onsdag 25 mars 2015

Den gudagivna tydlighetskommateringen

Kan du kommatera? Jag får erkänna att jag är lite svajig på det området och det stör mig. När jag gick i skolan fick jag höra att jag skrev bra. Det var bara det där med kommateringen.
   – Hur ska jag kommatera då? frågade jag.
   – Tydligt.

Det var ju som ni hör ett ganska otydligt råd. Det har sannolikt att göra med att vi för ett tag sedan gick över från satskommatering till tydlighetskommatering. Satskommatering innebär att man kommaterar varje enskild sats. Såhär: Jag tycker, att det är viktigt, att den, som är sjuk, får läkarvård. Det hela blir ju ganska hackigt. En dag sa någon: 
  – Låt oss skita i satskommatering och tydlighetskommatera istället. 
Men vad betyder det egentligen? Betyder det att det inte finns några kommateringsregler förutom tydlighet längre? Inte riktigt. Såhär skriver Ylva Byrman: 

"Att tydlighetskommatering skulle innebära total regellöshet är inte sant. Tvärtom. Det finns tydliga huvudprinciper som beskrivs på ett stringent vis i Svenska skrivregler, avsnitt 12.5, och på ett mer pratigt och reflekterande sätt här i Språkbloggens kommateringsföljetong. Dessa principer bör man lära sig utantill och tillämpa med gott omdöme."

Intressant, det finns alltså regler. Dessa regler är lite lösare och ger skribenten större frihet än vid satskommatering, men de finns! Jag vet inte om jag vill tro att min lärare inte kände till dessa, eller att hon bara inte ville lära ut dem. Ingetdera är särskilt smickrande, särskilt som hon i övrigt var en riktigt bra svensklärare. Tyvärr verkar kommateringen helt ha fallit mellan stolarna i den svenska skolan, men man kan väl för guds skull åtminstone dela ut grammatikböcker så att eleverna kan lära sig själva, inte som i mitt fall lura i eleven att det är naturligt, närmast gudagivet, var kommat ska sitta. (Visst, kan man ofta höra när ett komma är på sin plats, men ofta är inte alltid och jag strävar efter god språkbehandling, inte okej sådan.)

Om du också känner att du skulle må bra av att lära dig kommatera bättre rekommenderar jag, precis som Byrman, Svenska skrivregler eller hennes Svd-blogg.

4 kommentarer:

  1. Jag har boken hemma, får väl börja bläddra i den! Jag kommaterar lite på känsla, ingen har klagat ännu!

    SvaraRadera
  2. Att kommatering hamnar längre ner på prio-listan i skolan är inte så konstigt då fokus ofta hamnar på att sätta ihop huvudsatser på ett korrekt sätt och vidare till sammanhängande texter. Som svensklärare upplever jag faktiskt att skrivkunnigheten (alltså att sätta samman texter med röd tråd, inledning och avslutning) har försämrats rätt rejält de senaste tio åren.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jo, jag kan förstå att det är ett problem sprunget ur andra, värre, problem. Det gör det väl egentligen bara värre. Det som irriterar mig med just kommateringen är inte i första hand att det inte lärs ut utan att folk luras att tro att de inte finns några regler alls och då är det svårt att rätta till det senare på egen hand.

      Radera
    2. Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.

      Radera