Bortom all säkerhet

Hon har gjort det. Hon har tagit sig upp på Himmelskafridens torg. Hon har gått förbi den underjordiska säkerhetskontrollen där hankinesiska vakter scannat och sökt igenom hennes handväska. Det gjorde inget, hon hade ändå inte tändaren och tändvätskan i handväskan. Hela tiden hon befann sig i säkerhetskontrollen var hon noga med att inte tala för att inte avslöja sin tibetanska accent, så när en av vakterna bad att få se hennes väska nickade hon bara.

Nu står hon på torget. Kylan biter i kinderna. Torget är omgivet av staket, stora vägar och på tre sidor tornar grå kommunistarkitektur upp sig. Byggnaderna är stora och fyrkantiga och byggda så att de får förbipasserande att känna sig små och obetydliga. Hon vänder sig mot den fjärde sidan så att hon blickar mot den förbjudna stadens rundade portar och utsirade tak. Även den förbjudna staden är byggd för människor ska känna sig obetydliga.  Minst och obetydligast får porträttet kommunisterna hängt över huvudingången henne att känna sig. Därifrån ler Maos runda ansikte ned mot torget. Han ser faderlig ut, men hon vill skrika svordomar mot honom, visa att han inte bestämmer över hennes liv.

Hon står där och fingrar innanför jackan efter tändare och plastpåsen med tändvätska, men hon funderar på om folkmassan på torget är för liten för att hon ska få någon uppmärksamhet, eller för stor för att hon ska våga. Slutligen är det Maos stadiga blick som får henne att bestämma sig. Hon kom dit för att visa honom och det Kina han byggt något, men hon vill inte dö under deras blickar. Ska hon dö vill hon göra det hemma, i den lilla spillra av ett hem som fortfarande finns kvar. Hon ska precis vända sig om när någon knackar henne på ryggen. Hon snurrar runt. Där står två poliser. De ber henne visa legitimation. Hon vill inte dö här inför de bryska vakterna, de nyfikna turisterna och den hånleende Mao, men det finns saker värre än döden. Hon har sett många och hört talas om fler.

Hon sliter upp plastpåsen med tändvätska och river sönder den över huvudet. Sliter sedan upp tändaren och sätter fyr. Människorna på torget skriker. Till och med vakterna är illa berörda. En av dem försöker släcka elden med sin jacka. Ovanför den förbjudna stadens portar ler Mao fortfarande samma faderlig leende.

Att hitta tid för skrivandet

Jag har precis avslutat ett relativt stort skrivarbete, men inte ett skönlitterärt sådant utan mitt sommarjobb som varit upplagt ungefär som ett exjobb. (Detta trots att ljuset i slutet av den tunnel som är min utbildning ännu inte är i sikte och att det var i ett ämne jag studerat tidigare och inte juridik som jag studerar nu.) På måndag börjar terminen och då kommer en annan, juridisk, form av skrivande. Jag är lite trött efter sommaren, men det ska bli kul att ta upp studierna igen. Tyvärr misstänker jag att det kommer vara svårare att hitta tid för kreativt skrivande till hösten. (Man ska visserligen inte underskatta kreativiteten i vissa juridiska texter särskilt inte i EU-domstolens domslut, men ändå.) Jag skriver ju alltid en del men den här sommaren har jag varit ovanligt produktiv, delvis för att jag pendlat och kunnat skriva på pendeln och delvis för att jag inte haft något socialt liv då alla mina vänner och min pojkvän varit i andra delar av landet. Hoppas att jag ska kunna hålla ångan uppe nu till hösten. Man lär sig visserligen mycket av alla former av skrivande och jag vill ju bli jurist, men det skönlitterära skrivandet är ett fantastiskt utlopp för kreativiteten. Någon som har några tips på hur man hittar tid? Funderar på att försöka göra NaNoWriMo (National Novel Writing Month) i november för att äntligen få ur mig något längre än femsidiga noveller, men då krävs det ju att jag hittar tiden till det.

Hög som ett höghus - Skrivpuff

Når över taken
Hög som det högsta höghus
På lust och kaffe

Det går trögt

Det går ganska trögt med skrivandet just nu. För mycket jobb och för lite sömn gör att jag blir ganska trött och inte orkar skriva även när jag har tid, som nu på bussen. Kommer dock på en del idéer som jag skriver upp. Jag har skaffat en ny mobil och börjat använda appen Evernote  för anteckningar istället för det klassiska anteckningsblocket. Jag är inte helt  säker på om det är bra eller dåligt. Det är positivt att det även går att lägga in ljud och bilder  i Evernote och att jag alltid har mobilen med mig, men jag gillar att skriva med papper och penna och med ett block kan man också när som helst börja skriva en hel novell och inte bara idéer.
Sedan läser jag rätt mycket just nu. Inte egentligen för att få nya idéer, för jag skulle läsa om jag aldrig skrev en rad, det är läsningen som är hönan och skrivandet som är ägget. Trots det så får jag ju självfallet mycket idéer. Just nu läser jag en bok av Kurt Vonnegut, en författare som jag beundrar mer och mer ju mer jag läser av honom.  Vonnegut skriver en väldigt speciell blandning av science fiction och nutida (andra halvan av 1900-talet) samhällsskildringar. Han är väldigt svår att hitta i en bokhandel då han lika gärna kan stå på science fiction, allmän skönlitteratur eller i klassikerhyllan
Det som är så väldigt inspirerande med hans verk är hur han verkligen experimenterar med stilar och berättelser utan att vara bunden till konventioner samtidigt som han kan hantverket utan och innan. Det skulle verkligen inte skada att suga upp lite av hans storhet så att jag, när tar upp mitt skrivande någon gång nästa vecka, satte mig ned och skrev en ny Breakfast of Champions.

Semikolonets nytta

Ett semikolon är utan konkurrens det mest användbara skiljetecknet den stilmedvetna författaren kan använda. Å ena sidan har det stort praktiskt värde; man kan använda det för att skilja på två fullständiga satser när de står varandra så pass innehållsmässigt nära att en punkt blir för abrupt och för att separera delar av uppräkningar. Exempel: Jag tog med mig det nödvändigaste: en handduk och en bok; regnkläder och rymddräkt. Slutligen kan man använda det till att forma ögonen i en blinkande smiley ;).

Å andra sidan, och det är än viktigare, kan ett semikolon ha ett oskattbart psykologiskt värde. Om till exempel en läsare upptäcker att författaren kan använda ett semikolon korrekt tror han av någon anledning automatiskt att författaren också kan använda punkt, komma, talstreck, tankstreck, bindestreck, citationstecken etc. etc. Det blir då så mycket lättare för läsaren att förlåta eventuella "slarvfel" som författaren råkat göra. Läsaren kommer att tro att en författare som kan komma på de vildaste historier, men ändå hålla reda på ett ynka semikolon, en sådan författare har en språkkänsla man kan lita på.

Parodi baserad på Liftarens Guide till Galaxen. Läs här för en seriös åsikt i frågan.

Varför te får dig att skriva bättre

Det är något magiskt med te. Från de hundra olika dofterna i en tebutik till känslan av att hålla en varm kopp i sina händer lukta och sedan dricka. Smaken kan vara allt från blommig till torr och nästan bitter och får din själ att sväva iväg mot orienten. 

Vad har detta att göra med skrivande, frågar du. Allt, se vilket ode jag redan skapat till téets ära!

Att gå och göra sig en kanna te blir ett välkommet avbrott vare sig det rör sig om skönlitterärt skrivande eller annat sådant. En paus där du kan tänka till och varva ned. För trots sin lilla mängd koffein är te, till skillnad från kaffe något man dricker för att varva ned och lösa upp spänningar (kanske skrivkramp). På något sätt förknippat med zen.

Jag kokar mig nästan alltid en hel kanna te när jag ska skriva, sedan fyller jag på i koppen eftersom. Jag har alltid tyckt om te men det var i Kina jag verkligen lärde mig älska det. Där lärde jag mig också att mjölk i gott te är helgerån. Bara en undermålig kopp Earl Grey kan jag tänka mig att besudla med mjölk.

Att dricka te medan jag skriver har nästan blivit en ritual. Välja te, välja kanna och kopp och sedan njuta en stund innan det är dags att fatta pennan.

Min uppfattning om att te hjälper dig skriva bättre stärks av att till exempel George Orwell skrev en artikel om hur man brygger det perfekta téet. (Helt felaktig såklart i och med att han förespråkar mjölk och indiskt te men det var ett gott försök).

Jag hittade nyligen en blogg helt tillägnad te som man kan hitta här.

Så min fråga är egentligen: Har du några ritualer när du skriver? Och gillar du te?

*

Ute höstdimma

Ångan från min tekopp

På fönstret imma
*

Närkontakt- Skrivpuff

1:a graden: Deras ögon möts för en ynka sekund, men han går sin väg innan de hunnit bli introducerade.
2:a graden: Han lämnar cocktailglaset med körsbäret kvar på botten.
3:e graden: När hon kommer ut står han vid sin bil.
4:e graden: Han frågar: Behöver du skjuts?
5:e graden: Utanför hennes lägenhet kysser hon honom fjäderlätt på kinden.
6:e graden: När han kysser tillbaka nästan stannar hjärtat.
7:e graden: De hinner inte ens till sängen.




Ragg beskrivet med stadierna av närkontakt med utomjordingar. Från början hade skalan bara tre grader men nu finns det folk som räknar med hela nio grader. För mig känns det som en väldigt hypotetisk diskussion, men, men... Vet inte om den blev särskilt bra kanske särskilt om man inte har någon koll på graderna. Och ja nummer sju är faktiskt  sex O.o Läs här för mer info.