Introduktionskurs i panikångest 7,5 hp

Jag är numera redaktör för en studenttidning och var nyligen, för första gången i mitt liv, i kontakt med ett tryckeri. Vi som inte ens har skrivit något än! Jag förväntar mig att få en introduktionskurs i Indesign, bildredigering, tjatande på skribenter och panikångest. Det blir nog kul tror jag. 

Hela vägen till himmelen

... sträcker sig nästan våra moddade billybokhyllor. :)

Sommar och glada dagar

Det är sommar och jag har inte skrivit så mycket på bloggen. Däremot har jag skrivit en del på en novell och på min roman. (Ni vet den där plågsamt långsamt framväxande romanen som jag har hållit på med i en halv evighet.) Dessutom läser jag mycket. Bland annat har jag läst om Daughter of the Empire som är en av de bästa fantasyböckerna jag vet och dessutom har jag läst ganska mycket bildande litteratur. Just nu håller jag till exempel på med Montesquieus "Om lagarnas anda".

Annars studerar jag mestadels och så håller vi på att modifiera våra bokhyllor. Vi har Billybokhyllor, men nu ska de förlängas ända upp till taket. Vi har redan byggt speciella, högre överhyllor, eftersom vi har väldigt högt i tak. För ögonblicket är de spridda över hela lägenheten, men imorgon hoppas vi kunna sätta upp dem. Det kommer bli jättefint och vi kommer få plats med så många nya böcker!

Att läsa mellan raderna

Jag måste säga att jag ofta blir deprimerad av litterära diskussioner, särskilt på nätet. Många har en total oförmåga att se litteratur som något annat än exakt de ord som står skrivna. Ironi, satir, opålitliga berättare, många verkar totalt missa allt sådant. "Lolita" är en kärlekshistoria där Lolita sviker den tragiska hjälten Humbert, "Dvärgen" handlar om en helt igenom ond dvärg som inte har några försonande drag och Frankensteins monster är helt klart det enda monstret i "Frankenstein". Sedan finns det såklart mycket intelligenta läsare med fantastiska åsikter om böcker och det är ju inte som att jag inte själv missat saker i böcker. Det läskiga är att vissa inte verkar inse att det går att läsa en bok annat än rakt av. Om författaren skämtar måste hen nästan lägga till ett *Jag skämtar* #ironi ;). Jag undrar om allt för många inte lär sig förhålla sig till litteratur och fiktion överlag som något som kan ha flera bottnar. 

Klittra

Ingen kan väl ha missat det men rfsu lanserar ett nytt ord för kvinnlig onani: klittra. Är det inte vackert, poetiskt till och med? Älskar det och ska börja använda det på stört! Sedan om man inte känner att det passar in behöver man ju inte använda det, men jag tycker att det är jättetrevligt.

http://www.rfsu.se/sv/Sex--relationer/Sexteknik-och-praktik/Onani/Tavling-Hjalp-oss-hitta-ordet/Tavlingen-ar-avgjord/

Sommarkurser

Det är kul att plugga under sommaren och få göra något helt annat. Just nu läser jag Voltaire på franska och känner mig jätteintellektuell  och hela dagen har jag utsatts för vittnespsykologiska experiment så nu är min hjärna helt förstörd. Visste ni hur extremt opålitliga vi är som vittnen, tex att 60% av alla felaktigt fällande domar antas bero på felaktiga vittnesutsagor?

Det vore intressant att skriva något om en opålitlig berättare som är opålitlig på grund av någon minneslucka.

Den blomstertid nu kommer

Äntligen är sommaren här. Faktum är att min tenta blev avklarad för ett litet tag sedan, men jag har inte riktigt haft ork att skriva något. Jag har samlat inspiration istället bland annat genom läsning. För en liten tid sedan hittade jag Margit Sandemos Häxmästaren på loppis och har börjat läsa serien. Den är lite som knark faktiskt extremt dålig för en, men samtidigt beroendeframkallande. Dock är det synd att jag inte upptäckte dem i elva års åldern. Jag tror att de skulle kommit bättre till sin rätt då, alldeles särskilt som de tydligen anses lite barnförbjudna. Nu tycker man ju mest sådant är löjligt, men då var det ju lite intressant. Överlag pendlar jag mellan att slänga böckerna i väggen på grund av hur extremt dåligt skrivna de är och hur oerhört töntig huvudpersonen är (hon är perfekt, inte vacker, men alla män vill ha henne, snäll och extremt godhjärtad, alla djur och alla fattiga älskar henne) samtidigt fascineras jag av författarens användning av historia och isländska berättelser som mynnar ut i en historia som man måste ha mer av. Väldigt ohälsosamt. 

Samtidigt kanske ganska bra för jag känner redan hur inspirationen återvänder och jag vill skriva själv. För bara något ögonblick sedan var jag tvungen att klottra lite i ett block jag har. Margit Sandemo själv läser tydligen väldigt lite för att hon är rädd att råka plagiera. Det har uppenbarligen fungerat för henne, men för mig är det otänkbart; jag är inget stängt ekosystem, utan behöver näring utifrån. Jag tycker överlag inte att man behöver vara rädd för att råka plagiera. För mig blir det så att böcker efter ett tag assimileras med min inre värld och blir en del av något eget, något annat.