onsdag 26 november 2014

Disas nya guide till de svenska klassikerna

Denna blogg handlar mestadels om mitt eget skrivande, men eftersom det är min blogg och jag får göra vad jag vill tänker jag dessutom sätta igång ett litet litteraturprojekt som ni kommer få följa. Bakgrunden är följande: Jag diskuterade för inte länge sedan Strindberg med en grupp vänner och vi kom fram till att hans bästa verk är hans noveller. Detta är tydligen allmänt känt utomlands där hans pjäser och noveller läses men inte romanerna. Här i Sverige anses dock höjden av svensk litteratur vara Röda rummet. Jag insåg då att det ofta, i mitt tycke, är fel verk som lovordas inom den svenska klassiska litteraturen. Det verkar finnas en komplott att göra svenska klassiker så tråkiga och osexiga som möjligt och istället lockas många av de engelska klassikerna. Jag tror framför allt att problemet är det avgrundsdjupa förakt för allting fantasifullt som länge funnits i Sverige. I Sverige prisas realismen, ju mer realistiskt desto bättre. Ibland går detta så långt att allt vad dramatiska grepp heter verkar ha glömts bort. 

Är då den svenska litteraturen hopplös? Nej, inte alls, den är underbar, problemet är bara att det inte alltid är de böcker som prisas högst som är de bästa. (Jag skyller delvis på svensklärarna. De flesta av mina svensklärare tyckte att klassiker var Strindberg och uppväxtskildringar från 70-talet, framför allt det senare.) 
Det är här jag kommer in. Jag vill skriva en guide: Disas nya guide till de svenska klassikerna.  Denna guide skulle ta upp de lite mer speciella klassikerna, vidga vyerna lite. Detta projekt är förstås något som kommer ta lite tid då jag måste läsa och leta mer än jag hittills har gjort, men ha tålamod, den första delen kommer nog snarare än ni tror. 
Tills dess kan ni fundera på om ni vet vilken svensk nobelpristagare som skrev science fiction på vers, vilken roman som ledde till att svenska kvinnor blev myndiga, om ni känner till några svenska 1600-talspoeter och vem Sveriges Edgar Allan Poe var.

Status: Guldfisk

Jag är en dålig människa, men min roman har omärkligt smugit över till en novell i mitt anteckningsblock. Hur omärkligt det nu kan vara när en fantasyroman helt plötsligt blir en sci-fi-novell... Till mitt försvar är det en väldigt bra novell, åtminstone i eget tycke och den är nästan klar. Jag känner mig i vilket fall som lite som en guldfisk: simma, simma, simma, oj en vägg; simma, simma, oj en vägg!


tisdag 25 november 2014

Ny novell av Mohammed Omar

Jag tänkte tipsa om Mohammed Omars nya novell Professor Frans Stenberg och det stulna gudahuvudet. Jag skulle kunna göra det bara för att det dyker upp en karaktär som är misstänkt lik mig i den, som dessutom beskrivs som lärd, sug på den, men den är också en väldigt bra blandning mellan en kåserande Uppsalaskildring och ett Sherlock Holmes-äventyr. 
Jag tror många kan läsa denna novell med stor behållning, men det är extra roligt för mig som känner att jag har sett flera av idéerna i novellen växa fram. Jag undrar om det är så vissa människor som känner mig känner när de läser mina noveller. Jag hoppas i alla fall det.

måndag 24 november 2014

Ge papper och penna en chans!

Jag har inte helt gett upp Nanowrimo även om jag inser att chanserna att vinna nu är små, men jag har gått över till den gamla beprövade metoden att skriva för hand.


Jag har tidigare skrivit om hur jag föredrar att skriva för hand, något som många kanske tycker känns gammaldags så här år 2014, men jag måste verkligen slå ett slag för det igen efter att jag hittade det här inlägget. Det handlar om hur det faktiskt finns vissa forskare som säger att barn blir bättre på att läsa och uttrycka sig om de får lära sig skriva med papper och penna än via läsplattor och datorer som börjar bli vanligt idag. Tydligen är det andra delar av hjärnan som aktiveras. 

Jag kan inte värdera dessa vetenskapliga rön, men de stämmer väl överens med mina egna upplevelser. Det är en helt annan process att skriva för hand än att skriva på papper. Jag upplever det som att jag har närmare till orden när jag får avbilda dem med mina händer. Idéerna kommer lättare och ordvändningarna blir elegantare. Jag har dessutom bättre överblick över texten om den finns på papper än på dator. Detta stämmer också överens med vetenskapliga rön. En norsk studie visar att läsbarheten är större på papper än på skärm då man lättare visualiserar var på sidan saker befinner sig. 

En annan fördel är att man inte redigerar sin text i det första skedet utan måste gå tillbaka och renskriva den efteråt. Jag tror att det leder till att man skriver mer avslappnat första gången och att man sedan verkligen får skriva om vilket är väldigt viktigt om man vill skriva en bra text.

Det kan också vara positivt att inte ha internet alltför nära tillhands om man vill koncentrera sig.

Jag vet inte riktigt vad jag vill ha sagt med den är texten. Jag skulle inte drömma om att säga åt de som känner att de skriver bäst på datorn att de gör fel. Vi har alla våra egna sätt att skriva. Detta är väl på sin höjd ett tips till de som inte vet hur det bäst skriver. Det är också en vädjan till det svenska skolsystemet. Om jag hade lärt mig skriva på en surfplatta kanske det skulle varit mer naturligt för mig, eller så kanske det i linje med vad studierna visar skulle gjort att jag förlorat förmågan att verkligen skapa i textform. Nu är jag kanske inte vår nästa Lagerlöf eller Strindberg, men det vore ändå tragiskt. 

Så till de skolor som lär barnen läsa och skriva med surfplattor vill jag säga: Teknik lär barnen sig använda efterhand ändå, men det verkligt viktiga är att de kan uttrycka sig. Ge dem åtminstone en ärlig chans att se om de uttrycker sig bättre med de gamla hederliga hjälpmedlen papper och penna!

söndag 9 november 2014

Besten i Mörkskogen

*

I Mörkskogen lurar en ohygglig best
Om någon går in ja då blir det fest
Snabb som en vind, lätt som en skugga
Rätt vad det är då kan han hugga
Ilar sen fram, över stock över sten
Ilar sen fram, över stock över ben

*

Dikt ur min pågående roman Svala


fredag 7 november 2014

Motgångar

Som ni kanske märker på mätaren i hörnet har jag inte skrivit på några dagar. Det är ju trist och beror dels på studierna och dels på att jag körde fast lite med min roman. Anledningen till att jag körde fast var främst att jag insett att jag är alldeles för fast i tekniken att skriva noveller och har ett ganska rakt narrativ utan alltför många utvikningar. Nu har jag funderat över det och hoppas kunna fixa till det.

Sedan har vi ju studierna. Jag vet inte om man ska se nano som mitt sätt att prokrastinera studierna eller tvärt om. I vilket fall som är det svårt att skriva en PM och en roman samtidigt, men jag jobbar på det. Ikväll hoppas jag kunna skriva lite mer på min roman och sedan får jag väl sprinta de i helgen. Jag vill verkligen inte ge upp då jag har insätt att jag lär mig  väldigt mycket om mitt skrivande på det här, trots att min roman i sig kanske aldrig kommer vara publicerbar.

måndag 3 november 2014

Vardagen igång igen och ett litet tips

Så, idag var det vardag igen ja och vardag innebär plugg. Det känns lite tufft att jag skriver en PM samtidigt som min roman. PM:ett har självklart företräde och jag har skrivit närmare 1000 ord på det idag. Jag tänker mig att jag inte får börja skriva på romanen igen förrän jag skrivit klart ett utkast på PM:ett och förberett mig inför seminariet på onsdag. Sedan är det väl bara att försöka fokusera och panikskriva ihop dagens nanoord.

Vem har sagt att man måste ha det dåligt när man pluggar?

På tal om att fokusera har jag börjat använda FocusWriter till NaNoWriMo. FocusWriter har ett helskärmsläge där man bara ser texten vilket jag gillar. Personligen föredrar jag ju att skriva på papper, men detta är det närmsta den känslan som man kommer med en dator. Så den rekommenderar jag.

söndag 2 november 2014

Mitt nanopussel

Jag inser att min roman håller på att utvecklas till ett pussel, eller kanske ett collage som jag såg att någon skrev. Att skriva ca 1600 ord om dagen är hittills inget problem, men i kombination med att jag inte har någon vidare planering blir resultatet att jag sprutar ur mig lösryckta scener som jag binder ihop med meningar som: och så hände det och det. 

Jag väljer att se positivt på det hela. Jag kommer sannolikt att klara nano och jag kommer ha väldigt mycket att jobba med när jag blir klar men jag lär bli tvungen att skriva ut allt och bokstavligen pussla ihop det och skriva om och fylla i.

Jag älskar pixabay.

Vad jag har lärt mig hittills av NaNoWriMo:

1. Ha en planering.
2. Ha en planering.
3. Ett dåligt utkast till en roman kommer att bli sämre än ett dåligt utkast till en novell helt enkelt därför att det finns mer att hålla reda på i en roman. 
4. Författare är coola.
5. Ha mer än en rolig karaktär uttänkt från början. (Hör ihop med 1. och 2.)

lördag 1 november 2014

1691 ord skrivna Nano är påbörjat!

Jag har skrivit mina ord för idag! Steg upp tidigt och skrev 1691 ord innan pojkvännen vaknade. Min första mening blev: Ingen som visste något om familjen Svala skulle ha informerat änkan först.

Måste medge att jag tycker det är svårt. Blev tvungen att skissa lite handling för att ens komma igång, men hålen i min historia är fortfarande stora nog att fösa en hjord elefanter genom. Jag är dessutom så van att skriva kortfattat att jag tycker det är svårt att brodera ut så mycket som det krävs i en roman, men men dagens ord är i alla fall skrivna.

Det var för övrigt kul på festen i går. Här kommer en bild på skelettet, som sannolikt är ett tjejskellett vilket förstör storyn ganska rejält så det låtsas vi inte om.