Fröding - Bokcirkeln på Uplands

Ikväll hade vi ett bokcirkelmöte på Uplands nation. Vi diskuterade Fröding och hade det mycket trevligt. Jag kan inte säga att jag är så väldigt imponerad av Fröding. Han har sina styrkor och dikter som "Vackert väder" och "Idealism och realism" tycker jag visar prov på dessa, men det finns också många dikter som jag kan känna att han bara satt sig ned och skrivit för att han borde. Kanske hade någon av dåtidens självhjälpsböcker liksom dagens tipsat om att det bästa sättet att bota skrivkramp är att skriva. Vad de glömde säga är att man inte nödvändigtvis behöver publicera resultatet.

Vi berörde kort ämnet varför så många litterära storheter tycks komma från Värmland. Inte bara Fröding utan också Ferlin, Tegnér och Geijer stammar ju därifrån, för att inte tala om Lagerlöf. Visste ni förresten att förebilden till Lagerlöfs Gösta Berling sannolikt var Frödings farmors bror som han själv skrivit om i dikten "Prästen Bodenius"? 

Värmland verkar verkligen ha haft en rik berättartradition för dessa författare att ta av. Jag läste nyligen Lagerlöfs beskrivning av Värmland i Löwensköldska ringen och den är så fantastisk att jag bara måste återge en bit av den: 

...hos oss i Värmland var skogarna vida på den tiden och åkrarna små, gårdsplanerna stora, men stugorna trånga, vägarna smala, men backarna branta, dörrarna låga, men trösklarna höga, kyrkorna oansenliga, men gudstjänsterna långa, levnadsdagarna få, men bekymmerna oräkneliga. [Men det fanns en tröstare på alla gårdar] Det var bara något helt oskyldigt och vardagligt, det var ingenting annat än eldbrasan [...] "Nu är det kvällens stund. Gör nu som jag fladdra och lys! Lek och värm!"[sade elden till människosjälen] Och själarna lydde eldbrasan och började leka. De berättade sagor...

Får inte denna beskrivning en nästan att önska att man stammade från Värmland? Det gör jag ju i och för sig på sätt och vis, eller delar av släkten i alla fall, men jag kan ju knappast säga att jag känner någon närmare anknytning till landskapet. Uppland är ju inte fy skam det heller även om den enda litterära beskrivning jag kan finna av min hemort Hallstavik är mäkta deprimerande (Slumpvandring av Majgull Axelsson s.64 för den som är intresserad). Fröding skrev tydligen två dikter om Uppsala där han ju studerade. Båda handlade om prostituerade; det kanske säger något om hans studietid. Vi läste "En Uppsalaflicka" ikväll, den har lite Bellmanstil över sig får jag säga.

En viss Mohammed Omar var också på bokcirkeln och han bloggade också i anknytning till det. Se det här.  Jag medger, han kom på tanken först, själv hade jag inte tänkt skriva något, men sedan gick jag in på Frödings Wikipediasida och började fundera på saken och fick lust att göra ett inlägg.

Cirkusdirektörens dotter: en reflektion

Det här är inte egentligen en recension, men jag kom att tänka på en bok idag av Jostein Gaarder: Cirkusdirektörens dotter. Den är riktigt underhållande och läsvärd även om jag inte kan hävda att det är någon av mina absoluta favoritböcker. Den handlar om en man med fantastisk fantasi som skriver synopsis till andras böcker. Han är dock inte själv intresserad av att skriva. Det som slog mig är att jag är lite lik honom på det sättet att jag producerar extremt många bokidéer, fler än jag någonsin kommer hinna skriva. Jag har verkligen motsatsen till idétorka, det jag har svårt med är istället att koncentrera mig på att skriva en sak och göra det väl. Jag slits alltid mellan åtminstone två idéer och då ligger ett femtiotal i byrålådan och väntar. Just nu skriver jag en kortroman, men min samling Uppsalanoveller bara ber om att bli skrivna. Ibland kan nog ett överflöd av idéer vara nästan lika handikappande som idétorka.

En snabb shoppingtur

Jag hade slut på bläck så jag var tvungen att springa och köpa påfyllning. Nu kan jag börja skriva igen. Jippi! Jag hade andra pennor, men jag har blivit mer och mer elitistisk när det gäller sådant och nu kan jag knappt skriva med kulspetspennor, utan det är bara gelpennor som gäller. Det flyter så skönt med dem. 

Nej, jag är inte köpt av Pentel, men om valfritt pennföretag vill muta mig med gelpennor går det bra; jag är student och har inte råd med integritet. Det börjar bli ganska dyrt med allt bläck jag gör av med. Min årskonsumtion ligger nog på närmare 300 kronor och då köper jag påfyllningspatroner vilket är så billigt det kan bli.

Dagens skrivpuff

Dagens skrivpuff var att skriva någonting utifrån andra meningen på sidan 25 i en bok. Jag valde Igelkottens elegans av Muriel Barbery.

Alltså: "Hur kan man vara så begåvad och samtidigt blind för tingen omkring sig?"

*

Maria spände ögonen i spegeln. Håret hade kanske blivit någon centimeter för kort, det räckte knappt till hakan, men hon hade äntligen lyckats med eyelinern. Kanske lite läppglans vore pricken över i:et. Hon smetade på ett tjockt lager rosa läppglans, men tog snabbt bort det mesta med fingret. Det kanske verkade lite väl ansträngt. Ett mobillarm ringde. Oj, dags att gå. Fötterna pressades ned i ett par trånga högklackade skor som hon inte burit sedan gymnasietiden som hon drog ut i snöslasket. Redan halvvägs till bussen hade vatten börjat tränga in. Vill man vara fin får man lida pin mässade hon om och om igen i huvudet. Väl på bussen slängde hon en blick i en fickspegel. Skönt, eyelinern var fortfarande på plats.

När hon öppnade dörren till kontoret lade hon märke till att naglarna var nedbitna som vanligt. Det borde hon förstås ha fixat. Det var ett typiskt tecken på hennes dåliga öga för detaljer. Max visslade till när hon gick förbi hans kontor. 

"Någon har ansträngt sig idag!"

Hon kunde inte koncentrera sig på hela förmiddagen. Istället surfade hon runt på damtidningars fråga-svarsidor vilket normalt inte var likt henne alls.

Prick klockan tolv knackade det som vanligt på hennes kontorsdörr. Den öppnades och trots att hon var förberedd hoppade hjärtat över ett slag, eller kanske två.

"Är du färdig för lunch?" frågade Joel.

"Absolut", svarade hon med en nästan helt stadig röst.

På vägen ned till kafeterian pratade han om sitt jobb något hon normalt älskade, inte för att hon förstod så mycket utan för att det märktes hur briljant han var. Han var doktor i teknisk fysik och beräkningar som hon inte ens skulle förstått om hon fått dem förklarade för sig gjorde han i huvudet. Hon tyckte det var sjukt sexigt. Just nu blev hon mest irriterad dock. Hon ville ju prata med honom. Hon sa det på vad hon hoppades var ett avslappnat sätt och han han svarade: "Jo, jag skulle vilja prata med dig med. Låt oss ta mat först bara." 

"Okej."

Joel tog soppa och lyckades genast spilla lite på sin gulliga men ganska töntiga älgmönstrade kofta. Hon tog kyckling. Den såg torr ut, men hon skulle nog ändå inte få i sig mycket.

Väl, vid bordet tänkte hon börja haspa ur sig det hon tänkt säga men han hann före.

"Kan jag prata med dig?"

"Visst."

"Jo, alltså du är verkligen min enda vän här och jag behöver verkligen en vän idag."

"Du vet att jag är här för dig."

Joel nickade. "Jo, det är så skönt med dig. Jag frågade ut Nina på en dejt idag."

Maria satte en kycklingbit i halsen. Nina, den blonda bimbon?

"Okej, umm... vad sa hon?"

"Hon skrattade i säkert en minut."

Jag kunde just tänka mig det. I mina ögon var Joel perfekt, men han var knappast Ninas typ, för mycket hjärna och för lite muskler.

"Jag är en sådan tönt. Jag kommer aldrig hitta en kvinna som tycker om mig på riktigt", fortsatte han.

Okej, här kommer det, tänkte hon.

"Jag tycker om dig," fick hon ur sig.

"Jo, alltså, men jag menar en riktig kvinna som tycker om mig på riktigt. Har du klippt dig förresten?"

*

Känns lite som början på en chick-lit eller kärleksroman eller något.

Min anteckningsblocksfetisch

Det finns inget som får mig så peppad att skriva som ett nytt anteckningsblock, eller två...

De snygga inbundna är från Paperblanks som jag verkligen gillar, men en liten varning de flesta av deras böcker stängs med en magnetremsa som är i vägen när man stänger boken. Totalt idiotiskt enligt mig! Det gäller alltså att köpa dem med spänne istället för magnet och det begränsar urvalet ganska drastiskt. 

Det bidde massor

Ni känner väl till  historien om den lille mannen och skräddaren? Mannen kommer varje lördag för att se om hans kläder blivit färdiga och skräddaren säger hela tiden att det blir ett mindre plagg som blir klart till nästa lördag. Till slut så "bidde det ingenting".

Precis det motsatta håller på att hända mig. Ni kanske minns den där novellen som jag började skriva på under NaNoWriMo, det är nog inte en novell längre... Först trodde jag att det skulle bli en vanlig novell, sedan att det skulle bli en lite längre novell. Just nu tror jag att det kommer bli en kortroman. Så kan det gå.

Min lilla skrivhörna

..och plugghörna för den delen. Och sen kanske den inte borde kallas hörna för den delen eftersom den inte är placerad i ett hörn. Skrivplats kanske?
Jag är så nöjd att jag har fått den städad nu eftersom allt har varit kaos här hemma medan min pojkvän flyttat in. I höger på bilden kan man faktiskt se en väska som inte hamnat i förrådet än. Jag försökte att inte få med den i bild men lyckades tyvärr inte. Jaja, ingen har det väl helt perfekt hemma, även om jag varit hemma hos vissa som verkar vara nära. Nu sitter jag här och skriver och lyssnar på musiken från Le Fabuleux Destin d'Amélie Poulain. Riktigt mysigt!