måndag 18 augusti 2014

Varför te får dig att skriva bättre

Det är något magiskt med te. Från de hundra olika dofterna i en tebutik till känslan av att hålla en varm kopp i sina händer lukta och sedan dricka. Smaken kan vara allt från blommig till torr och nästan bitter och får din själ att sväva iväg mot orienten. 

Vad har detta att göra med skrivande, frågar du. Allt, se vilket ode jag redan skapat till téets ära!

Att gå och göra sig en kanna te blir ett välkommet avbrott vare sig det rör sig om skönlitterärt skrivande eller annat sådant. En paus där du kan tänka till och varva ned. För trots sin lilla mängd koffein är te, till skillnad från kaffe något man dricker för att varva ned och lösa upp spänningar (kanske skrivkramp). På något sätt förknippat med zen.

Jag kokar mig nästan alltid en hel kanna te när jag ska skriva, sedan fyller jag på i koppen eftersom. Jag har alltid tyckt om te men det var i Kina jag verkligen lärde mig älska det. Där lärde jag mig också att mjölk i gott te är helgerån. Bara en undermålig kopp Earl Grey kan jag tänka mig att besudla med mjölk.

Att dricka te medan jag skriver har nästan blivit en ritual. Välja te, välja kanna och kopp och sedan njuta en stund innan det är dags att fatta pennan.



Min uppfattning om att te hjälper dig skriva bättre stärks av att till exempel George Orwell skrev en artikel om hur man brygger det perfekta téet. (Helt felaktig såklart i och med att han förespråkar mjölk och indiskt te men det var ett gott försök).

Jag hittade nyligen en blogg helt tillägnad te som man kan hitta här.

Så min fråga är egentligen: Har du några ritualer när du skriver? Och gillar du te?



*
Ute höstdimma
Ångan från min tekopp
På fönstret imma
*

4 kommentarer:

  1. Te är en underskattad dryck. Man borde dricka mer och oftare. Jag har inga ritualer när jag skriver. Möjligtvis att jag tänder ett doftljus när det blir mörkt...och det är ju snart dags! Vem vet, det kanske blir en kopp te till?

    SvaraRadera
  2. Jag tycker om te, men när jag skriver dricker jag starkt kaffe med mycket varm mjölk. Det är min enda ritual. Annars kan jag skriva var som helst, hemma, ute på café, i trädgården under ett parasoll eller i bilen. Bara jag har dator med. Vill helst inte skriva för hand. Funkar inte för mig. Får kramp.

    Det enda som är viktigt annars är att ingen pratar med mig. Blir irriterade och störd om tankespåret bryts. Det gör det förstås ibland, t.ex. hemma om min man är här. En författare sa till mig att det egentligen inte alls är fel, att tanken bryts. Att tankemönstret, när jag återupptar skrivandet, tar andra vägar, som kan vara positivt för historien. Kanske det.

    SvaraRadera
  3. Whisky är min dryck och skrivande min passion, dyslexi min akilleshäl. Men jag har ändå en skara tappra läsare; det räcker långt med att vilja och njuta av livet och dess möjligheter.
    En trevlig blogg; lycka till Tobbeguss

    SvaraRadera