Vi har köpt två nya bokhyllor för att få en hel bokhyllevägg. Hyllorna är vanliga Billyhyllor från Ikea som matchar de tre vi redan har. Vi köpte dem begagnade för tydligen har Ikea tagit bort den 60 cm breda Billybokhyllan från sortimentet. Min pojkvän var förvånad.
– Varför har de tagit bort den? Det är ju den bästa storleken för böcker. Den lilla är för liten och den stora bågnar ju under för mycket böcker.
– Kära du, svarade jag, du tror väl inte att folk har böcker i sina bokhyllor nuförtiden. Folk idag väljer de större och de mindre för att de passar att ha dörrar på och prydnader i.
Vi behövde i alla fall bokhyllor för böcker för våra tre är överfulla. Vi har inte fått upp bokhyllorna utan de ligger bara och är i vägen just nu, men jag har redan köpt nya böcker för att fira.
Två stycken bokhyllor som ligger i vägen.
I förr igår köpte jag sex böcker på loppis och idag köpte jag tre på bokrean. Bland dessa böcker fanns Jeeves klarar skivan av P.G. Woodhouse, Beowulf, Arken av Peter Nilsson och antologin Maskinblod 3, men den bok som jag är mest upphetsad över och som har fångat mig helt är något oväntat: en atlas jag tog upp och bläddrade i på måfå.
Atlas över avlägsna öar : Femtio öar jag aldrig besökt och aldrig kommer att besöka av Judith Schalansky. Vänta tänker ni nu, du har köpt en hel drös med science fiction och klassiker och du är upphetsad över en atlas? Är du riktigt klok? Svar nej. Jag är en nörd och om det finns något jag älskar är det när andra är nördiga och passionerade. När jag läser Atlas över avlägsna öar får jag känslan att Schalansky är så passionerad att hon närmast går igång på kartor och avlägsna öar. Schalansky skriver att: "Det är hög tid att vi börjar räkna kartografin till poesin och erkänner att atlasen hör till skönlitteraturen..." Detta citat är symptomatiskt för hur boken är skriven, med bilder och beskrivningar av avlägsna öar som verkar påhittade, nästan lite som små noveller eller dikter fastän det mestadels är anekdoter baserade på fakta. Det eggar verkligen min fantasi. Schalansky själv växte upp på fel sida om Berlinmuren och drömde sig bort via kartor över fjärran länder. Jag har också haft ett intresse för kartografi; jag skrev mitt projektarbete på gymnasiet om kartografi och världsbild. Däremot har jag aldrig varit den som fantiserat över en atlas, men Schalansky lyckas dela med sig av sin entusiasm så att jag själv drömmer mig bort.
Det är detta som är så fantastiskt med folk som är passionerade över något, hur det liksom sprider sig. Om någon vore riktigt passionerad skulle jag säkert kunna lyssna på eller läsa om rörmokeri eller diskning. Jag sörjer för dem som inte uppskattar och kan låta sig ryckas med av andras passion på samma sätt som jag. De som bara ser en atlas och tänker gäsp och de som köper bokhyllor utan en tanke på att de kan fyllas med böcker som kan öppna nya världar för dem, deras liv måste vara lite fattigare. Kom ihåg det till nästa gång: Det finns något spännande i allt och har man chansen att låna någon annans entusiasm för att se det ska man ta den.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar