fredag 6 februari 2015

Dagens skrivpuff

Dagens skrivpuff var att skriva någonting utifrån andra meningen på sidan 25 i en bok. Jag valde Igelkottens elegans av Muriel Barbery.


Alltså: "Hur kan man vara så begåvad och samtidigt blind för tingen omkring sig?"

*

Maria spände ögonen i spegeln. Håret hade kanske blivit någon centimeter för kort, det räckte knappt till hakan, men hon hade äntligen lyckats med eyelinern. Kanske lite läppglans vore pricken över i:et. Hon smetade på ett tjockt lager rosa läppglans, men tog snabbt bort det mesta med fingret. Det kanske verkade lite väl ansträngt. Ett mobillarm ringde. Oj, dags att gå. Fötterna pressades ned i ett par trånga högklackade skor som hon inte burit sedan gymnasietiden som hon drog ut i snöslasket. Redan halvvägs till bussen hade vatten börjat tränga in. Vill man vara fin får man lida pin mässade hon om och om igen i huvudet. Väl på bussen slängde hon en blick i en fickspegel. Skönt, eyelinern var fortfarande på plats.

När hon öppnade dörren till kontoret lade hon märke till att naglarna var nedbitna som vanligt. Det borde hon förstås ha fixat. Det var ett typiskt tecken på hennes dåliga öga för detaljer. Max visslade till när hon gick förbi hans kontor. 
"Någon har ansträngt sig idag!"

Hon kunde inte koncentrera sig på hela förmiddagen. Istället surfade hon runt på damtidningars fråga-svarsidor vilket normalt inte var likt henne alls.

Prick klockan tolv knackade det som vanligt på hennes kontorsdörr. Den öppnades och trots att hon var förberedd hoppade hjärtat över ett slag, eller kanske två.
"Är du färdig för lunch?" frågade Joel.
"Absolut", svarade hon med en nästan helt stadig röst.

På vägen ned till kafeterian pratade han om sitt jobb något hon normalt älskade, inte för att hon förstod så mycket utan för att det märktes hur briljant han var. Han var doktor i teknisk fysik och beräkningar som hon inte ens skulle förstått om hon fått dem förklarade för sig gjorde han i huvudet. Hon tyckte det var sjukt sexigt. Just nu blev hon mest irriterad dock. Hon ville ju prata med honom. Hon sa det på vad hon hoppades var ett avslappnat sätt och han han svarade: "Jo, jag skulle vilja prata med dig med. Låt oss ta mat först bara." 
"Okej."
Joel tog soppa och lyckades genast spilla lite på sin gulliga men ganska töntiga älgmönstrade kofta. Hon tog kyckling. Den såg torr ut, men hon skulle nog ändå inte få i sig mycket.

Väl, vid bordet tänkte hon börja haspa ur sig det hon tänkt säga men han hann före.
"Kan jag prata med dig?"
"Visst."
"Jo, alltså du är verkligen min enda vän här och jag behöver verkligen en vän idag."
"Du vet att jag är här för dig."
Joel nickade. "Jo, det är så skönt med dig. Jag frågade ut Nina på en dejt idag."
Maria satte en kycklingbit i halsen. Nina, den blonda bimbon?
"Okej, umm... vad sa hon?"

"Hon skrattade i säkert en minut."
Jag kunde just tänka mig det. I mina ögon var Joel perfekt, men han var knappast Ninas typ, för mycket hjärna och för lite muskler.

"Jag är en sådan tönt. Jag kommer aldrig hitta en kvinna som tycker om mig på riktigt", fortsatte han.
Okej, här kommer det, tänkte hon.
"Jag tycker om dig," fick hon ur sig.
"Jo, alltså, men jag menar en riktig kvinna som tycker om mig på riktigt. Har du klippt dig förresten?"

*

Känns lite som början på en chick-lit eller kärleksroman eller något.

2 kommentarer:

  1. Härlig text. Ser gärna en fortsättning på den. Gillar persongalleriet.

    SvaraRadera