En bra bok är en bra bok är en bra bok

Jag och några vänner rollspelade igår. Vi spelar Mutant ett rollspel som utspelar sig efter apokalypsen, men det är knappast något hårt, deprimerande spel utan fullt av oseriös Göteborgshumor. Det är faktiskt jättekul. Jag har spelat en kvinnlig militär som är så "jävla kvinnlig" att allt manligt blir mesigt. Nu lär jag väl inte skriva något riktigt baserat på spelet även om små korn av inspiration kommer vid alla kreativa göromål. Jag har dock funderat varför det anses vara så fruktansvärt nedgånget att skriva baserat på rollspel. Visst, en stor del av de författare som skriver baserat på rollspel har ingen känsla för dramatik utan skriver som det spelats vilket ju ofta blir dåligt, men det finns även bra författare som i grunden använt sig av rollspelande till exempel Raymond E. Feist. Jag kan förstå att man ogillar dåligt dramatiserad litteratur. Vem gör inte det? Jag kan också förstå att man undviker böcker skrivna på ett sätt som man vet ofta ger dåliga resultat, men kan man inte vara så nyanserad att man inser att en bra bok är en bra bok oavsett hur den är skriven?
Samma sak med genrer egentligen. Är det inte underligt att så många vill plocka ut bra fantasy/sci-fi ur sina genrer? Hur många gånger har man inte hört att 1984 inte är en sci-fi egentligen, eller att Bradbury skrev höglitteratur "förklädd" som science fiction och Astrid Lindgren, inte kan väl något hon skrivit räknas som fantasy? Återigen trist att folk inte kan se bortom genre och tillkomst och inse att bra böcker kan komma från de mest förunderliga ställen och fortfarande vara bra böcker.