför fick jag just en sådan där stå-vid-ett-stup-och-föreställa-sig-att-man-hoppar-känsla och ville skriva även fast?) Just nu skriver jag varje dag, men ibland går det upp till en månad eller så utan att jag skriver något. Sedan beror det också på vad man menar med skriver. Jag har vissa perioder då jag kommer på en massa idéer, andra när jag tar vara på dessa och skriver första utkast till texter och tredje när jag redigerar och skriver om. Detta låter ju strukturerat och bra va? Det är det inte. Mina perioder kommer inte alls i ordning och när jag är inne i en period har jag väldigt svårt att göra någon av de andra sakerna. Resultatet är att det kan ta flera månader för ynka noveller att bli färdiga, men då hostar jag ofta upp flera stycken på en gång.
Just nu är jag nog egentligen i en göra färdigt period vilket är anledningen till att hyfsat många texter kommit upp. Det är också anledningen till att det går så segt att skriva. Det är i sådana här lägen jag är glad att jag inte är en publicerad författare med en deadline utan bara en hobbyskribent. Nu försöker jag ändå lägga på ett kol för slutet på sommaren betyder novelltävlingsdags! Väldigt många deadlines på novelltävlingar är i slutet av sommaren och jag tänkte nog skicka in till ett par tävlingar i alla fall. Här hittar man novelltävlingar om man vill tävla mot mig. 
Detta gör också att det kanske kommer ta lite tid innan några riktiga godingar till noveller letar sig upp på bloggen då jag inte kan publicera dem innan de har förlorat. Visst är jag entusiastisk va?
Förresten, om du läst ända hit får du gärna lämna en kommentar. Jag har märkt att det kommit fler läsare till bloggen men har inte fått många kommentarer (läs: en). Det vore intressant att se vad folk tycker, ännu roligare vore det om någon gav en kommentar på något av mina verk. Konstruktiv kritik är alltid bra för att utvecklas som författare.