söndag 29 mars 2015

Lite allmänt svammel på söndag eftermiddag

Jag har alldeles försoffat mig de senaste dagarna och har jag gjort något har det mestadels varit att försöka få ur mig delar av min PM (visst låter min PM så fel trots att det är rätt?). Sen har jag mest läst lite klyschiga kärleksromaner och hängt på facebook. Detta trots att jag borde bli klar med min futuristiska skräcknovell eller, som jag börjat kalla den, cyberpunksaga. Den kräver egentligen inte mycket mer jobb. Jag har i princip skrivit klart den, det är bara en fyra sidor som ska in från papper i datorn. (För er som inte vet skriver jag alltid först för hand och sedan in i datorn.)Vad sägs om första meningen: Kvinnans kropp låg slängd i en av Kresis favoritcontainrar. (?) Jo, jag vet mina historier har en tendens att bli ganska mörka...

Jag vill också gärna dela med mig av min glädje över att min orkidé har blommat om. Vem har gröna fingrar? Jag!

onsdag 25 mars 2015

Den gudagivna tydlighetskommateringen

Kan du kommatera? Jag får erkänna att jag är lite svajig på det området och det stör mig. När jag gick i skolan fick jag höra att jag skrev bra. Det var bara det där med kommateringen.
   – Hur ska jag kommatera då? frågade jag.
   – Tydligt.

Det var ju som ni hör ett ganska otydligt råd. Det har sannolikt att göra med att vi för ett tag sedan gick över från satskommatering till tydlighetskommatering. Satskommatering innebär att man kommaterar varje enskild sats. Såhär: Jag tycker, att det är viktigt, att den, som är sjuk, får läkarvård. Det hela blir ju ganska hackigt. En dag sa någon: 
  – Låt oss skita i satskommatering och tydlighetskommatera istället. 
Men vad betyder det egentligen? Betyder det att det inte finns några kommateringsregler förutom tydlighet längre? Inte riktigt. Såhär skriver Ylva Byrman: 

"Att tydlighetskommatering skulle innebära total regellöshet är inte sant. Tvärtom. Det finns tydliga huvudprinciper som beskrivs på ett stringent vis i Svenska skrivregler, avsnitt 12.5, och på ett mer pratigt och reflekterande sätt här i Språkbloggens kommateringsföljetong. Dessa principer bör man lära sig utantill och tillämpa med gott omdöme."

Intressant, det finns alltså regler. Dessa regler är lite lösare och ger skribenten större frihet än vid satskommatering, men de finns! Jag vet inte om jag vill tro att min lärare inte kände till dessa, eller att hon bara inte ville lära ut dem. Ingetdera är särskilt smickrande, särskilt som hon i övrigt var en riktigt bra svensklärare. Tyvärr verkar kommateringen helt ha fallit mellan stolarna i den svenska skolan, men man kan väl för guds skull åtminstone dela ut grammatikböcker så att eleverna kan lära sig själva, inte som i mitt fall lura i eleven att det är naturligt, närmast gudagivet, var kommat ska sitta. (Visst, kan man ofta höra när ett komma är på sin plats, men ofta är inte alltid och jag strävar efter god språkbehandling, inte okej sådan.)

Om du också känner att du skulle må bra av att lära dig kommatera bättre rekommenderar jag, precis som Byrman, Svenska skrivregler eller hennes Svd-blogg.

tisdag 24 mars 2015

Tänk om jag är sämst på att skriva

Det sägs att en tredjedel av Sveriges befolkning vill skriva. Det är ju lovvärt om det nu stämmer. Jag tror snarare de flesta önskar att de var publicerade författare som många önskar att de vore rockstjärnor eller skådespelare, utan att egentligen vilja skriva. De flesta av dem sätter nog aldrig penna till pappret och skulle inte njuta om de gjorde det heller. 

Sedan finns ju vi som älskar skrivandet som sådant. Många av oss har nog onödig ångest. Tänk om jag är sämst på att skriva. Tänk om jag aldrig blir publicerad. Varför känner vi som skriver detta i så mycket högre grad än till exempel de som målar? Det hela hänger nog ihop med de där människorna som egentligen inte ville skriva. De har skapat en bild av publicering som det enda oundvikliga målet. Detta gör oss så låsta till resultatet att vi inte kan se processen. Det är nog det som skapar skrivkramp och gör även de som älskar att skriva oförmögna att sätta penna till pappret. 

Alldeles för få pratar om glädjen med att skriva. Ibland talas om att det är terapeutiskt, men sällan att det är kul. Jag skulle väldigt gärna bli publicerad i framtiden (och har börjat känna mig för lite där), men jag skriver för att det är intressant att bygga historier och givande att finna de rätta orden. Det kan ingen förläggare ta ifrån mig och då spelar det lite mindre roll om jag är sämst på att skriva och helt opublicerbar. Så om du faktiskt tycker att det är kul att skriva (eller terapeutiskt, eller på något annat sätt givande) låt inte kvalitén ge dig ångest.

måndag 23 mars 2015

Limerick - En liten man

Det var en liten man ifrån Vilhelmina
För sina medmänniskor var han en pina
Krossade deras själar
Under sina hälar
Ty det gör dem mjuka och fina

söndag 22 mars 2015

Är kortromanens tid inne?


Jag har funderat lite på om det inte är dags för kortromanen att slå snart. (Precis samtidigt som min kortroman kanske håller på att utvecklas till en roman.) 

Om jag höftar lite skulle jag säga att en novell är några sidor, en långnovell kan vara upp emot 50 sidor, en kortroman från 50 till 120 och en roman allt över det. Självfallet beror det också på berättelsen och gränserna är inte skarpa. En novell ska väl traditionellt sett handla om en enskild händelse, dock gärna på ett sätt som ger läsaren en bild av en större historia. En roman å andra sidan har ofta ett mycket större persongalleri och utspelar sig i allmänhet under en längre tid. Det finns noveller och romaner som tar sig utanför dessa ramar. Många noveller beskriver längre händelseförlopp, såsom Benjamin Buttons otroliga liv, och visst finns det romaner som utspelar sig under en kortare tid med färre karaktärer, men grundregeln står fast. Sedan finns det något mitt emellan: långnoveller och kortromaner (novellettes och novellas på engelska). Det verkar som att mycket av det som säljes som e-noveller idag faktiskt är långnoveller. Internet har öppnat en marknad för noveller publicerade för sig själva, men för att läsare ska känna sig bekväma att betala för dem vill de ha lite mer en bara några sidors läsning. Därför har långnovellen kommit att dominera i så hög grad att vi oftast inte ens tänker på dem som långa om vi inte läser någon av de mer klassiska novellmästarna och inser att de skriver extremt mycket kortare. 

Långnovellen har alltså slagit, men kortromanen då? Det finns ett gäng kända kortromaner, Möss och människor till exempel, men jag skulle inte säga att formatet är särskilt populärt idag. Många traditionella förlag tvekar nog att trycka upp en kortroman om inte författaren är känd (Neil Gaiman publicerade för inte så länge sedan The Ocean at the End of the Lane som jag förstår är av kortromanslängd). Borde inte kortromanen kunna få samma genomslag som långnovellen nu fått via internet? Dagens människor är stressade och läser kanske inte så mycket som de gjorde, men borde det inte finnas ett sug efter det lite mer utförliga? Här tror jag kortromanen skulle kunna komma in. Rimligt prissatta och marknadsförda som just kortromaner tror jag att de skulle fylla ett behov av lite kortare läsning, men med ännu lite mer kött på benen än långnovellen.

Nebula Awards definierar 
en novell som under 7500 ord
en långnovell mellan 7500 och 17 500 ord
en kortroman mellan  17 500 och 40 000 
och en roman som allt där över

torsdag 19 mars 2015

Det här med kvinnliga författare

... och huvudkaraktärer för den delen.

Jag har funderat på detta länge, men kanske extra mycket sedan jag läste detta inlägg från en kvinnlig författare av ungdomsböcker. Hon berättar hur hon var på skolbesök och bara fick tala inför flickorna, för inte skulle väl pojkarna vara intresserade av vad en kvinnlig författare hade att säga. Visst, hon hade skrivit böcker med ordet prinsessa i titeln, men dels var hon där för att prata om böcker och skrivande och dels är det uppenbart från hennes inlägg att det även är pojkar som läser hennes böcker, pojkar som nu fått lära sig att det var fel och omanligt.
     Detta är ett stort problem. Medan kvinnor idag läser böcker om män och kvinnor av män och kvinnor upplever jag att män inte gärna läser böcker om kvinnor av kvinnor. Jag tycker mig minnas att J.K Rowling använde J.K istället för Joanne (hon har inte ens ett K i sitt namn) för att dölja sitt kön och att hon funderade på att göra Harry Potter till tjej, men insåg att det inte skulle sälja lika bra. Oavsett vad Rowling egentligen tänkte så tror jag att det stämmer. Hon skulle nog förlorat enormt många pojkar som läsare om hon skrivit ut sitt riktiga namn och bytt kön på Harry. 
     En annan sak jag har funderat på gäller kärlekshistorier. Om de är skrivna av en kvinna känns det som att de automatiskt hamnar i Harlequinfacket medan om de är skrivna av en man är det finlitteratur. Ta bara Nicholas Sparks som skriver enormt såpiga kärleksromaner men med tvisten att de inte slutar riktigt lyckligt. Nicholas Sparks hävdar att det inte finns någon annan som gör det han gör, men jag tror inte det stämmer. Det finns ingen annan som kommer undan med att göra det Nicholas Sparks gör, det vill säga skriva såpiga kärleksromaner och få dem att bli lite finare. (Inget ont om såpiga kärleksromaner, det är sexismen som stör mig) 
     Jag har också funderat på en serie jag själv ogillar: Grottbjörnens folk av Jean M. Auel. Den är känd som en serie snaskiga historiska kärleksromaner. Det hela är lite konstigt då huvudpersonen inte möter mannen hon blir kär i förrän andra boken då Auel i och för sig väljer att skriva ut deras sexscener. Hade en man skrivit en liknande serie (och jag tror jag har läst några) där en manlig huvudperson tar sig igenom livet i en historisk epok och i andra boken träffar en kvinna han har sex med hade den nog fått ett helt annat eftermäle. Sedan ogillar jag själv boken, bland annat på grund av det helt absurda i att huvudpersonen själv uppfinner allt som uppfanns under stenåldern, men det är en annan sak. 
     Kvinnliga författare och kvinnliga huvudkaraktärer döms mycket hårdare och män drar sig för att läsa den sortens litteratur. Detta leder nog också till att män får svårare att identifiera sig med kvinnliga huvudkaraktärer och kanske kvinnor överlag. Det leder också till att kvinnors erfarenheter osynliggörs.
     Själv skriver jag just nu en sf-roman (eller kortroman, det är fortfarande lite oklart) med två kvinnliga huvudkaraktärer. Jag har inte funderat så jättemycket på publicering än, men det vore ju kul. En sci-fi (fortfarande en av de mest manliga genrer som finns) med kvinnliga huvudkaraktärer hur ska det se ut? Det finns dessutom lite kärlek i den, inte mycket men med en kvinnlig författare och kvinnliga huvudkaraktärer är jag rädd att det lätt blir en "romantisk" sci-fi istället för bara en sci-fi. Jag satt för inte så länge sedan med ett gäng ganska okända människor och pratade sci-fi och märkte att det liksom inte penetrerade att jag som kvinna var ett fan och att jag läst hundratals böcker av Asimov, Heinlein, Bradbury och company. Kanske är det bara att byta kön på åtminstone en av mina huvudkaraktärer och skriva under pseudonym. Karl A. Karlsson kanske?

tisdag 17 mars 2015

Saxen

Inspirerad av ordet sax från skrivpuff.



Klippningen kostade
Trehundra för topparna
och ena örat



måndag 16 mars 2015

Ett första utkast klart!

Jag är klar med ett utkast till min kortroman nu. Det är mycket jobb kvar så klart, särskilt som jag skrivit två narrativ separat och måste infoga dem med varandra. Dessutom har jag flera gånger ändrat mig vad gäller berättarperspektiv och lagt till ett flertal karaktärer retroaktivt. Nu är det dock snart dags att skriva in allt från mitt lilla block till datorn och då lär det ordna sig hoppas jag. Jag har fortfarande ett problem med hur jag ska låta en av huvudpersonerna överleva en ganska dödlig scen. Hon får inte dö där, men samtidigt känns alla sätt att rädda henne ganska klyschiga. Det skulle förstås vara jätteoklyschigt att döda henne där, men jag känner också att det vore en väldigt dålig story. Vi får se hur jag gör. Någon som har en idé hur man undkommer en man med ett vapen samtidigt som han tror att man är död?

Medan jag funderar på detta och låter manuset vila skriver jag noveller. Bland annat jobbar jag på en samling Uppsalanoveller och så har jag väldigt läskig idé till en futuristisk skräcknovell.


söndag 15 mars 2015

Dikt till ett hänglås

*

De enfaldiga vill ha
Öppna dörrar
Öppna hjärtan
Och öppna vidder

Men ge mig hellre
Låsta dörrar
Stängda hjärtan
Och mörka vrår

Det blir vackrare då
När de öppnar och förstår
Att vidderna är vidare
Inuti
Än utanpå

*


torsdag 12 mars 2015

Poesiöverflöd

Det har blivit mycket poesi i dagarna och mycket blir mer för nu har Mohamed Omars Natt öfver Upsala kommit! 

Snyggt omslag eller hur?

Jag ska erkänna att jag ännu bara läst två av de fyra dikterna (texterna?), men jag måste säga att jag inte höll med författaren själv om att de var för långa. Dagens digitala liv är alldeles för snuttifierat som det är. Dikterna är lite drömska och svävar mellan en verklighet som är extremt nära i alla fall för oss Uppsalabor, men samtidigt någon annanstans dit Omar bjuder in oss. Kanske är det Upsala till skillnad från det Uppsala vi är vana vid. Jag tycker i alla fall att detta är en form som verkligen gör att Omars dikter kommer till sin rätt. Som jag antydde tidigare är det svårt att säga om detta är diktning eller någon form av kåserande berättelser, men vem vet egentligen vad poesi är i vårt post-modernistiska samhälle? Det är bra i alla fall. 
Om jag ska säga något dåligt så skulle det vara att det ibland ryms lite mycket information i dessa små berättelser så att vi oinvigda läsare ibland får svårt att förstå. Efter en eller två snabba googlingar är jag dock med på noterna i alla fall så mycket som det är menat att man ska vara.

Jag fick mitt ex signerat idag på Uplands nations bokcirkel där vi också pratade poesi denna gång med tema föräldraskap. Både höga och låga positiva och negativa dikter lästes och diskuterades. Dikter har ju en unik förmåga att få fram känslor. Kanske är det det som får definiera poesi idag: Texter som laborerar mer med känslor än med narrativ. 

Igår läste jag dessutom en hel del av Edith Södergrans dikter och hör och häpna hon är temat för bokcirkelns nästa poesiträff. Ni Uppsalabor får gärna komma förbi!

Massvis med poesi i mitt liv alltså.

måndag 9 mars 2015

Motgångar övervinns bäst med kladdkaka

Jo, jag vet, det är inte vackert. Över lag är jag totalt oestetisk. Det är därför jag skriver och inte målar eller något. Gott var det i alla fall.

Varje dag är inte en bra dag. Det började som den där bröderna Marx-scenen där alldeles för många ska tränga in sig i en liten skeppshytt. Den här gången var det dock 60 juriststuderande och en lärare som skulle tränga in sig i ett rum som knappt rymmer 30. Hem igen för lite mat och plugg, men det gick inte särskilt bra med det senare då jag utvecklade akut mensvärk. Sedan var det dags att ta sig på en föreläsning om kommission. Tillbaka hemma rör jag ihop en kladdkaka och kollapsar framför ugnen i smärta och sötsug. Får höra att jag ser ut som ett poster child för mensvärk. Får sedan i mig min kladdkaka och blir lite gladare. Sent omsider lyckas jag plugga lite och skriva några sidor på min kortroman. Tänk vad svårt livet kan vara ibland och tänk hur mycket bättre det blir av kladdkaka.

P.S. Dessutom lyssnade jag lite på Författarpodden. Den är riktigt intressant så om någon har missat den kan den vara värd att kolla in D.S.

söndag 8 mars 2015

Det går an

Jag har inte skrivit så mycket om skrivande på senaste tiden, men sanningen är för att det går ganska mycket på rutin. Så blir det väl när man skriver längre verk. Det är ju inte lika snabba vändningar som när man skriver noveller.

Det går bra i alla fall. Jag skriver på min lilla kortroman och hoppas på att bli kvar med ett utkast om någon månad. Som vanligt har jag massvis med andra idéer som pockar på uppmärksamheten, men jag håller dem på avstånd så länge. Sedan hoppas jag kunna skriva ihop lite noveller till sommarens novelltävlingar.

lördag 7 mars 2015

Organisera din bokhylla: tio förslag



Vi har nyligen fått upp nya bokhyllor. Det är underbart för nu kan vi gå från att ha böcker över allt, huller om buller till att få någon slags ordning. Då är bara frågan: Vilken ordning ska man ha? Här kommer några idéer jag hade:


  • En vän till mig hade inte sin bokhylla särskilt välorganiserad, men han hade en regel: Låt inte författare som ogillade varandra eller vars åsikter går isär stå  bredvid varandra. Ett väldigt nördigt sätt att organisera sina böcker som kräver viss kunskap.



  • Själv är jag något av en språknörd och har i omgångar sorterat efter språk. Jag vill inte skryta, men det blir faktiskt fem kategorier i min bokhylla då.



  • På en blogg såg jag nyligen en bokhandel som sorterat böckerna efter alla möjliga underliga teman. Dessa teman kunde till exempel vara män utan tröjor (på framsidan alltså), böcker som gör mig nervös, ställen att bajsa osv.



  • Det går också att organisera på andra känslomässiga sätt. Här kan man till exempel sätta en biografi om en författare bredvid hans verk eller en bok om Indiens historia bredvid en indisk roman.



  • Ett annat spännande sätt att organisera sina böcker vore efter utgivningsår. Då skulle man nog få en trevlig överblick över böckernas historiska sammanhang.



  • Har du problemet att massvis av böckerna i din bokhylla är olästa? Dela upp dem i lästa och olästa. Kanske kan du till och med sortera i vilken ordning du tänker läsa dem.



  • Gör om hela din bokhylla till en topplista där din absoluta favoritbok får stå först och resten följer i ordning.


  • Kanske vill du inte vara så äventyrlig i din bokhyllesortering. Kanske en enkel uppdelning i fakta, skönlitteratur och lyrik passar dig bäst.



  • Var det föregående förslaget också för äventyrligt för dig? Kanske alfabetisk ordning från början till slut passar dig bäst.



  • Vill du vara så oäventyrlig att det blir nördigt? Använd något av bibliotekens klassificeringssystem t.ex. SAB:s klassifikationssystem (det vanligaste i Sverige) eller Dewey decimalklassifikation (det vanligaste i världen).

OBS! Sortera absolut inte efter färg. Inget talar mer om för en besökare att du faktiskt inte gillar böcker och förmodligen inte har läst dem än när de förvandlas till enbart en inredningsdetalj.
[Edit: Ja du färgsorterare är menad att känna dig precis lagom provocerad och sedan fortsätta ha din bokhylla på det sätt du trivs bäst med. ;)]

Kom gärna med andra bra förslag!

fredag 6 mars 2015

Högläsningens charm

Jag och min pojkvän har börjat läsa högt för varandra. Det är riktigt mysigt och inte alls något man bara kan göra för barn. Vi har varierat lite och dels läst H.C. Andersens sagor och dels Steven Pinkers "The Better Angels of Our Nature", en fackbok om hur världen faktiskt blir mindre våldsam hela tiden trots att det kanske inte verkar så. Lustigt nog är Pinkers bok långt mycket mer uppmuntrande läsning än Andersens barnsagor. Andersen var ju en gamska mörk författare som ni kanske minns.

tisdag 3 mars 2015

Skrivandets bibel

Nu har jag haft två mycket bra dagar i skrivhänseende och har dessutom kommit halvvägs genom en bra bok (Arken av Peter Nilson). Då var det dags att ägna sig åt studierna igen. Idag gick jag på början på en kort kurs i juridisk retorik. Den var alldeles frivillig men vilken jurist kommer inte behöva tala inför folk någon gång?  


Snart måste jag också börja på min PM och det sammanfaller faktiskt med min hobby. Jag har i samband med PM:en köpt ett exemplar av alla skrivandes bibel, det vill säga Språkrådets Svenska skrivregler och tänkte börja nörda ned mig i denna. Jag har redan lärt mig vissa nya saker, till exempel att kapitäler är versaler i samma storlek som gemener och att det latinska uttrycket Språkrådet använder för att visa korrekt typografi: "In girum imus nocte ecce et consumimur igni" betyder Vi vandrar i cirklar om natten, och så förgörs vi av elden. Meningen är också ett palindrom. Försök läsa den baklänges! Den kan eventuellt vara en gåta med svaret nattfjärilar, men det verkar man inte veta så säkert. 

Nu var det kanske inte just sådana saker jag borde lära mig utan snarare bättre användning av kolon och komman. Speciellt kommatecken är något av min nemesis. När jag lärt mig något nyttigt kanske jag återkommer. 

söndag 1 mars 2015

Tyst söndag



Idag har varit en perfekt lugn dag då jag kunnat skriva. Så här effektiv har jag inte varit på länge nu. Jag har fortsatt på min sci-firoman. Den började som jag tidigare skrivit som en novell, men den håller på att bli åtminstone en kortroman. Jag tror att jag har kommit på ett sätt som fungerar för mig när det gäller att skriva längre texter. Jag skriver varje intrig för sig istället för att skriva boken som den ska läsas från början. Jag känner att jag får bättre koll på det sättet. Sedan antar jag att det kommer att bli något av ett pussel att sätta ihop det hela till slut, men det är alltid lättare att skriva när man har ett råmaterial att arbeta med.