söndag 31 augusti 2014

Bortom all säkerhet

Hon har gjort det. Hon har tagit sig upp på Himmelskafridens torg. Hon har gått förbi den underjordiska säkerhetskontrollen där hankinesiska vakter scannat och sökt igenom hennes handväska. Det gjorde inget, hon hade ändå inte tändaren och tändvätskan i handväskan. Hela tiden hon befann sig i säkerhetskontrollen var hon noga med att inte tala för att inte avslöja sin tibetanska accent, så när en av vakterna bad att få se hennes väska nickade hon bara.

Nu står hon på torget. Kylan biter i kinderna. Torget är omgivet av staket, stora vägar och på tre sidor tornar grå kommunistarkitektur upp sig. Byggnaderna är stora och fyrkantiga och byggda så att de får förbipasserande att känna sig små och obetydliga. Hon vänder sig mot den fjärde sidan så att hon blickar mot den förbjudna stadens rundade portar och utsirade tak. Även den förbjudna staden är byggd för människor ska känna sig obetydliga.  Minst och obetydligast får porträttet kommunisterna hängt över huvudingången henne att känna sig. Därifrån ler Maos runda ansikte ned mot torget. Han ser faderlig ut, men hon vill skrika svordomar mot honom, visa att han inte bestämmer över hennes liv.

Hon står där och fingrar innanför jackan efter tändare och plastpåsen med tändvätska, men hon funderar på om folkmassan på torget är för liten för att hon ska få någon uppmärksamhet, eller för stor för att hon ska våga. Slutligen är det Maos stadiga blick som får henne att bestämma sig. Hon kom dit för att visa honom och det Kina han byggt något, men hon vill inte dö under deras blickar. Ska hon dö vill hon göra det hemma, i den lilla spillra av ett hem som fortfarande finns kvar. Hon ska precis vända sig om när någon knackar henne på ryggen. Hon snurrar runt. Där står två poliser. De ber henne visa legitimation. Hon vill inte dö här inför de bryska vakterna, de nyfikna turisterna och den hånleende Mao, men det finns saker värre än döden. Hon har sett många och hört talas om fler.

Hon sliter upp plastpåsen med tändvätska och river sönder den över huvudet. Sliter sedan upp tändaren och sätter fyr. Människorna på torget skriker. Till och med vakterna är illa berörda. En av dem försöker släcka elden med sin jacka. Ovanför den förbjudna stadens portar ler Mao fortfarande samma faderlig leende.


lördag 30 augusti 2014

Att hitta tid för skrivandet

Jag har precis avslutat ett relativt stort skrivarbete, men inte ett skönlitterärt sådant utan mitt sommarjobb som varit upplagt ungefär som ett exjobb. (Detta trots att ljuset i slutet av den tunnel som är min utbildning ännu inte är i sikte och att det var i ett ämne jag studerat tidigare och inte juridik som jag studerar nu.) På måndag börjar terminen och då kommer en annan, juridisk, form av skrivande. Jag är lite trött efter sommaren, men det ska bli kul att ta upp studierna igen. Tyvärr misstänker jag att det kommer vara svårare att hitta tid för kreativt skrivande till hösten. (Man ska visserligen inte underskatta kreativiteten i vissa juridiska texter särskilt inte i EU-domstolens domslut, men ändå.) Jag skriver ju alltid en del men den här sommaren har jag varit ovanligt produktiv, delvis för att jag pendlat och kunnat skriva på pendeln och delvis för att jag inte haft något socialt liv då alla mina vänner och min pojkvän varit i andra delar av landet. Hoppas att jag ska kunna hålla ångan uppe nu till hösten. Man lär sig visserligen mycket av alla former av skrivande och jag vill ju bli jurist, men det skönlitterära skrivandet är ett fantastiskt utlopp för kreativiteten. Någon som har några tips på hur man hittar tid? Funderar på att försöka göra NaNoWriMo (National Novel Writing Month) i november för att äntligen få ur mig något längre än femsidiga noveller, men då krävs det ju att jag hittar tiden till det.

tisdag 26 augusti 2014

Hög som ett höghus - Skrivpuff



Når över taken
Hög som det högsta höghus
På lust och kaffe



måndag 25 augusti 2014

Det går trögt

Det går ganska trögt med skrivandet just nu. För mycket jobb och för lite sömn gör att jag blir ganska trött och inte orkar skriva även när jag har tid, som nu på bussen. Kommer dock på en del idéer som jag skriver upp. Jag har skaffat en ny mobil och börjat använda appen Evernote  för anteckningar istället för det klassiska anteckningsblocket. Jag är inte helt  säker på om det är bra eller dåligt. Det är positivt att det även går att lägga in ljud och bilder  i Evernote och att jag alltid har mobilen med mig, men jag gillar att skriva med papper och penna och med ett block kan man också när som helst börja skriva en hel novell och inte bara idéer.
Sedan läser jag rätt mycket just nu. Inte egentligen för att få nya idéer, för jag skulle läsa om jag aldrig skrev en rad, det är läsningen som är hönan och skrivandet som är ägget. Trots det så får jag ju självfallet mycket idéer. Just nu läser jag en bok av Kurt Vonnegut, en författare som jag beundrar mer och mer ju mer jag läser av honom.  Vonnegut skriver en väldigt speciell blandning av science fiction och nutida (andra halvan av 1900-talet) samhällsskildringar. Han är väldigt svår att hitta i en bokhandel då han lika gärna kan stå på science fiction, allmän skönlitteratur eller i klassikerhyllan
Det som är så väldigt inspirerande med hans verk är hur han verkligen experimenterar med stilar och berättelser utan att vara bunden till konventioner samtidigt som han kan hantverket utan och innan. Det skulle verkligen inte skada att suga upp lite av hans storhet så att jag, när tar upp mitt skrivande någon gång nästa vecka, satte mig ned och skrev en ny Breakfast of Champions.

tisdag 19 augusti 2014

Semikolonets nytta

Ett semikolon är utan konkurrens det mest användbara skiljetecknet den stilmedvetna författaren kan använda. Å ena sidan har det stort praktiskt värde; man kan använda det för att skilja på två fullständiga satser när de står varandra så pass innehållsmässigt nära att en punkt blir för abrupt och för att separera delar av uppräkningar. Exempel: Jag tog med mig det nödvändigaste: en handduk och en bok; regnkläder och rymddräkt. Slutligen kan man använda det till att forma ögonen i en blinkande smiley ;).
Å andra sidan, och det är än viktigare, kan ett semikolon ha ett oskattbart psykologiskt värde. Om till exempel en läsare upptäcker att författaren kan använda ett semikolon korrekt tror han av någon anledning automatiskt att författaren också kan använda punkt, komma, talstreck, tankstreck, bindestreck, citationstecken etc. etc. Det blir då så mycket lättare för läsaren att förlåta eventuella "slarvfel" som författaren råkat göra. Läsaren kommer att tro att en författare som kan komma på de vildaste historier, men ändå hålla reda på ett ynka semikolon, en sådan författare har en språkkänsla man kan lita på.


Parodi baserad på Liftarens Guide till Galaxen. Läs här för en seriös åsikt i frågan.

måndag 18 augusti 2014

Varför te får dig att skriva bättre

Det är något magiskt med te. Från de hundra olika dofterna i en tebutik till känslan av att hålla en varm kopp i sina händer lukta och sedan dricka. Smaken kan vara allt från blommig till torr och nästan bitter och får din själ att sväva iväg mot orienten. 

Vad har detta att göra med skrivande, frågar du. Allt, se vilket ode jag redan skapat till téets ära!

Att gå och göra sig en kanna te blir ett välkommet avbrott vare sig det rör sig om skönlitterärt skrivande eller annat sådant. En paus där du kan tänka till och varva ned. För trots sin lilla mängd koffein är te, till skillnad från kaffe något man dricker för att varva ned och lösa upp spänningar (kanske skrivkramp). På något sätt förknippat med zen.

Jag kokar mig nästan alltid en hel kanna te när jag ska skriva, sedan fyller jag på i koppen eftersom. Jag har alltid tyckt om te men det var i Kina jag verkligen lärde mig älska det. Där lärde jag mig också att mjölk i gott te är helgerån. Bara en undermålig kopp Earl Grey kan jag tänka mig att besudla med mjölk.

Att dricka te medan jag skriver har nästan blivit en ritual. Välja te, välja kanna och kopp och sedan njuta en stund innan det är dags att fatta pennan.



Min uppfattning om att te hjälper dig skriva bättre stärks av att till exempel George Orwell skrev en artikel om hur man brygger det perfekta téet. (Helt felaktig såklart i och med att han förespråkar mjölk och indiskt te men det var ett gott försök).

Jag hittade nyligen en blogg helt tillägnad te som man kan hitta här.

Så min fråga är egentligen: Har du några ritualer när du skriver? Och gillar du te?



*
Ute höstdimma
Ångan från min tekopp
På fönstret imma
*

Närkontakt- Skrivpuff

1:a graden: Deras ögon möts för en ynka sekund, men han går sin väg innan de hunnit bli introducerade.
2:a graden: Han lämnar cocktailglaset med körsbäret kvar på botten.
3:e graden: När hon kommer ut står han vid sin bil.
4:e graden: Han frågar: Behöver du skjuts?
5:e graden: Utanför hennes lägenhet kysser hon honom fjäderlätt på kinden.
6:e graden: När han kysser tillbaka nästan stannar hjärtat.
7:e graden: De hinner inte ens till sängen.




Ragg beskrivet med stadierna av närkontakt med utomjordingar. Från början hade skalan bara tre grader men nu finns det folk som räknar med hela nio grader. För mig känns det som en väldigt hypotetisk diskussion, men, men... Vet inte om den blev särskilt bra kanske särskilt om man inte har någon koll på graderna. Och ja nummer sju är faktiskt  sex O.o Läs här för mer info.











fredag 15 augusti 2014

Instängd - Skrivpuff


En dagsljusvitamin
Hjälper, men inte alls som
Solen mot kinden

torsdag 14 augusti 2014

Byråkratsvenska?

Jag läste nyligen justitiedepartementets svarta lista som innehåller ord som anses vara byråkratsvenska och för svåra eller otympliga för att användas i myndighetstexter. Jag blev konfunderad. Visst fanns det ord som rätteligen borde finnas på en sådan lista. Jag förväntar mig till exempel inte att några andra än jurister ska förstå ordet anhängiggöra och eljest låter kanske aningen gammaldags. Men på listan fanns också ord som:

- Angå (den som beslutet angår)
- Belägen (är belägen i)
- Dröjsmål (utan dröjsmål)
- Förflyta (sex månader har förflutit)

 Förstår folk verkligen inte dessa ord idag? Måste man skriva på femåringsnivå? Jag förstår att det är viktigare att myndigheternas språk är förståeligt för alla än att skönlitterärt språkbruk är det, men man måste väl kunna skriva för vuxna? Om det verkligen är så att folk idag inte förstår dessa ord är det hög tid att skolan tar tag i det här för jag blir mörkrädd.

Vad tycker ni, är det svåra ord jag radar upp?

onsdag 13 augusti 2014

Novelltävlingar på gång!

Är nästan klar med alla novelltävlingsbidrag. Nu krävs det bara lite redigering. Till en tävling har jag till och med två möjliga bidrag. Först skrev jag en ny, sen insåg jag att jag hade en annan på datorn som kanske egentligen var bättre så nu måste jag välja. Visst finns möjligheten att tävlingen tar emot flera tävlingsbidrag men jag tycker att det utstrålar svaghet att skicka in mer en ett (och alla vet att novelltävlingsjurys hugger direkt vid första tecken på svaghet ;)).


Självfallet hittade jag en ny tävling så fort jag blivit klar med mina andra bidrag: den här. Jag tycker den verkar jättecool. Vinnarna får sina bidrag översatta till kinesiska! Tycker jag borde vara en självskriven vinnare då jag som kinesisktalande lär vara en av de få som kommer förstå det färdiga resultatet. Jaja, något måste jag komma på för det är en jättekul grej.



Bilderna kan verka som något slumpartat jag lagt upp för att få lite färg (ack, ni tvivlare), men faktum är att den ena novellen jag jobbat på idag handlade om en ängel och den andra om en båt. (Bilderna är tagna av undertecknad)

Agenda - Skrivpuff



Det var en man ifrån Nordanå
Hans kamrater de jobbade på
De hade en agenda
Han satt på sin ända
Men befordran det skulle han få



tisdag 12 augusti 2014

Det är kanske bäst om inte pappa får reda på det här - Skrivpuff

Det här var dagens skrivpuff på temat "mörka". Säg gärna om ni hittar några fel. Jag slängde ihop den direkt i blogger.
 *
 - Det är kanske bäst om inte pappa får reda på det här. Kalle?! Du vet att han inte mår bra just nu.
Att hon bara vågade. Hon hade inte ens trosor på sig och hon visste också att pappa inte mådde bra. Jävla skit morsa, och jävla skit fru. Framför allt var hon väl en skit fru. 
Kalle öppnade och stängde nävarna, öppnade och stängde.Vankade av och an i rummet och försökte låta bli att riva sitt finniga ansikte mer. En finne på tinningen hade redan börjat blöda. Hur fan kunde hon tro att han skulle mörka för henne och hennes sliskige chef? Samtidigt, hur kunde han inte mörka för henne och hennes sliskige chef?
Det är kanske bäst om pappa inte får reda på det här. Det hade hon i alla fall rätt i, det var nog bäst så. 

Middagen dagen efter var så spänd den kunde bli. Det hade ju varit planerat länge att den sliskige chefen skulle komma över på middag för han var ju inte bara mammas chef utan också en god vän.  
Mamma tittade spänt på honom från andra sidan bordet. Han kunde nästan höra hur hon mässade i huvudet: Säg inget, säg inget. 
Chefen å andra sidan tittade överallt förutom på Kalle eller pappa: på blomvasen och ljusstakarna på spiselkransen. Han berömde till och med deras fula gröna taklampa.
Pappa var precis som han brukade vara nuförtiden, åt inte utan glodde ned på maten och drog gaffeln fram och och tillbaka över tallriken så att den gav ifrån sig ilskna skrik.
Kalle åt inte heller så mycket, men grymtade när mamma och chefen försökte prata. Gärna på fel ställen, mitt i en mening eller efter en obehagligt lång tystnad.

Efter middagen väntade han tills det var dags för chefen att gå. Kalle spionerade på när han och mamma kysstes och smet sedan ut genom bakdörren.  Sprang ifatt chefen innan han hunnit ut ur trädgården och bort från dess skymmande syrenbuskar. Han höjde ljusstaken han ryckt åt sig från spiselkransen på väg ut och slog till innan chefen han höja armarna. Dunk, sa det. Han slog och slog tills armen började bli trött och dunken byts ut mot ett slafsande.

Han stod där och hyperventilerade. Jag måste få tag på en spade tänkte han. Det är kanske bäst om inte pappa får reda på det här.

måndag 11 augusti 2014

Jack of All Genres

Just nu håller jag på med tre noveller samtidigt. Igår var det fyra, men en lyckades jag slutföra. Det uppseendeväckande är inte så mycket min förmåga att hålla flera bollar i luften samtidigt utan hur olika de noveller jag skriver är. En sci-fi novell, en fantasy och en mer realistisk "skröna". Novellen jag blev klar med tidigare var någon slags blandning mellan feel-good och samhällskritik. Det händer också att jag skriver kärlekshistorier och annat gott och blandat. Just nu har faktiskt alla de noveller jag skriver på lyckliga slut, men på blogg hittills finns mest olyckliga slut tror jag. En stor variation alltså.

Det är uppenbart att jag ännu inte har nischat mig. Man skulle kunna säga att jag inte blivit bunden av några krav, eller så skulle man kunna säga att jag ännu inte blivit tillräckligt bra på något område. "Jack of all trades, master of none" som man säger på engelska. Jag väljer att tro på det första påståendet för stunden.

Det måste vara svårt det där att bara satsa på ett område? Hur gör man? Ångrar man sig efteråt och vill ut ur den låda man har skapat, eller är man nöjd med att bli bättre och mer framgångsrik inom sin genre?

Jaja, jag skjuter upp väljandet ett tag till.

söndag 10 augusti 2014

Om att skriva haiku

Jag har länge älskat att skriva dikter, framför allt haiku. Haiku är en japansk diktform med många regler som är svåra att ta efter på svenska då språken är totalt olika varandra.

För att ge några exempel så har en japansk haiku sjutton "mora", en mora är ungefär som en stavelse fast inte riktigt ändå, till exempel har namnet Tokyo fyra mora på japanska men bara tre stavelser på svenska. När man skriver på svenska fungerar det dock bäst att använda sjutton stavelser.

Dessa sjutton mora är uppdelade i fraser enligt mönstret 5-7-5. I väst delar vi gärna upp dessa fraser på tre rader trots att de på japanska skrivs lodrätt och i en kolumn. 

Japanska haiku innehåller ofta ett "kigo", ett årstidsord. När man skriver haiku på svenska kan man antingen välja att släppa detta helt, använda något av de ord som på japanska är specifika kigo: som groda som får stå för vår, eller välja att använda ord som på svenska ger intrycket av en speciell årstid.

Haiku bygger också på "kiru" som kanske bäst beskrivs som en oväntad vändning eller användningen av två kontrasterande bilder som gärna ska skapa en känsla av förvåning hos läsaren.

Hur gör man då om man vill skriva en haiku? Det enkla svaret är att man kan göra lite som man vill bara dikten är kort, men jag tycker om att använda ganska strikta regler när jag skriver haiku. Personligen tycker jag att det är lite det som är själva charmen. Jag använder 5-7-5 stavelser uppdelade på tre rader. Haikun ska gärna ge ett hum om under vilken årstid den utspelas och ha en abrupt vändning. Här kommer ett exempel på en haiku jag har skrivit.

 *

Spralligt glittrande
Plaskar solkatt i Fyris
Dränks plötsligt av moln

*

fredag 1 augusti 2014

En ny novell, en kö och, ni gissade rätt, mer skrivande.

Kom just hem från jobbet och är trött och grinig efter att ha stått i bilkö i en timme. Borde nog ändå vara glad att det inte var jag som var tvungen att skäras ut ur ett bilvrak och transporteras till sjukhus i helikopter.
Lyckades skriva lite i bilen medan jag väntade på att kön skulle börja röra sig. Det gäller att alltid ha papper och penna till hands.
Jag har börjat på en ny novell som jag fick idén till sent igår kväll. Detta är alltså inte novellen som jag höll på med igår och som aldrig blir färdig. Den är återigen på is. En dag ska jag göra färdigt den, gärna innan deadlinen på skrivartävlingen jag hade tänkt skicka in den till går ut, men nu har jag en annan bra idé som är riktigt peppande och då kan jag inte låta bli. Inspirationen till den är novellen fick jag igår när jag kollade igenom ett gammalt anteckningsblock. Det som slog an en sträng var: Adam, liftare, djävulens advokat och Gud är inte så kreativ. Fundera på vad det kan bli av den ni!