onsdag 30 juli 2014

Kvinnliga böjningar

Den handlar om hur ordet hen kommit med i SAOL och hur Ebba Witt-Brattström tycker att det är synd att det inte trycks mer på de kvinnliga böjningarna istället.

Tycker nog mest att det är kul att hen har hamnat i SAOL, men Witt-Brattström har en poäng. Jag är för att vi använder de kvinnliga formerna och kvinnliga pronomen. Jag tycker personligen att de är vackra: lärarinna, sömmerska, studentska, väninna visst har de en fin klang? Tyvärr betecknar till exempel professorska hustrun till en professor.
Sen är det ju roligt att adjektivböjningar som min kära/käre den andra/andre är det en av de få gånger det kvinnliga får vara norm för det är ju både den feminina formen och den neutrala: den vackra stjärnan, den vackra kvinnan och den vackre mannen. Därför tycker jag att det är synd när dessa felanvänds och det blir den vackre kvinnan eller stjärnan. Det är särskilt synd om det görs för att en maskulin ändelse låter "finare".

Varför ska vi använda de kvinnliga formerna då? Många upplever lärarinna som mer nedsättande än lärare, studentska som sämre än en student etcetera och vill inte använda dem, men detta kommer ur en kultur där kvinnor anses vara sämre än män och vi borde inte låta den vinna. Precis som homosexuella tog tillbaka uttrycket bög borde vi ta tillbaka de kvinnliga böjningarna för det är inget fel på att vara kvinna. Många tror att ett namnbyte gör all skillnad men om inte attityder förändras får även nya ord en dålig klang se bara på ordet handikappad som gått från att vara det neutrala ordet till att bli ett dåligt ord och fått ersättas med funktionshindrad.

Vissa ord är alldeles för laddade och fyllda med år av förtryck för att kunna återupptas till exempel ordet neger, kanske ordet handikappad också, det får nog vara upp till den gruppen själv att avgöra, men som regel är jag för att ta tillbaka gamla ord och fylla dem med ny mening och jag tror inte att det är för sent för de kvinnliga formerna. Tänk bara vilket framsteg att det finns män som kallar sig sjuksköterskor utan att skämmas!

3 kommentarer:

  1. Det är bara det att jag tycker att det inte borde vara intressant om jag är t.ex. en kvinnlig eller manlig student, kvinnlig eller manlig lärare. Varför vi prompt måste veta könet i alla sammanhang. Och hur ska jag uttrycka mig om jag faktiskt inte vet könet på någon jag nämner? Vilken form ska jag använda i sådana fall?

    Den vackre stjärnan eller den vackre kvinnan har jag aldrig hört någon säga, men däremot den vackra mannen. Lustigt :-). Sen får vi kanske lite problem med vissa yrken. Vad ska det heta om jag är läkare och kvinna och yrket sekreterare, ska det heta så både som kvinna eller man? Ja det här blir svårt. Kul diskussion.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Du har rätt, det borde inte vara intressant. Tyvärr lever vi i en värld där det är det och då är frågan vad man gör åt det? Skriva helt neutralt? Det är nästan inte möjligt. Det man gör när man skriver neutralt i allmänhet är att anta att alla är män. Som om förtrycket försvinner om kvinnorna gör det. Jag menar inte att vi ska hitta på nya former för läkare etcetera men jag kryddar mitt språk med kvinnliga former när det känns möjligt och relevant. Kanske inte en perfekt lösning, men den visar i alla fall att vi finns.

      Vad gäller adjektivböjningar är den feminina formen -a rent formellt neutralt och kan även användas om män. Den vackra mannen blir därför korrekt. Den feminina formen får vara normen jippi! Maskulina böjningar breder dock ut sig som ogräs, jag hör dem användas titt som tätt om kvinnor. Här är en artikel om det: http://www.svd.se/kultur/sprakspalt/maskulin-andelse-ar-inte-finare_4067611.svd

      Hur man väljer att skriva är förstås upp till var och en, men jag ville slå ett slag för de kvinnliga böjningarna som är lika föraktade som det kvinnliga könet.

      Radera
    2. Aha, det visste jag inte att feminina formen -a är rätt formellt att säga/skriva. Kul! Ska läsa artikeln. Tack!

      Radera