tisdag 12 augusti 2014

Det är kanske bäst om inte pappa får reda på det här - Skrivpuff

Det här var dagens skrivpuff på temat "mörka". Säg gärna om ni hittar några fel. Jag slängde ihop den direkt i blogger.
 *
 - Det är kanske bäst om inte pappa får reda på det här. Kalle?! Du vet att han inte mår bra just nu.
Att hon bara vågade. Hon hade inte ens trosor på sig och hon visste också att pappa inte mådde bra. Jävla skit morsa, och jävla skit fru. Framför allt var hon väl en skit fru. 
Kalle öppnade och stängde nävarna, öppnade och stängde.Vankade av och an i rummet och försökte låta bli att riva sitt finniga ansikte mer. En finne på tinningen hade redan börjat blöda. Hur fan kunde hon tro att han skulle mörka för henne och hennes sliskige chef? Samtidigt, hur kunde han inte mörka för henne och hennes sliskige chef?
Det är kanske bäst om pappa inte får reda på det här. Det hade hon i alla fall rätt i, det var nog bäst så. 

Middagen dagen efter var så spänd den kunde bli. Det hade ju varit planerat länge att den sliskige chefen skulle komma över på middag för han var ju inte bara mammas chef utan också en god vän.  
Mamma tittade spänt på honom från andra sidan bordet. Han kunde nästan höra hur hon mässade i huvudet: Säg inget, säg inget. 
Chefen å andra sidan tittade överallt förutom på Kalle eller pappa: på blomvasen och ljusstakarna på spiselkransen. Han berömde till och med deras fula gröna taklampa.
Pappa var precis som han brukade vara nuförtiden, åt inte utan glodde ned på maten och drog gaffeln fram och och tillbaka över tallriken så att den gav ifrån sig ilskna skrik.
Kalle åt inte heller så mycket, men grymtade när mamma och chefen försökte prata. Gärna på fel ställen, mitt i en mening eller efter en obehagligt lång tystnad.

Efter middagen väntade han tills det var dags för chefen att gå. Kalle spionerade på när han och mamma kysstes och smet sedan ut genom bakdörren.  Sprang ifatt chefen innan han hunnit ut ur trädgården och bort från dess skymmande syrenbuskar. Han höjde ljusstaken han ryckt åt sig från spiselkransen på väg ut och slog till innan chefen han höja armarna. Dunk, sa det. Han slog och slog tills armen började bli trött och dunken byts ut mot ett slafsande.

Han stod där och hyperventilerade. Jag måste få tag på en spade tänkte han. Det är kanske bäst om inte pappa får reda på det här.

4 kommentarer:

  1. Gripande intensivt, bra helt enkelt!

    SvaraRadera
  2. Trots det mörka innehållet kan jag inte låta bli att dra på munnen åt sista meningen. DET behövde nog inte pappa få reda på. Du knyter ihop den korta berättelsen väl med den meningen.

    SvaraRadera
  3. Bra! Välkommen till skrivpuff!

    SvaraRadera
  4. Tack, vad många snälla kommentarer.

    SvaraRadera